23 november 2015

När tappar Sverige sitt humanistiska balanssinne?

Det finns myndigheter i Sverige som är hårt ansträngda på grund av att fler människor i världen är på flykt nu än vad som varit fallet sedan andra världskriget. Läget är på en administrativ nivå ytterligt allvarligt. För oss andra märks det inte något särskilt. Bussarna gick idag (trots minusgrader), det finns mat att köpa i stort sett dygnet runt, barnen går till skolan som vanligt och arbetslösheten sjunker.

Den 12 november infördes gränskontroller i tio dagar. Har inte hört några signaler på att de inte kommer att förlängas. Gränskontrollerna har de facto minskat antalet asylsökande i Sverige men skapat ännu större tryck på migrationsverket i Malmö eftersom de möjliga vägarna till Sverige drastiskt har minskat i antal för de som saknar pass.

Nu är det akuta problemet att människor ska få tak över huvudet. Speciellt när vintern börjar göra sig påmind. Men ännu håller systemet.

Det pågår i vår regering en balansgång mellan att upprätthålla och stärka det administrativa systemen och ge människor förutsättningar till nya liv i Sverige och att ytterligare skärpa möjligheten för människor att fly till hit för att därigenom lätta på det administrativa trycket. Ännu har man inte helt övergivit den första linjen, man satsade till och med 11 miljarder förra veckan på den, men det finns starka viljor och signaler för att ytterligare begränsa möjligheten för asylsökande. Både Moderater och Kristdemokrater har satt tryck på regeringen om ytterligare skärpningar. För att inte tala om en del ledarskribenter.

I min bok måste människovärde segra över system. Och som jag läser deklarationen om de mänskliga rättigheterna så är det vår skyldighet att stärka systemen snarare än att säga nej till fler.
På engelska är de mänskliga rättigheterna uttryckta så här:
"All human beings are born free and equal in dignity and rights"

Där vi i Sverige oftast översätter ordet dignity med värde vill jag istället hävda människors rätt till värdighet. En sådan rättighet är asylrätten. Ja Sverige tar emot väldigt många människor på grund av andra nationers ovilja att bidra till att mildra flyktingkatastrofen. Men innan de är villiga att ta ett större ansvar är det människor som riskerar att hamna i fruktansvärd nöd, inom EU-s gränser om även Sverige säger nej.

Det är vårt ansvar att de som kommer hit nu får en chans att, precis som vi, gnälla på att bussen är försenad, att det blåser kallt och att skolmaten är dålig. Låt oss använda alla de resurser som regeringen faktiskt har tillsatt till att förbättra människors värdighet istället för att tacka nej till all den mänskliga styrka som nu vill komma hit.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

10 november 2015

Vill Moderaterna ha flyktingsmuggling över Östersjön?

Bildkälla: DN
I Hur man botar en fanatiker ställer Amos Oz frågan till enskilda israeler som vill "slänga ut" palestinierna ur landet - Hur ska det gå till? Ska du knacka på hos din granne och ombesörja utslängandet? Inte? Vem ska då göra det? Hur?

En sådan fråga borde någon i Moderaternas, efter Reinfeldterans, åderlåtna partiledning ha ställt innan gårdagens utspel. 
Hur ska det gå till? Ska flyktingar hejdas av militär? Ska de interneras i väntan på utvisning? Hur ska vi hantera den situation som kan komma uppstå med båtlaster av flyktingar på väg över Östersjön? Är det kanske en ny marknad man vill uppmuntra entreprenörer att exploatera?
Vad tjänar förslaget till egentligen?

Ovanstående frågor bör också ställas till de regeringsföreträdare som ska samtala med oppositionen i frågan. Tillfälliga uppehållstillstånd blev resultatet förra gången, låt inte dessa samtal skapa ett sluttande plan för en allt mer inhuman migrationspolitik. Jag är orolig för att det är det egentliga målet med Moderaternas utspel.

Ja, det administrativa systemet är hårt ansträngt och det är svårt att bygga ut det tillräckligt fort. Alla kommuner hade behövt ta emot redan idag. Men. Fortfarande bor du i ett land där bankerna tar ut miljardvinster varje kvartal, där de rika blir rikare. Det finns ingen ekonomisk kris i Sverige. 

Igår rapporterade dessutom OECD om en ljus framtid i Sverige bara vi lyckas få dagens nya svenskar i jobb hyfsat snabbt. Det är utmaningen. Inte hur många kan komma in i landet utan hur vi snabbt kan skapa förutsättningar på arbetsmarknaden för de som kommer.

En fråga som också bör ställas är hur dagens flyktingsituation har "drabbat"? Vad har du varit tvungen att ge upp av dina vardagsnöjen på grund av flyktingkrisen? Svenska folket förväntas köpa julklappar för 75 000 miljoner kronor i år. Det osar av krismedvetande. Eller går situationen att hantera?

5 november 2015

Jag kunde lämnat partiet idag

Ibland tar jag mig en rejäl funderare varför jag ska harva i ett parti som alltför ofta sätter makt före rätt och kraft före tanke. Där ekonomiska argument ofta väger tyngre än humanistiska. Idag hade mycket lätt kunnat vara en sådan dag. 

Sen ser jag mina politiska motståndare under kvällens tragglande i kommunfullmäktige. De endimensionella tankarna hos SD, de tvådimensionella hos borgarna. 
Även om det är ett tråkigt sätt att driva frågorna framåt så omfamnar jag ett pragmatiskt förhållningssätt där vi tar två steg fram och ett tillbaka i en knotig dans mellan vilja och möjlighet. 

Med det sagt är jag är grymt besviken på hur min regering kommunicerar just nu. Hur goda socialdemokrater och dugliga ministrar beskriver vårt samhälles utmaningar som större än hos den som flytt tvärs över en kontinent för att söka fred och frihet här. Som att det är synd om samhället och inte om de människor som tvingats fly. 

Idag är utmaningen utan tvekan stor att skapa goda förutsättningar för människor att starta nya liv här. Imorgon behöver vi dem, och fler, för att arbeta ihop skattepengar för att ta hand om allt fler äldre.
Jag besökte Istanbul i höstas. Det är svårt att säga exakt vad som skapar tillväxt där men det växer så det knakar. Det verkar som att relationer skapar ett värde i sig och att ju fler som samlas desto fortare växer värdet. 

Jag tror därför inte att det svenska samhället behöver hitta på sysselsättning åt människor, det behöver bara skapa förutsättningar för människor att hitta nya relationer där idéer och erfarenheter möts och skapar möjligheter. Att dessa förutsättningar blir tillräckligt bra, där är utmaningen, människor innebär alltid möjligheter. 

Det är därför jag fortsätter. Jag vill vara med och skapa dessa möjligheter. Att mitt perspektiv kan tillföra partiet en annan analys av framtidsutmaningarna. 
Att jag via politiken kan bidra till att Ali kan driva sin förening, att trycka på för förskolebarnens (och lärarnas) behov. 
Att säga "Välkommen hit!" Istället för "Åk någon annanstans" 



fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

19 oktober 2015

Varför pratar vi om integration när vi menar bostad, arbete och utbildning?

I mina ögon finns det en sak som skiljer nyanlända svenskar från infödda. Det är språket. Kan du tala och skriva på svenska har du en signifikant fördel i Sverige. Alla andra förutsättningar är i grunden likvärdiga.

Tyvärr finns också en strukturell rasism bland arbetsgivare som väljer bort sökanden med efternamn som indikerar utomeuropeisk bakgrund eller utseenden som inte är nordeuropeiska. Nyanlända svenskar saknar ofta också nätverk in till arbetsgivare. De blir inte insläppta i innanförskapet som Jan Edling skrev i en rapport för Verdandi som släpptes förra veckan.

