15 december 2014

Kort prioritering inför extravalet




Det är inte utan att man undrar var politik, etik och värderingar har gömts undan i den svenska riksdagen och den offentliga politiska diskussionen.

Jag vill bidra med vilken ordning som jag tycker borde råda när Socialdemokraterna går till val igen i mars.

1. Vi söker majoritet för våra värderingar och våra förslag.

2. Vi söker majoritet i riksdagen och regeringen för en rödgrön politik. (Det behövs inte särskilt många blockbytare för att nå dit.)

3. Vi söker blocköverskridande samarbeten för att regera landet med öppenhet mot omvärlden.

Idag verkar samtliga hoppa över de två första stegen.
Även om de idag verkar avlägsna borde väljarna få dessa alternativ klara för sig en bra stund innan vi börjar diskutera vilka kompromisser vi kan nå med Moderaterna.

- Posted using BlogPress from my iPhone

12 december 2014

It's the värderingarna stupid!

Sveriges televisions stora undersökningar av de kommunala moderaternas inställning till invandring och mer samarbete med SD har skapat många ilskna hopp i TV-soffan de senaste dagarna.

Arne Lernhag i SVT Västnytt
Högst hoppar jag när Arne Lernhag (M), kommunalråd i Öckerö säger att han inte ser något hinder att samarbeta i enskilda frågor. SVT

Det är en kortsiktig och antiintellektuell hållning som säkert kommer att fastna på många håll i Kommunsverige eftersom det är svårt att skapa majoriteter utan SD.

Jag tweetade så här igår:
Andra partiers företrädare måste inse att varje steg in i ett samarbete med SD är att godkänna deras världsbild med en tydlig uppdelning mellan vi och dem och en tydlig vilja att avgränsa Sverige från resten av världen. Varje samarbete är en glidning in i att acceptera den falska problembild av samhället de har och vips sitter de i regeringen och får igenom sina krav om minskad flyktinginvandring.

Så länge Sverigedemokraterna har kvar formuleringar om att bevara Sverige svenskt och beskriver utomeuropeisk invandring som ett hot mot samhället så finns inga förutsättningar att samarbeta med dem ens om VA-taxan i kommunen.


fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

11 december 2014

Malin Lernfelt missbrukar sitt förtroende igen


Jag blev uppmärksammad via en artikel på ledarsidorna.se att GP:s ledarskribent Malin Lernfelt varit i farten i sin ledarkrönika den 6:e december och ställer ett utredningsärende om att flytta verksamheten på en utdömd skola i hennes bostadsområde där hennes barn är elever mot kostnaden för ensamkommande flyktingbarn.

Jag har sällan sett någon blanda ihop korten något så kopiöst. Vilka intressen har Malin Lernfelt i att spä på Sverigedemokratiska myter i ett ärende som handlar om skolstrukturen i en stadsdel och där ekonomin först i tredje hand påverkar beslutet?

Sammanfattningsvis kan jag säga att Malin Lernfelt och i förlängningen tyvärr också ledarsidornas Johan Westerholm drar en totalt felaktig slutsats utifrån ett gissande som tas mer eller mindre ur tomma intet.
Ja, vi har en skola som måste åtgärdas. Ja vi har ökade kostnader för flyktingar. Det hör till de utmaningar som vi hanterar i Stadsdelsnämndens verksamhet varje år. Det har väldigt lite med varandra att göra. Totalt har vi en budget och befolkning som en mellanstor svensk stad. Det finns därmed resurser att både ta hand om de flyktingar som kommer och att se till att vi har bra skollokaler till alla barn i stadsdelen.

Därmed inte sagt att jag tycker att allt är perfekt med hur vi gemensamt ger bästa stöd och kraft till de som kommer som flyktingar till Sverige men det hör inte hemma i diskussionen om Skinteboskolans framtid.

Här hittar du Lernfelts krönika

Vill du ha lite mer detaljer? Fortsätt läsa.

Eftersom jag är en del av den stadsdelsnämnd som Lernfelt bor i så kan jag berätta följande:

1. Skolan är utdömd och måste åtgärdas snarast. Det är inte hälsosamt för barnen att gå i en skola med ruttnande bjälklag.

2. Malin Lernfelt har egna barn på den aktuella skolan och aktiv i föräldraföreningen.

3. Ett stenkast bort ligger en annan, större, skola med verksamhet från F-9-klass, se bild nedan.



Till vänster i bild syns Skinteboskolan, till höger Nygårdsskolan. Avståndet är ca 300 meter

4. Det krävs en detaljplaneändring för att återuppbygga skolan på samma plats - beräknad tid från start till ny skola är 5-8 år (jag vet, det är helt orimligt). Alternativen är en ny tomt för skolan, vilket också tar lång tid eller att verksamheten flyttas och den andra skolan anpassas.

5. Ingenstans, ingen gång, aldrig någonsin, har vi i Stadsdelsnämnden yttrat att ökade kostnader för flyktingar påverkar den skolstruktur vi har i stadsdelen vilket Malin Lernfelt verkar tro.

6. Nästa år har vi i stadsdelen räknat med ökade kostnader för flyktingar på sex miljoner kronor, samtidigt räknar vi med att kostnaderna för försörjningsstöd minskar med åtta miljoner kronor.


fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 


Fler bloggar om: Politik 







23 oktober 2014

Kan vi lära något av fascismen?

Det snurrar i mitt huvud idag. 

Av trängselskatter, budgetpropp och journalister som försöker rationalisera kolonialismen.
Henrik Arnstadt och Sven-Eric Liedman 14-10-22
Men framförallt snurrar det av intrycken jag fick på en ABF-grej jag var på igår.
Historikern Henrik Arnstadt och idéhistorikern Sven-Eric Liedman samtalade om fascismen. Både med en historisk vinkel och med referenser till dagens samhälle.

En sak de talade om är vad som lockar med fascismen? Hur människor kan fastna för en sådan idé som bygger på exkludering och ultranationalism? En av förklaringarna Henrik Arnstadt hade är att det bygger på en optimistisk berättelse om samhället.

Det fick mig också att tänka på en bok jag har fått låna av en kollega - "The political brain" - som kollegan har skrivit om här. Den går ut på att vi inte är helt rationella när vi väljer vilket parti vi röstar på. Det krävs något mer än bra och realistisk politik. Det krävs en berättelse som känns rätt. (Och att kunna kontra på negativa kampanjer)

Det här är så viktigt att det faktiskt är lite konstigt att vi som är aktiva inom andra politiska rörelser så sällan lyckas med det. En optimistisk berättelse om framtiden. Jag vet att (S) valgeneral Janne Larsson tjatade om vår berättelse och alla har vi hört frasen - Sverige är ett fantastiskt land - men något håller på att gå sönder.
Sen försvann den i en strid ström av politiska förslag, kommer du ihåg dem?

Poängen är att vi idag hamnar på bakhasorna så fort en känslomässigt byggd kritik kommer mot ett visst förslag. (Läs trängselskatten är orättvis) Kan vi då inte placera förslaget i en berättelse som har en positiv känslomässig anknytning så blir vårt försvar praktiskt, sakligt och ointressant.

Det här är en insikt som jag vill påstå att Socialdemokraterna saknar idag. Vi har svårt att försvara våra beslut utifrån något annat än rationella argument. "Det är bra för jobben". Att knyta samhällsprojektet till en berättelse om värderingar är egentligen inte så svårt. "Det ger ett jämlikt och hållbart samhälle". Men det kommer att kräva en hel del omprogrammering av våra ledande företrädare som verkar tro att väljarna främst lyssnar på detaljerna.

I mina ögon är detta också det enda sättet att minska SDs möjligheter att växa. Att vi själva kan presentera en berättelse om en positiv framtid som bygger på inkludering och att vara inkluderad snarare än exkludering. För det vet vi om SD. De kommer alltid hitta nya som behöver bli exkluderade för att återupprätta Nationen. Idag är det muslimer. Imorgon?

P.S. 
Varför kan man inte tycka att kolonialism har gjort något gott? Därför att om en civiliserad stat vill ha något från en annan stat så är metoden som fungerar, och som skapar långsiktigt och meningsfullt utbyte, handel. Aldrig våld.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

14 oktober 2014

Släpper sossarna sargen nu?

Att skriva om politisk utveckling är lätt. Att åstadkomma politisk utveckling är skitsvårt.
Därför är det nu med stor uppmärksamhet som jag ser väldigt många positiva politiska tendenser och signaler från den nytillträdda regeringen.

Det är inte bara att Magdalena Andersson i praktiken skrotar överskottsmålet. Det är de signaler Stefan Löfven sänder i regeringsförklaring och partiledardebatt.

Inne i de fina orden om vilket samhälle vi vill ha och vi ska gå mot finns också en hel del hårda paket som indikerar att den nya regeringen menar allvar med att sänka arbetslösheten, förbättra villkoren för de som inte har jobb och förbättra sjukförsäkringen.