De stora och avgörande faktorerna för att lyckas på arbetsmarknaden är ändå:

  1. Din utbildning. Har du inte gymnasiekompetens är du, mer eller mindre, rökt.
  2. Språket

Har du dessa två i kombination med hälsa har du väldigt goda chanser att få ett jobb.

Att jag tycker att integration är ett felaktigt mål i Sverige är för att det anses vara världens mest individualistiska land. Du ska kunna klara dig själv, du ska kunna vara obunden och oberoende av andra. Om din omgivning inte accepterar dina val eller den du är ska du kunna stå fri att välja nya sammanhang. Det är en struktur som samhället bidrar till och som skapar stor frihet men det krävs ett par pusselbitar.

Det krävs att du har möjlighet att försörja dig själv. Att du kan hitta en trygg plats att bo på.

När vi inom arbetarrörelsen enbart borde skrika högt om jobb, bostäder och utbildning pratar vi om integration som om det vore något annat. Något som är krångligare än så. Vi vet in i kärnan av vår rörelse att människor som får förtroende växer, de som får möjlighet att utvecklas tar ofta chansen. Om vi tror på dem. Om de får förutsättningar. Där ligger samhällets uppgift.

För mig är det helt självklart att vi inom arbetarrörelsen står upp mot allt slags förtryck. Varför och hur det än har uppstått. Mänskliga rättigheter är något vi gör. Inte något vi pratar om. Därför är rågången mot intoleranta och främlingsfientliga strömningar viktigare idag än någonsin. 
Därför är öppenheten något helt annat än en ekonomisk fråga, det är en demokratisk skyldighet. En humanistisk självklarhet.

Den akuta problematiken med att ge flyktingar ett värdigt mottagande i Sverige är verklig men har väldigt lite med deras långsiktiga framtid här att göra. Att människor är villiga att begå brott för att förhindra att flyktingar från att få en fristad är skrämmande men vi kan inte låta oss skrämmas till att ge efter. Att det blir utmaningar för samhället är uppenbart men det är också uppenbart att samhället mår bra av att utmanas. Det känns gott att göra gott.

Jag har rationella, samhällsekonomiska och tillväxtvänliga skäl att tycka att vi ska ta emot människor som kan göra Sverige rikare men för mig är de mer känslomässiga viktigare. För de berättar om det land jag vill att Sverige ska vara.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

12 oktober 2015

Vem borde efterträda Anneli Hulthén? Valanalysanalys


Igår fick jag läst Socialdemokraterna i Göteborgs Valanalys (läs den sen, finns här nere). När man drar ut kurvan över valresultat under min livstid kan vi se att trenden har varit nedåtgående (samband med min livstid oklart). Nu är det vinna- eller försvinna- läge för Socialdemokraterna, inte minst i Göteborg. Om kurvan inte vänder är det inte alltför långt kvar tills det är dags att packa ihop.

Vad är det då som behöver förändras och hur kan det gå till? Låt mig för tillfället börja med ledarskapet och vad det måste förmedla.
En förändring som kanske var nödvändig har Anneli Hulthén själv bidragit med när hon aviserade sin avgång. Jag har själv ett enormt förtroende för Annelis förmåga, erfarenhet och vilja att styra staden framåt. Tyvärr delade inte väljarna detta förtroende och valanalysen visar att Annelis förtroendekurva sjunker.
Vad bör då Socialdemokraterna i Göteborg leta efter hos sin nya ledare?

  1. En person som skapar sin "att göra-lista" utifrån värderingar istället för tvärtom.
  2. En person som tar det bristande förtroendet för Göteborgs politiker på allvar genom ett utåtriktat engagemang och svarar upp emot det medielandskap hen har att förhålla sig till.
  3. En person som "bottnar" i sig själv, en Göteborgarna kan lita på utför uppdraget för deras bästa.
  4. En person som retoriskt kan skapa en god magkänsla när politiken presenteras. 
  5. En person som inser att hen inte är ofelbar och därför har vett att rekrytera medarbetare som kan kompensera de brister som eventuellt kan finnas.
  6. En person som också klarar av att manövrera både med bångstyriga koalitionskamrater som oppositionens opålitilighet för att nå framgång i dagspolitiken.

Citat från boken "The political brain" om vad som gör en kandidat valbar.
Jag inser att ingen av de kandidater som har eller kommer att kliva fram kan matcha alla punkter ovan men därför är min punkt 5 kanske den viktigaste. Vi ska inte bara välja en företrädare utan också en lagbyggare. En ideologisk superhjälte med stort hjärta och stora öron men inte en övermänniska utan en som människor kan relatera till.

Sen är det orimligt att tro på mirakel. Det vi kan hoppas på inför 2018 är ett stopp på den nedåtgående trenden. För att det ska ske krävs mer än en ny sheriff i stan. Det krävs leverans av skolresultat, av bostäder, av äldreomsorg, av infrastruktur, av förskoleplatser etc. Så det viktigaste av allt en ny ledare kan göra är att engagera sig i och gjuta mod i alla de stadsdelsnämnder och förvaltningar som faktiskt ska göra jobbet.


fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

10 september 2015

Bara sluta slå! - Anförande i Göteborgs Kommunfullmäktige 10 september 2015




(Anförandet gäller en reviderad plan mot våld i nära relationer)
Jag vill säga att när jag nu har läst det här digra arbetet att en plan mot våld i nära relationer egentligen är att komplicera något väldigt enkelt– sluta slå, hota eller trakassera dina närstående.

Att vi män, för det är till största delen ett manlighetens problem,
men även andra som utövar våld tar och slutar. Bara slutar.

Det är det enda och enkla målet men även om målet är enkelt är det en komplex fråga.

För det är komplext hur vi som stad kan vara del i att hindra människor att utsätta sina nära för våld och hur vi kan stötta och vårda de som blir utsatta.

Men jag tänkte passa på att säga att det finns annat som vi kan göra. För allt vi kan göra som stad för att förebygga våld finns inte med som aktiviteter i den här planen. Den är konkret och det är bra mål och aktiviteter. Den ska vi genomföra och vad vi ska göra kan ni ju läsa i handlingen.

Men vi kan väl kalla det att skapa en en kultur mot våld i Göteborg. Det krävs inga nya planer för det, stadens budget räcker gott.

För om vi kan förändra värdegrunder, normer och strukturer som är delaktiga till att skapa våld kan vi minska det.

Ett exempel är könsmaktsordningen.
Mer jämställdhet ger mindre våld.

Mer ekonomisk jämlikhet ger också mindre våld eftersom social utsatthet och fattigdom är vanliga faktorer i relationer med våld. Bostadsbristen har Jonas Ransgård nämnt. Det hänger ihop.

Självklart måste vi också i alla tänkbara sammanhang fördöma våldet, oavsett vilken form det tar. Våld, hot eller trakasserier får aldrig accepteras, varken på skolgården eller i hemmet.

För det har vi alla ett ansvar som går utöver den här planen och in i vår vardag.

Det är också viktigt att påpeka att det är först när alla de goda mål som finns i den är uppfyllda och aktiviteterna är genomförda som vi faktiskt gör skillnad. Planens framgång beror nu på vad vi gör av den, inte vad som står i den. Jag ser fram emot att följa det arbetet.



- Posted using BlogPress from my iPad

3 september 2015

Flyktingkrisen: Det är vad vi gör som definierar oss #flykt

Bild hittad på Twitter, ursprungligen från International New York Times
Egentligen handlar det om kultur. I meningen hur vi är mot varandra, hur vårt samhälle formas. Daniel Suhonen sätter fingret på en väsentlig punkt i sin recension av Reinfeldts memoarbok Halvvägs. Det borgerliga systemskiftet försämrade framförallt tryggheten i det svenska samhället. Vad blir man när man inte är trygg? Rädd.
Det är lättare att se svårigheter än möjligheter, man blundar för det goda och ser det onda oavsett vad som är fakta, känslan styr.
Detta år av oavbruten debatt om tiggeri, flyktingar och integration har präglats av en mycket defensiv hållning där den främlingsfientliga världsbilden har fått ta allt större plats och den främlingsfientliga problemformuleringen accepteras av allt fler människor.

Jag tror att vi står vid ett vägskäl idag. Ett vägskäl mellan att välja humanism över otrygghet och framtidstro före undergång. Jag har egentligen bara ett skäl att tro att vi väljer den ljusa vägen. Anledningen är att jag tror att vi har börjat att förstå att den väg vi väljer definierar oss. Som personer. Som samhälle.

Sverige har en stolt tradition att stå upp för de som är utsatta. Att göra mer än nöden kräver. För att vi har råd, vi har möjlighet och framförallt för att vi vill.

Som det sägs så bra i Batman begins
"It's what you do that defines you"
Den känsla av otrygghet som Reinfeldts Sverige har lämnat efter sig ska förändras. Frihet är inte att ha alla möjligheter att lyckas, det är att ha alla möjligheter att också ibland misslyckas utan att det krossar dig.

Idag är alltför många otrygga. Miljarder är fattiga. 60 miljoner människor är på flykt. Vi har fortsatt hög arbetslöshet här hemma. Samtidigt är vi som land rikare än någonsin.
Därför behöver fördelningspolitiken få ett ordentligt uppsving. Det är en rejäl energitjuv att en Socialdemokratiskt ledd regering har så svårt att vara tydliga med det.

Samtidigt är det inte bara politiken som måste förändras. Det är rösterna. Vad vi säger. Jag ser tre möjliga vägar.

1.  De fruktansvärda bilderna på den döde Aylan, 3, vid medelhavets strand. Är det de som vänder opinionen? Som väcker motståndet och höjer rösterna hos de som vill hjälpa. Det som får människor att inse att de som riskerar och förlorar sina liv i Medelhavet inte flyr till något, de flyr från något. I linje med Angela Merkels tydlighet om ansvaret vi har för varandra kan det få Europas makthavare att slutligen sänka barriärerna vid Europas gränser som orsakar så mycket onödigt lidande. Att det folkliga stödet för en human flyktingpolitik tvingar handlingsförlamade politiker att agera.

2. Sen gick jag in på bakgatorna på Twitter. Där härskar mörkrets tankar om att hjälpa på plats (oklart hur), försämra sociala förmåner och stänga gränserna för att färre människor som flyr ska söka sig till Sverige. Att vi i Sverige inte har något ansvar för de i Syrien, Afghanistan, Eritrea som flyr. Att ansvaret för de döda på Medelhavet vilar på en alltför generös flyktingpolitik som "lurar" människor att söka sig till Europa. Det finns en stor andel människor i Sverige som tycker att fler invandrare (som inte är som dem) är ett problem. De finns där men det är fortfarande en minoritet, även om den är högljudd. Jag tror att om vi vill få den att bli mindre så är en av de viktigaste delarna att stå emot fördomar och främlingsfientlighet i vardagen. Att väcka empatin med hjälp av dialog och frågor.

3. Vi upplever samtidigt en situation i många kommuner i Sverige där organisationen och resurserna är väldigt hårt ansträngda. Mölndal är ett sådant exempel. Många asylsökande gör att det är svårt att skapa en lyckad mottagning, en effektiv väg in i det svenska samhället vilket betyder en minskad trygghet för oss andra. Åtminstone en upplevd sådan. Allt fler kommunala företrädare kräver att alla kommuner måste vara med och dela bördan. Flera av Sveriges rikaste kommuner tar emot väldigt få flyktingar medan vi läser hur avfolkningsorter både bävar för och välkomnar nya invånare. Bävar för hur det ska gå, om kommunen mäktar med men samtidigt hoppas man på att några väljer att stanna på orter som desperat behöver nya människor. Här krävs praktiska, politiska lösningar. Om dessa måste vi också prata.

Det finns inte en lösning för flyktingkatastrofen. Det är många saker som måste till. Kriget måste få ett slut. Europa måste skapa lagliga vägar för att minska antalet döda vid EUs gränser. Sveriges regering måste agera för att fler kommuner tar emot större antal flyktingar och dessutom förbättra möjligheterna för utrikes födda att lyckas i Sverige med hjälp av utbildning, bostadsbyggande och snabbare vägar in på arbetsmarknaden.

För att lyckas krävs att vi börjar se och prata om våra medmänniskor på ett annat sätt, inte som svårigheter som kräver ansträngning utan som möjligheter till utveckling som är nödvändiga för vår värld.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

20 augusti 2015

Missnöjet manifesterat



Dagens opinionsmätning i YouGov är, oavsett mätningens kvalitet, naturligtvis en kalldusch för både regering och borgerlighet.

Regeringen får grundligt underkänt för sin brist på satsning för att nå sina ambitiösa mål och sin ännu mer ambitiösa retorik.

Borgerligheten har lyckats med samma reptrick som danskarna upplevt, att när man börjar erkänna den främlingsfientliga agendan så gynnar det bara det mest främlingsfientliga partiet.

Själva trenden, den inhemska debatten och framgången för SD påminner väldigt mycket om hur diskussionen gick i Göteborg kring trängselskatten. Oavsett vad politiker tyckte och tänkte och försökte åstadkomma försvann inte frågan. Det finns nu en allt bredare förtroendeklyfta mellan väljare och politiker i Göteborg. Jag tolkar SDs framgångar som ett symptom av en liknande klyfta.

Vi som verkar inom det sedan nära hundra år etablerade politiska systemen har helt enkelt lyckas låsa in oss i dem och misslyckats med det fotarbete och den kontakt med människor som behövs för att få dem att tro på oss. Att det vi säger kan bli verklighet.

En annan likhet med folkomröstningen är att klyftan mellan vad folk förväntar sig av politiken och vad den levererar finns som en påminnelse varje dag när man går in i en livsmedelsbutik eller rör sig i en stadskärna.
Precis som ljusskylten som berättar att nu får du betala trängselskatt påminner tiggarnas närvaro oss om politikens misslyckande.

Jag tror inte att sättet att vända opinionen är att vända debatten och nu se SD som huvudmotståndaren. Det handlar om leverans. Att visa att det faktiskt spelar roll att vi har en socialdemokratiskt ledd regering. Att förbättra flyktingmottagningen, att vända negativa trender i skolresultaten. Inte minst att minska arbetslösheten. Jag tror inte att i alla lägen framhålla en, på kort sikt, ansvarsfull ekonomisk politik är det bästa sättet att vinna människors hjärtan.

Det handlar om att börja få människor att tro på politiken igen. Att det är slut på fagra ord tills vi har något att vara stolta över.

Jag har lyssnat på Stefan Löfven många gånger nu. Regeringsförklaringen 2014 ger en fantastisk bild av vad vi vill åstadkomma men ännu ett år senare finns inga tecken på att regeringen kommer att våga genomföra de reformer och åtgärder som krävs för att den ska bli verklighet.

Det är inte bara jag som känner så. Jag förblir socialdemokrat, andra väljer den lätta vägen. Missnöjets väg.


- Posted using BlogPress from my iPad

2 juni 2015

Nu blir jag orolig på riktigt!


Idag presenterade den göteborgska alliansen (M,FP,KD) sitt budgetförslag för Göteborg.
Förutom att matcha upp det rödgrönrosa förslaget när det gäller satsningar på skolan och i övrigt vilja privatisera. Överhuvudtaget präglas förslaget på en övertro på organisatoriska lösningar på allt från skola till SDNs möjlighet att använda eget kapital.