Idag kom ett mindre paket om gratis medicin för barn, tydligen på initiativ från Vänsterpartiet. Att regeringen insett att jämlik hälsa börjar i barndomen är ytterligare ett tecken på att man har gjort en korrekt analys av vad som krävs för att i grunden förändra vårt samhälle. SVT

Jag funderar på om det faktiskt kan vara så att vi nu kan släppa sargen, släppa berättelsen om ett land som håller på att gå sönder och istället jobba för ett land där allas lika värde inte bara är en floskel. Där jämlikhet är ett mål och inte ett bortflyende tillstånd.

Det kommer att krävas stort politiskt mod att ytterligare lyfta idéer om predistribution (att ha mesta möjliga jämlikhet i villkoren i starten av livet) och öka den sociala tryggheten.
Det vore synd att säga att vi genomförde en valrörelse som osade av den varan och som lyste av självförtroende för de socialdemokratiska lösningarna.

Det finns kort sagt mycket att ta tag i. Men det finns goda idéer att använda. Det kommer att krävas politiskt mod och hantverk för att lyckas genomföra det. Idag är jag förhoppningsfull om att vi har tillsatt en regering som kommer att klara av det.

Det jag är rädd för är naturligtvis att det parlamentariska läget i riksdagen kan sätta käppar i hjulet. Jag hoppas därför också att vi kan hitta vägar ut i kommuner och regioner för att sätta ytterligare tryck i frågorna. Inte minst inom skolans område.

Att byta fokus för sjukvården att jobba förebyggande och nära patienter istället för att behandla och skicka hem.  Dessutom hoppas jag att vi i Göteborg och i andra kommuner kan lära av den målmedvetenhet och politiska ärlighet som hittills präglar regeringen Löfven och låta det prägla även vår politiska gärning under kommande mandatperiod.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

13 oktober 2014

När ett "De" borde vara ett "Vi" Ang. Kalibers reportage om Trängselskatten


I söndags handlade P1:s program Kaliber om resultatet av folkomröstningen kring Trängselskatten i Göteborg. Hur det kunde bli ett nej? Vad som händer nu? SR

 Radions reportage innehåller de i dessa sammanhang usual suspects. En Statsvetarprofessor. Några Politiker. En Politisk kommentator.
Slutsats: Politikerna missbedömde opinionen. Nu kommer politikerna göra som de vill i alla fall.
Det jag fastnade för i reportaget är ett citat i slutet.
"- Jag tror att de kommer att köra över nejet, det är en så ekonomisk och politisk så stor sak att de sparkar sig själv i röven om de låter nejet få full verkan och det är jag rädd för, avslutar Kaj Helenius."
Nej-röstaren Kaj Helenius gör en klockren analys med en stor felaktighet. Han menar att det är politikerna som sparkar sig själv i röven om de låter nejet bli verklighet och tar bort trängselskatten. I verkligheten är det ju dels Moderaterna i Göteborg som släppte fram folkomröstningen och dels de Göteborgare som röstade nej som sparkat sig själva och alla andra Göteborgare i röven. Kaj Helenius "de" borde varit ett "vi".

Detta eftersom 14 miljarder ska fram till Västsvenska paketet och 55 procent av de röstande har sagt nej till att 7 av dessa ska betalas av andra än Göteborgare. (Idag betalar andra än boende i Göteborg ungefär hälften av alla Trängselskatter i Göteborg och detta innan utländska fordon har börjat få betala).

Vad vi gör om vi tar bort trängselskatten är alltså inte ett dubbelfel utan ett trippelfel. Vi återinför infarkten på E6:an och E20. Det kanske till och med blir värre än tidigare eftersom nya busskörfält tar plats. Vi försämrar miljön och inte minst misslyckas vi med att finansiera det Västsvenska paketet som bland annat innehåller en ny biltunnel under och en ny bro för bilar och kollektivtrafik över Göta Älv.

Som nyvald ersättare i Kommunfullmäktige i Göteborg ser jag att jag kan komma att få ta ansvar för ett beslut om att föreslå riksdagen att ta bort Trängselskatten i Göteborg. Det vill jag inte göra.

Det allra bästa vore naturligtvis att hitta en alternativ lösning till Trängselskatt men som en annan röst i programmet säger -  vi har redan investerat miljarder i systemet och att avbryta är också att slänga bort medborgarnas pengar.
Så hoppas går ju men att finna nya system som löser de tre uppgifter Trängselskatten har verkar något utsiktslöst, speciellt med tanke på att det verkar som om vägavgifter är det system som fungerar allra bäst för att minska trafiken.