Men det är inte det värsta. Det värsta (förutom att det finns en liten möjlighet att deras budgetförslag vinner stöd i kommunfullmäktige) är det här, nya krav på de mest utsatta i samhället, här Jonas Ransgård (M) med ett hårresande förslag. Det här gör mig orolig på riktigt:
"försörjningsstödet, som man helt vill slopa i sin nuvarande form och där det istället ska krävas en motprestationen för pengarna man får.
– Det bidrar både till att vi får meningsfulla uppgifter gjorda och att man känner att man är behövd och att det finns någon mening med att gå upp på morgonen, säger Jonas Ransgård (M).
Vad för typ av prestationer handlar det om då?
– Det kan handla om olika saker beroende på vem man är, men till exempel att hjälpa till med skötsel av grönområden, eller bidra med sociala aktiviteter inom omsorgen.
Det låter som aktiviteterna i fas 3?
– Ja, och fas 3 kommer att finnas kvar."
Källa: Västnytt
Jag räknar med att mina fackliga kamrater gör sina röster hörda, både från Kommunal vars yrkesroller trampas på och Vision vars medlemmar som ska fungera som arbetsförmedling för gratis arbetskraft.
Sysselsättning och en fungerande vardag är säkert rätt recept för väldigt många av den under alliansregeringen ständigt växande skara som idag får försörjningsstöd på grund av arbetslöshet. Däremot vore det smartare att göra som i Sigtuna där människor med försörjningsstöd fått riktiga anställningar istället för att låta dem mer eller mindre slava under usla villkor.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik 

1 juni 2015

Utan makt är Socialdemokraterna ett halvt parti

Det har varit svårt att förstå vad det har varit som fattats Socialdemokraterna de senaste åren. Ett rastlöst parti som inte fullt ut lyckats koncentrera energin till en effektiv oppositionspolitik. I helgen förstod jag. Socialdemokraterna behöver makt för att fungera.

Partiledningen var tryggare än i Göteborg för två år sen. Ombuden kändes ivrigare. Förhandlingarna i kulissen handlade mer om politik än positioner, både ombud och partiledning lämnade kongressen lagom nöjda. Ingen hade fått allt, ingen hade behövt att ge allt, nästan alla hade fått något.

Oppositionsrollen passar Socialdemokraterna sällsynt dåligt. Nog bärs partiet av stora idéer om jämlikhet och frihet från förtryck men vägen dit handlar lite om slagord och mycket om små steg, babysteps, mot den demokratiska socialismen.
Babysteps mot den demokratiska socialismen.
Socialdemokraterna vill förändra samhället med hjälp av reformer. Ett reformistiskt parti måste ha verktyget makt för att fungera fullt ut. När verktyget vreds ur partiets händer 2006 var det svårt att ersätta med ett oppositionsarbete för att visa skillnaderna i politiken. Istället fortsatte partiet att försöka hitta något att bygga och fixa men saknade helt plötsligt både verktygslådan och snickarglädjen. Inte konstigt att vi blev vilsna.

Det är på röstsiffrorna ganska lätt att se att det var på grund av Reinfeldtregeringens misslyckande som vi gavs chansen att börja bygga igen. Inte på grund av ett ökande förtroende för Socialdemokratisk politik. För att nå det förtroendet krävs faktiskt att vi lyckas leverera. Motsvara åtminstone en del av de stora förväntningar som finns på oss.

Det som är farligt med att man nu har möjlighet till de små framgångarnas politik igen är att risken är stor att man stoppar ner huvudet i verktygslådan, jobbar på som fan, men ägnar alldeles för lite tid åt att titta på ritningen. Vad är det vi ska bygga egentligen?

Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg föreslog före kongressen, tillsammans med en rad tunga socialdemokrater, en jämlikhetsutredning. Av denna blev intet. Intresset för en fördjupad idéskiss med medellångt perspektiv saknades hos partiledningen. Man kanske blev påmind om Centerpartiets innovativa idéprogram där förslag om att tillåta månggifte helt underminerade trovärdigheten för Stureplanscentern?

Hursomhelst tror jag att det behövs en fortsatt diskussion om vad det är för samhälle vi vill bygga. Hur det ska gå till och hur vi når rätt på kort, medellång och lång sikt. Det är viktigt att den förs av oss som både är idépolitiker och sitter i parlament runt om i Sverige och både inom och utanför partiets höga väggar. Det finns en tydlig tendens att det finns en strömning som flyter vid sidan om den dagspolitiska floden och alltför sällan mötas de två för att frigöra och berika varandra.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

27 maj 2015

Jämlikhetsanden i spenaten

Som en tanke denna dag när Tankeverksamheten publicerar Cecilia Dalman Eeks rapport om stad och land-problematiken var jag på resa i Dalsland dit landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) hade kommit för att lära mer om de lokala förutsättningarna och både positiva och negativa erfarenheter.
Landsbygdsministern på studiebesök på JOAB i Dals-Rostock tillsammans med bl.a. regionrådet Alex Bergström
En av de tydligaste och mest kännbara effekterna av en, med hjälp av politiska krav, framtvingad centraliseringspolitik är att statens närvaro blir allt sparsammare i våra landsbygdskommuner. Det gäller Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Försäkringskassan men också Polisen. Samarbetet med migrationsverket funkar dåligt och på det ständigt nya uppdrag, medfinansieringskrav och behov som ska lösas lokalt utan att någon frågar hur det ska funka.

Det här skapar två effekter. Den ena är att landsbygdens befolkning får ett sämre samhällsskydd. Den andra är att det finns väldigt få jobb för den som lämnat sin bygd för att studera vidare att återvända till.

Varför gör då de statliga myndigheterna så här? Det beror på att i ett uppdrag som blir allt mer "kundorienterat" så blir samhällsuppdraget en olägenhet istället för en prioritering. Små enheter anses ineffektiva, stora "lönsamma".

Jag ser en tydlig möjlighet att vända på den här skutan. Det är att i takt med en effektiv bredbandsutbyggnad decentralisera myndigheter så att de som inte har så många besök istället kan handlägga ärenden som kommit in någon annastans eller vara uppkopplade mot en central kundtjänst. Ett exempel på det senare är den kundtjänstcentral Polismyndigheten har i Bengtsfors som handlägger enklare ärenden från hela landet via dator och telefon.

Att städerna fortsätter att växa och utvecklas är ett faktum. Det behöver ändå inte betyda att landsbygden ska behöva krympa och avvecklas.

En sista liten reflektion är att det kan nog finnas ett bekymmer som dalslänningarna har kvar att åtgärda. På de två programpunkter jag var med på var alla deltagare män, vita och bara någon enstaka var under 40.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

23 april 2015

Det politiska läget i tre punkter


Efter lite tid i stadsdelsnämnden idag så fylls, som vanligt, huvudet med tankar.

Det känns som om vi har tre lägen i politiken just nu.

  1. Vi vet precis vad som behöver göras men saknar resurser.
  2. Vi vet vad som behöver göras men det är någon annan som måste utföra det.
  3. Vi kan definiera problemet men inte åtgärderna för att komma åt det. Manifesteras oftast med ett principdokument.
Exempel på 1. 
Stadsdelen behöver satsa mer på förskola och skola för att höja kvaliteten men det saknas både personal och pengar för att utföra det. Dessutom har vi en skollag som tvingar rektorerna trolla med knäna för att få ihop ämneskompetenserna på de små skolorna. 

Exempel på 2. 

Vi har rekryteringsproblem i många personalkategorier eftersom det saknas utbildad personal i hela landet, t.ex. förskolelärare och socialsekreterare. Det här kan vi inte lösa själva hur vi än försöker utan det är ett nationellt kompetensförsörjningsproblem som i det närmaste får beskrivas som ett nödläge. Hur vi ska lyckas matcha in kompetent personal i välfärdens yrken är ett mysterium för mig. Regeringen har inte tillsatt en bråkdel av de utbildningsplatser som behövs. Det kommer att pensioneras fler tandsköterskor än det utbildas i Västra Götaland (och antagligen i Sverige) kommande tre år om inget görs.

Exempel på 3.
Göteborg och Västra Götalandsregionen har gjort varsin fantastisk rapport om den ojämlika hälsan. I Göteborgs version finns det förslag till åtgärder. De är dock av typen
"Etablera en social investeringspolicy som syftar till att utjämna skillnader i hälsa och utveckla system för sociala investeringar"
Det vill säga inte särskilt konkret utan lite lagom luddigt. Det ger naturligtvis vägar att arbeta vidare men det är en bit till dess att en social investeringspolicy och dess implementeringar är prioriterat i stadens budget.

Självklart finns det saker som händer och sker också och det görs väldigt mycket bra i stadens verksamheter men för att ta de stora stegen i rätt riktning så känns ovanstående punkter helt klart relevanta.

Hur går vi då vidare?
Själv har jag svårt att se en annan väg än att höja intäkterna (och utgifterna) i de offentliga systemen. Helst skulle jag se det ske genom ökade statsbidrag till kommuner och landsting och att fördelningen av välstånd i Sverige förändras genom statliga initiativ (kanske göra något med ränteavdragen). Annars är det helt klart läge att höja skatten i Göteborg för att orka släta ut de pucklar som jämlikhetsarbetet kräver.

Läs gärna den rödgrönrosa debattartikeln om jämlikhet i GP.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

16 april 2015

Babysteps eller elefantkliv?


Sitter i demokratins myshörna på kommunfullmäktige i Göteborg. 
Långa diskussioner om våra gemensamma frågor. Hur vi ska göra Göteborg bättre. Hur ska vi kunna välkomna fler? Hur ska vi kunna skapa bra liv för alla barn så att de kan växa upp i frihet och trygghet.

Regeringen presenterade igår sin vårproposition. Ett förslag som faktiskt kommer att innebära minskade ekonomiska skillnader mellan människor, efterlängtat efter många långa år av ökade klyftor, även under tidigare socialdemokratiska regeringar.

Men det är babysteps. Räcker det verkligen för att träffa rätt i höst och i kommande budgetar under mandatperioden? Jag är orolig för att regeringen trots decemberöverenskommelsen inte kommer att våga ta ytterligare kliv. 

Det är kliv som behövs. Rejäla elefantkliv för att öka jämlikheten. Det är bråttom att minska klyftorna. De sociala spänningarna fortsätter att öka. I Göteborg fortsätter boendesegregationen att öka. 

Varför är det så bråttom?

Jo, det är för barnens skull. Att barn växer upp och kan räkna olika mängd år framför sig beroende på var deras föräldrar bor är orättvisan manifesterad.
Ska vi se till att de som föds idag och imorgon ska ha lika möjligheter måste vi agera nu. Rejält.

1 april 2015

Gör något, gör mer, gör bättre


Det rör på sig i socialdemokratin. Det är inte bara ungdomsförbundet som vill förnya partiet. Det finns också ett embryo till ett nytt socialdemokratiskt paradprojekt; att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.
Det fiffiga med det är att det framförallt innebär insatser för att minska långtidsarbetslöshet, brist på utbildning och trångboddhet. Insikten om att det mesta grundas i jämlika uppväxtvillkor ger ytterligare politiska nycklar som Socialdemokaterna börjat stoppa i låsen (pengar till lågstadielärare).
I mina ögon är den ojämlika hälsan den största orättvisan i samhället idag och den är en konsekvens av att ekonomiska och sociala klyftor har blivit större. Det ska vi socialdemokrater göra något åt nu.

I Göteborg har det gjorts ett fantastiskt arbete för att kartlägga dels hur det faktiskt ser ut men också för att ta reda på vad för andra liknande arbeten som har gjorts och vilka åtgärder som fungerar. Självklart är det något som Socialdemokraterna i ledande ställning kommer att ta politiskt ansvar för. 
Marmotrapporten som arbetet utgår från har tre steg för att lyckas. Gör något (det gör vi), gör mer (det är på gång), gör bättre (därav kartläggningen). Än är utmaningarna stora men de blir allt mer greppbara.

I Västra Götalandsregionen bygger vi hela vår oppositionspolitik kring att sluta klyftorna. Det innebär insatser för att ha jämlik tillgång till hälso- och sjukvård i hela regionen men framförallt insatser för att förebygga strukturer som skapar ohälsa. Arbetslöshet, låg utbildningsnivå och dålig miljö kan även regionens verksamheter bidra till att minska.

Regeringen håller på att tillsätta en kommission för jämlik hälsa. Jag hoppas att signalerna om att det är ytterligare en expertsamling är fel och att det istället blir en politisk kommission för att nå fram till vilka verktyg regering och riksdag ska bidra med för att minska ojämlikhet i hälsa.
I mina ögon har denna kommission en lika viktig uppgift som den framtidskommission som presenterades för några veckor sen.

Vi har nu i Göteborg tagit första steget att politiskt inom partiet samordna och fokusera våra insatser. Allt går inte att genomföra men det är inte minst viktigt att ha en gemensam utmaning som vi kan berätta för Göteborgarna om hur vi vill lösa tillsammmans. 
Socialdemokraterna i Göteborg har tappat i förtroende på alla politiska nivåer de senaste åren. Nu slutar vi huka oss för motvinden, ställer oss upp och gör något som när det börjar synas bör återvinna det förtroende som gått förlorat. 

22 mars 2015

Så jävla inkompetent är jag inte!

Det ska fan vara politiker. Senaste veckan har jag sett folk kalla oss för korrupta, verklighetsfrånvända och usla på väldigt många mer eller mindre fantasifulla sätt. Antingen det gäller trängselskatt eller våldet och de sociala problemen i samhället.

Jag vill att ni ska veta att jag också är jävligt frustrerad. Jag kan inte gå omkring och tycka att vi lyckats när de sociala spänningarna bara växer. När resurserna för förebyggande verksamhet är svåra att försvara. När klyftorna växer och den sociala segregationen blir allt större. När förskolan och skolan inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag. När barn och unga hamnar på sidan av samhället för att våra system inte passar dem.
När pengar och bilar känns viktigare för den politiska debatten än alla barns framtid.

Men istället för att skälla och leva på en abstrakt och heterogen grupp av människor så försöker jag hitta vägar. Precis som alla andra politiker. Hitta underlag och idéer som ska göra saker bättre. Driva frågor, i partier, i nämnder och parlament. Jag är ingen idiot, jag är inte inkompetent och jag är inte korrupt. Men det är inte så jävla lätt ändå.

När jag ser Stefan Löfven i Biskopsgården ser jag Jahja vid hans högra sida och Saida vid hans vänstra. Gudarna ska veta vad de ger av sina liv till Biskopsgården och Göteborg. Jag är full av beundran för många av mina kamrater som inte bara är engagerade i sitt parti men också på många andra sätt i sina lokala sammanhang. Utan dem, utan oss, hade det inte sett bättre ut. Det kan jag lova.

Är du förbannad på "politikerna"? Bli en själv, du behövs.
Är du förbannad på den sociala oron? Engagera dig i civilsamhället, du behövs.
När du deltar i samtalet, när du också försöker att förändra, då får du kalla mig vad du vill.

När man ser på förtroendemätningar av olika yrkeskategorier ligger politiker och journalister i botten. Det är väl antagligen rätt och riktigt men ibland undrar jag om det beror på att folk inte får precis det de själva vill, att det är lite gött att ha något att skylla på när något blir snett. Ungefär som att föräldrar skyller på "skolan" för att deras barn inte gör läxorna.

När vi tittar på våra politiska mål så är de bra. Ibland saknar de förvisso problematisering men de är bra. Politiken vill rätt saker. Att de inte blir verklighet är naturligtvis också vårt fel men att vi inte vill något och inte gör något annat än smörjer kråset är förolämpande och fel.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

20 mars 2015

Trängselskattenfnattendebatten - the Closure


Fru ordförande, fullmäktige, Göteborgare.
Orden hördes mången gång i Kronhuset i Göteborg. Den största debatten gällde resultatet av folkomröstningen kring Trängselskatten. Den höll på i sådär 3 timmar tror jag, (det kändes som sju). Man kunde tro att i perspektiv av skjutningarna på Hisingen så skulle det bli en ganska återhållsam debatt eftersom det så uppenbart finns större och viktigare problem. Men nej.

Först en kort sammanfattning av debatten och sen en kommentar:

  1. Vi har bestämt att trängselskatten måste vara kvar, annars klarar vi inte det Västsvenska paketet. Det måste vi ha för att Göteborg ska kunna utvecklas. Vi har tittat på alternativ men de är inte realistiska. (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
  2. Vi har haft en folkomröstning. 57% röstade nej. Ta bort skatten.(SD, VV)
  3. Det är inte så enkelt och funkar inte riktigt så. (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
  4. Jo, det är enkelt. Ta bort den. (SD, VV)
  5. Nej, Göteborg behöver pengarna och effekten av Trängselskatten (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
  6. Nej. (SD, VV)
  7. Jo. (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
  8. Nej. (SD, VV)

Osv.
Det var ca 80% män på talarlistan och med ändlösa replikskiften om att representativ demokrati också är demokrati och andra dispyter av mer hårklyveriaktigt slag så blev det lite långdraget och enahanda.

Jag vill inte raljera men det som verkligen behövde sägas sades under inledningsanförandena och är ungefär det som står i punkt 1 och 2. Sen passade Lars Hansson (SD) under sitt inledningsanförande på att kalla varenda fritidspolitiker i Göteborg som inte är SD för korrupt. Det var väl inte så läckert. Och han, tillsammans med Jörgen Fogelklou (SD), visade verkligen under kvällen att de inte har ett seriöst förhållningssätt till sin roll i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

SD och VV har ett starkt argument. De andra partierna har flera goda vars summa överbrygger detta men som är svårare att kommunicera på ett klatchigt sätt. Jag hoppas att det är så att de som tycker att ta bort trängselskatten är den viktigaste frågan röstade på Vägvalet eller SD. För andra som tycker att skola, jämlikhet och välfärd är viktigare frågor men ändå röstade nej i folkomröstningen så antar jag att de vägt in möjligheten att det parti de valt i fullmäktige skulle kunna hantera ett nej på det här sättet och att det är ok.

Well. Nu har vi trängselskatten kvar, en mängd besvikna väljare och massor av andra problem att ta tag i. Inte minst social utsatthet. De växande ekonomiska klyftorna ger negativa konsekvenser på hela samhället. För att överbrygga dem så måste vi ha resurser att utveckla staden och regionen. De kommer till genom att vi blir fler som har jobb, fler som bidrar med sitt engagemang och positiva exempel för att bygga ett sammanhållet Göteborg och ett sammanhållet Sverige. Därför är det bra att det västsvenska paketet byggs, i sin helhet, och skapar en bättre möjlighet att fortsätta utveckla regionen in i framtiden.
Äntligen kan vi gå vidare med det arbetet. Closure.

Läs, om du vill, inlägg 1 i serien: Trängselskattefnatten

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

19 mars 2015

Låt Hisingens sorgeklockor ringa över hela landet

Idag ringer kyrkklockorna över Vårväderstorget.
Två unga män är döda, fler är svårt skadade. Hela Göteborg är skakat. Hela Sverige ser vår sorg.

En planerad och brutal avrättning av en person blev också döden för en 20-årig arbetargrabb och döden för hoppet om att våldet i Göteborg hade trappats ned.

Samhälllets omedelbara åtgärd är naturligtvis polisiär. Fånga och straffa gärningsmännen. 

Samhällets omedelbara svar på våldet är omtanke. Om offren, deras familjer, om varandra. Vi sluter samman, sörjer, förbannar.

Detta skriver jag på ett tåg från Stockholm. Varje samtal jag har haft här idag har handlat om skjutningen. Den hänsynslöshet och förakt för andra människors värde som gärningsmännen visade får mig att tänka på Jens Stoltenbergs ord efter Utöyamassakern.
- Om en man kan visa upp sånt hat, tänk hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans.

Politiken handlar alldeles för ofta om hus, vägar, pengar och annat som i det stora hela är ganska oviktigt. Vi försöker skapa förutsättningar för en bättre stad och ett bättre land men vi glömmer alltför ofta varför.

Idag sörjer vi två unga män vars chanser tagit slut. Vi sörjer det löfte som vi brutit mot dem. Mot alla. Vi gör det för att vi lovat att lägga vår kraft för att varje unge ska kunna växa upp och försöka fylla sin potential med ett rikt liv. Vi gör det för att vi ska kunna åldras i trygghet och värdighet. 

Framtiden för en ung arbetargrabb finns inte mer och för andra har den blivit mörkare. Ikväll på kommunfullmäktige kommer vi att fortsätta fatta beslut som är viktiga för Göteborgs framtid men våra tankar kommer att vara kvar vid blommorna på Vårväderstorget. 

Vårsolen har börjat värma vår stad men idag lyser den upp en stad med tårar i ögonen. En stad som ber om hela nationens stöd att gå framåt. Att stärkas i det svåra, att sluta samman istället för att falla isär. Vi är ledsna idag men också fulla av beslutsamhet att det meningslösa dådet igår kväll inte är en start på ett mer otryggt samhälle. Det är ett slut på det.

5 mars 2015

Plåstret är draget på trängselskatten, nu är det dags för farligare sår.

Ja nu är det alltså i praktiken klart. En bred majoritet i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Göteborg kommer att lägga folkomröstningen om trängselskatten till handlingarna utan åtgärd.
Att regeringen och framförallt finansdepartementet kommer bli ivrigt uppvaktad om Backaundantag och minskade påminnelseavgifter är något som också finns en bred uppslutning kring.

En majoritet röstade nej i folkomröstningen. Det är naturligtvis ett nederlag för de etablerade politiska partierna som alltså samtliga är för. Att det här blir resultatet kommer att uppröra många under lång tid. Det är omöjligt att vinna den kampen. Därför måste vi börja göra andra, faktiskt viktigare, saker.

Jag vet vad jag vill. Jag vill gå mot klyftorna. Hälsoklyftorna, de sociala klyftorna, boendesegregationen, sysslolösa unga, arbetslösheten.
I Västra Götalandsregionen har Socialdemokraterna bestämt att detta är den viktigaste fokusfrågan. Att sluta de påverkbara hälsoklyftorna. Tyvärr i opposition.

Nu hoppas jag att Göteborg följer efter. Att när den rödgröna delen av regnbågen presenterar sin budget om ett par månader så är klyftorna i fokus. Att sluta dem är en fråga av så oerhörd vikt att infrastrukturen bara är en symbol i jämförelse.

Det finns nämligen en grundläggande och kränkande orättvisa i att människor kan förväntas leva olika länge bara beroende på var i staden man bor. Det är ett bevis på att ett jämlikhetsprojekt är det absolut viktigaste vi kan göra just nu.

Det finns en bra grund i det arbete med kartläggningen som är gjord. Nu är det upp till politiken att svara upp mot de stora utmaningar som är alltför tydliga.

Min förväntan på Socialdemokraterna i Göteborg och den linje jag vill driva är att klubba en budget för att börja sluta klyftorna i Göteborg redan nu till sommaren.

Socialhållbarhet.se, GP, P4

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

1 mars 2015

Varningsklockorna ringer för välfärden - när börjar vi lyssna?


Jag har inte varit politiskt aktiv särskilt länge (5 år) och det är möjligt att det alltid har låtit så här. Men. Den sista tiden har jag blivit konfronterad av grannar och bekanta. De har ett väldigt enkelt budskap.
- Vi orkar inte mer, mina kollegor pratar om att sluta.
En är lärare, den andre sjuksköterska, en tredje jobbar som verksamhetsledare.

Det de har gemensamt är att de jobbar för vårt gemensamma bästa. Villkoren för de offentliganställda har aldrig varit särskilt bra i ekonomiska termer. Efter 25 år av kris, nedskärningar och New Public Management är deras villkor usla även ur arbetsmiljösynpunkt.
Sjukskrivningarna ökar, framförallt långtidssjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa. De flesta som sjukskriver sig är kvinnor.
I medarbetarenkäter lyser det rött när det gäller arbetsbelastning och chans att påverka sin situation på arbetsplatsen. Samtidig visar de att de anställda gillar sitt jobb, de tycker att de gör en viktig insats. Det är bara jävligt tufft.

Vi som är politiker sitter på våra nämnder och styrelser och slår ifrån oss fackliga rapporter om att det inte håller för det är budgeten som kommer först, sist och mittemellan.

En del handlar naturligtvis om den totala finansieringen. Antalet anställda per invånare i den offentliga sektorn hämtade sig aldrig efter 90-talskrisen. Under de borgerliga skattesänkaråren flyttades ekonomiskt ansvar successivt över från stat till kommun och landsting. Vi kan till exempel se det på kravet på medfinansiering av infrastrukturprojekt och urholkningen av socialförsäkringarna.

Andra delar är ledning och styrning av det offentliga systemen. Många är de rapporter på överbyråkratisering, rapporteringsinflation och systemkrångel som kommer. Vi har gått från ett system som bygger på tillit till ett som bygger på kontroll. Inslagen av upphandling och privatisering i det offentligt finansierade är stora skäl till det. Tron på att system som fungerar i en kontext gör det i alla liknande är ett annat. Kvalitetssäkring och en allmän iver att mäta är andra skäl.

Det finns alltså inga lätta lösningar. Fler arbetskamrater på många platser och ett ledarskap som utgår från medarbetarna är två förslag. På politisk nivå tror jag att det handlar om puckelkostnader för utveckling av ledarskap och personalförsörjning. Vi betalar idag ofantliga pengar för att människor går hemma och mår dåligt eftersom deras arbetssituation är ohållbar. Det kommer att kosta att få den typen av sjukskrivningar att minska men det är pengar vi får tillbaka i långa loppet. Som vanligt handlar det om vilket konto som ska belastas.

Det rimliga svaret är att staten måste ta en större andel av finansieringen av välfärden. Det är staten som har verktygen till progressiva åtgärder för att minska klyftan mellan de som äger mest och minst. Det är också staten som har verktygen för att höja skatteintäkterna genom aktiva åtgärder för jobb, kompetensutveckling, bostäder och infrastruktur.

På vägen vi går genljuder luften av larmsignaler från välfärdens vardagshjältar. Just nu ljuder de allt högre och allt enträgnare. Någonting håller på att gå sönder i Sverige sa vi i Socialdemokraterna i valrörelsen. Vi hade rätt men ännu återstår svaret från regeringen på vad vi ska göra för att stärka landet och se framåt.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

25 februari 2015

Trängselskattefnatten

Temperaturen i diskussionen kring trängselskatten i Göteborg verkar höjas igen. Resultatet
av folkomröstningen i Göteborg kommer att behandlas under våren och Stadsledningskontoret i Göteborg har levererat två utredningar om alternativ till trängselskatt.

Jag tycker det är hög tid att vi i Göteborg slutar prata om trafik och istället vänder blicken mot den utredning som visar att ojämlikheten skenar, att klyftan på den förväntade livslängden är nära ett decennium mellan olika stadsdelar. Det är jävligt mycket mer alarmerande, orättvist och angeläget än att bespara de rikaste Göteborgarna från att betala trängselskatt (för det är de som gör det i störst utsträckning). Det har blivit trängselskattefnatt istället för fokus på de sociala frågorna.

Vad motståndarna till trängselskatt vill är att stoppa upp den största utvecklingen av infrastrukturen i Göteborg sen Tingstadstunneln invigdes. Det är helt galet.
Det beräknas att vi blir nära 150 000 fler i Göteborgsområdet de närmaste tio åren. Det är en utveckling som inte går att stoppa. Men att möta den kräver att vi kan öka kapaciteten i infrastrukturen ordentligt. Framförallt i de kollektiva färdmedlen.

Argumentet mot trängselskatt och att färdigställa det Västsvenska paketet i sin helhet är folkomröstningens resultat - 57 procent röstade mot trängselskatt. Valdeltagandet var 73%.
Jag kan förstå och sympatisera med det argumentet men jag anser ändå att kommunfullmäktige måste avvisa folkomröstningen av flera skäl.

1. Göteborg äger inte frågan och borde aldrig släppt fram en folkomröstning. Vi tackar Göteborgsmoderaterna för det kaffet.
2. Det finns inga rimliga alternativ som säkerställer utvecklingen på ett lika bra sätt.
3. En utveckling med bättre möjligheter till regionala  resor är bra för hela Västsverige, det ska inte en folkomröstning i Göteborg kunna ändra på och det är bråttom att få paketet på plats.
4. Alla Göteborgare, speciellt de som ska vara med i framtiden röstade inte i folkomröstningen.

Tabellen är tagen från Jesper Blomqvist
Att trängselskatten dessutom innebär att Göteborgarna själva bara betalar en tredjedel av intäkterna till staten tycker jag är argument nog. Tar vi bort trängselskatten måste allt betalas av göteborgarna på ett eller annat sätt. Gudarna vet att det finns fler ställen att spendera de pengarna. Att förändra paketets innehåll är inte aktuellt oavsett vad vissa populister säger.


fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

17 februari 2015

Det är sexigt att försöka förstå

Det finns inget mer osexigt än någon som är helt hundra säker på sin sak. En fanatiker. Oavsett om det gäller sport, religion eller politik så vågar jag påstå att det är en egenskap som många bär och fler avskyr.

Speciellt när den som äger åsikten inte är intresserad av att höra något som kan väcka nya tankar, andra vinklar eller lösningar på ett problem.

Det är träracket, paradiset eller rasism som är svaret. Slut på diskussion. Kom inte dragande med massa beviskrav här. Jag vet att jag har rätt för att jag har sagt det.

Det är bra med stora öron
och liten mun i politiken ibland.
Om man som politiker ska jobba med att bilda opinion är det en inställning som kan fungera så länge budskapet är populistiskt. Så fort vi börjar prata om riktig politik - sån där med nyanser, kompromisser och problematisering blir det ohållbart.

En politiker som inte lyssnar är en dålig politiker. Inte bara det, det blir en osexig politiker. En du inte vill lägga din röst på.

Det är i mötet med människor som inte har samma bakgrundskunskap, en annan ingång som man får chansen att lära sig något nytt. Att förstå sin motståndare. Om man lyssnar.

Här är det viktigt att poängtera att bara för att man lyssnar så behöver man inte ändra uppfattning. Man väger sin motståndares argument mot sina egna och kommer allt som oftast upptäcka att man står kvar vid sin ståndpunkt, man kanske till och med har fått fler argument som stöder den.

Reflexen att till varje pris försvara allt man har gjort är stark hos politiker. Det är synd. Möjligheten att ompröva och utvärdera är en av de viktigaste för att kunna utvecklas. Vi har inte alltid tänkt på allt.

Att dessutom tro att man kan vinna idag på det man gjorde igår är vanligt i mitt parti. Självklart har Socialdemokraterna en stolt historia. Men för att visa att man är värdig att föra den vidare är det viktigare att lyssna på människors bild av dagens problem än att skryta om hur vi löste gårdagens.

Om du har kommit så här långt så undrar du kanske varför jag skriver det här inlägget?
Det finns många skäl men framförallt för att jag är rädd att Socialdemokraterna i Göteborg håller på att gräva ner sig i en skyttegrav där allt ska försvaras.

Min uppmaning är att inte vara långsint, grälsjuk och bråkig.
Jag vill att vi ska vara sympatiska, lyssnande och konstruktiva. Vi har tagit oss an en gigantisk uppgift att sluta klyftorna i staden. Ska vi lyckas måste vi lyssna på folk, höra vad de säger, agera långsiktigt med blicken fast förankrad i framtiden. Om vi lyckas ska vi njuta av det och gå vidare mot nästa mål. Misslyckas vi förtjänar vi inte längre folkets förtroende.
Det är därför mycket viktigare att förändra staden till det bättre än att vinna nästa debatt i fullmäktige. Låt oss börja idag.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

7 februari 2015

Fan vad orättvist!


Efter eftermiddagens inspektionspromenad runtom i stadsdelen hade jag tänkt mig att njuta av ett varmt bad i min medelklassidyll.
Insikten drabbade mig dock i samma ögonblick som jag sänkte mig ner i bubblorna. Fan vad orättvist! Här sitter jag och njuter. Någon kilometer bort dog en människa inatt och minst sex blev utbrända i akutboendet Vägskälet.
Mitt privilegierade liv fortsätter medan de som redan har råkat på sin del av olycka drabbas ytterligare en gång. En av dem för sista gången. Fan vad orättvist.

När någon frågar mig varför jag är socialdemokrat har jag ett svar.
Jag är uppväxt i den bästa av världar. De möjligheter jag har fått i mitt liv vill jag att varje barn som föds ska ha. Det är inte rättvist att några ska glida genom livet utan att drabbas av annat än tillfälliga motgångar medan andra får kämpa från första stund, många orkar inte.

Därför är jag Socialdemokrat. Det borde vara rättvist. Jag vill göra det mer rättvist. Min bild är att ett jämlikt samhälle ger alla barn möjligheter att göra något bra av sitt liv. Att ett jämlikt samhälle sina olycksbarn nya möjligheter, oavsett skäl, oavsett kostnad.

Mitt liv är fyllt av privilegier, ja. Jag tänker inte ge upp mitt politiska arbete förrän fler kan dela dem.

P4 Göteborg om  branden i Vägskälet

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

6 februari 2015

Nacken böjd under prioriteringens tyngd




Promenader frigör ofta kreativitet och glädje hos mig.
Igår kväll var det dock med en nacke böjd av huvudets tunga tankar jag vandrade hemåt.

Insikten var så stark om att de resurser som behövs för att utjämna livsvillkor inte finns tillgängliga för det demokratiska systemet. Alltför långtgående prioriteringar är nödvändiga. Några måste idag stå tillbaka.
I det stora är omfördelning av resurser från privat till offentligt nödvändigt.

I stadsdelen jag verkar är det förskolebarn och äldre med omsorgsbehov som får betala priset. Så är det. I mina ögon har gränsen för vad vi kan belasta skolan och förskolans pedagoger med passerats med råge.

Ändå fortsätter pengarna att sina.

Jag skulle vilja att kommunstyrelsens politiker och politiska tjänstemän sätter sina fötter på ett möte i vår stadsdel och själva tvingas göra dessa prioriteringar, själva ta ansvar för dem. Kan utlova fler böjda nackar.

Arbetet med en budget för staden 2016 håller nu på att gå in i en intensiv fas.
För att uppfylla de högstämda orden om jämlik hälsa från förra veckan så hoppas jag att diskussionen om skolans finansiering är lika prioriterad som näringsliv och trafik.
Det ger inga rubriker men det kan ge en framtid med bättre livsvillkor för de som växer upp just nu och imorgon.

Det kostar på att höra sig själv säga att vi inte har råd med det mest värdefulla vi har. För att kunna gå upprätt så vill jag inte behöva göra det igen.

P.S 70% i Västra Götaland är positiva till en skattehöjning om den går till skola, vård eller omsorg.

- Posted using BlogPress from my iPhone

1 februari 2015

Skelögd framtid för Socialdemokraterna

Nedanstående text publicerades fredag 30/1 2015 i Ny tid Göteborgsområdet och får därmed räknas som aktuell än idag den 1/2. Bilden är lånad från artikeln.

En sak i taget säger vi ofta. Ofta är det smart. Ibland innebär det att vi bara löser problem och inte orsaken till att de uppstått. Socialdemokraterna i Göteborg har problem. Det är inte alltid vi själva orsakat dem, men ingen annan löser dem åt oss.

På två val har vi tappat en tredjedel av vårt inflytande i kommunfullmäktige. Vi har tappat riksdagsmandat och regionmandat. Dessutom har vi en minskande medlemsskara och många S-föreningar har svårt att engagera sina medlemmar till aktivitet.

Därför måste vi vända blicken utåt samhället och in mot partiet. Samtidigt. Nu. Det här strider mot modern organisationsteori som kräver tydlig riktning och tydliga delmål. Kanske har det det villrådiga sneglandet mot opinioner, rådgivare och förkunnare från andra sammanhang bidragit till dagens situation? Säkert, säger jag.

Därför är det inte med olika metoder vi ska närma oss de som ännu inte insett att de är socialdemokrater och de som har gjort det. Det är med självförtroende att viljan till rättvisa, jämlikhet och demokratisk styrning räcker långt nog.

Under fem år i Socialdemokraterna i Göteborg har jag mött en partikultur som är avvaktande, som hellre bygger gemenskap än utmanar, som accepterar mer än ifrågasätter. Ja, pragmatism och att vara överens är bra men när det tangerar undfallenhet och sänker ambitionsnivån blir resultatet inte särskilt förtroendeingivande. Oavsett de parlamentariska svårigheterna och den interna stagnationen vill jag bygga partiet och förtroendet med öppenhet och nyfikenhet.

Ett första steg är att vi börjar lyssna på andra än de redan frälsta. Sluta att bara bjuda in socialdemokrater till möten. Lyssna till och delta i de enfrågerörelser som uppstår. Sluta fråga en ombudsman först. Partimedlemmar som deltar i samhället utanför partiets inre eller parlamentariska liv och ändå gör det med socialdemokratins märke är ett måste för att locka nya människor. Prioritera extern verksamhet före intern.

Öppna och öka medlemmarnas inflytande i beslutsprocesserna, både i parti och parlament. Internet är ett utmärkt verktyg. Använd det, till exempel till att ställa olika alternativ och förslag mot varandra, enkäter, diskussioner och öppna dokument, men öppna också upp våra mötesformer.

Om Socialdemokraterna i Göteborg inte ska fortsätta sin nedåtgående trend så duger det inte att vi lite yrvaket dyker upp i valstugorna 2018 och pratar om vad partiet vill. Den här utvecklingen måste börja nu. Om väljarna träffar skelögda socialdemokrater med elefantöron i valrörelsen 2018 är jag nöjd.
Länk till artikeln