Det dilemma som beskrivs i programmet kan alltså bli verklighet. Å ena sidan en svekdebatt om att vi inte lyssnat på folkomröstningen. Å andra sidan en tung utgift att finansiera det Västsvenska paketet, mer trängsel och sämre miljö.

När man väger dessa mot varandra så tror jag ändå att en svekdebatt är bättre. Undrar hur svekdebatten såg ut efter högertrafikomläggningen där 83 procent röstade nej. Dock några år före införandet. (En annan poäng mot att avbryta Trängselskatt. Den finns redan.)

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

12 oktober 2014

Skit i Juholt nu!

Håkan Juholt i Göteborg under omvalsrörelsen 2011
Daniel Suhonens bok Partiledaren som kom in i kylan är oavsett hur relevant och sann den är ett stort hot mot något mycket viktigare just nu - den socialdemokratiska eftervalsdebatten och partiets väg framåt.

Förutom att boken riskerar att ta över hela eftervalsdebatten internt kan den också ta över bilden av den nuvarande partiledningen. Det vore ett stort misstag. Låt inte Håkan Juholts väg in och ut ur partiledarskapet överskugga en mycket viktigare debatt. Om framtid, förtroende och förnyelse.

Många socialdemokrater tycker säkert att allt är fint nu. Inte minst i Stockholm där partiet återtar makten i stadshuset och regeringsmakten innebär många schyssta arbetstillfällen inom departementen för partiets elit och påläggskalvar. Att valresultaten i Stockholm och på många andra platser egentligen är ett underkännande av borgerligheten mer än ett godkännande av socialdemokratin verkar redan bortglömt.

Här i Göteborg är det svårt att känna samma entusiasm. Vi har ett svårt och vanskligt minoritetssamarbete att vänta i kommunfullmäktige. Vårt mandat har krympt från 32 till 20 (av 81) på två val och det usla valresultatet framförallt i Göteborg innebar en tappad majoritetsmöjlighet i regionvalet och en mandatperiod i opposition.

Det som behövs nu är inte en analys av valrörelsen. Det behövs en analys av mandatperioden. Av politiken. Om vi lyckats leverera den eller inte. Hur vi kan förbättras på båda dessa områden.

Den socialdemokratiska idétidskriften Tidens nya nummer ger en god analys av problemen med politiken. Jesper Bengtsson, Anne-Marie Lindgren och inte minst Sheri Berman tydliggör väldigt väl var vi är idag. Det återstår dock en stor kakbit att hugga in på för att möjliggöra en verklig och varaktig förändring av den väg socialdemokratin är på väg - Partiet.

Under ett stort antal år och i takt med en krympande och åldrande medlemsskara har partiet tappat i förtroende, andel av rösterna och politikerföraktet har brett ut sig.

Den beskyllning som vi ofta kan höra från populister och "mannen på stan" är att vi som är aktiva inom politiken har en alternativ verklighet och att vår inte stämmer överens med den bild de flesta andra har. I Göteborg verkar det som om de under denna mandatperiod och denna valrörelse har haft rätt. En fokuserad insats måste göras för att få dessa bilder att närma sig varandra. Det betyder inte att vi ska anta populistiska åsikter eller ståndpunkter men att vi delar vår problembeskrivning med fler. Lösningarna ska vara våra egna.

Med en partiorganisation som allt mer tar karaktären av ett kampanjorgan än en politisk kraft har vi svårt att fånga upp de där strömmarna där politiken byggs underifrån. Kongresser och årsmöten blir bekräftelser på de styrandes val av väg, inte en mötesplats för friska idéer.

Mången god socialdemokrat menar att vi ska tillbaks till en folkbildande folkrörelse och jag förstår deras ambition men att tro att det är studiecirklar som lockar människor tillbaka till partiet kanske är en smula naivt. Det som behövs är möjlighet till verkligt inflytande. Korta beslutsvägar. Breda beslutsunderlag. Snabbare processer. Ett modernt ledarskap som inkluderar och skapar delaktighet.
Det tänks nog rätt både här och där i det här ämnet men det händer någonstans mellan ingenting och alldeles för lite.

Hela partiet är idag uppbyggt för att ge stor frihet till de som är utvalda. När hotet att bli ersatt av andra blir mindre på grund av en försämrad rekrytering blir maktpositionen lättare att behålla och ambitionen att utnyttja den till förändring lägre.

Det kommer inte att gå att hitta en enda väg framåt från detta läge. Det måste finnas flera parallella spår för att hitta tillbaka till folkets förtroende. Det gäller allt från våra förtroendevaldas attityder till hur vi skapar politik och diskuterar idéer.

Därför vore det djupt olyckligt att vi istället för att fokusera på att faktiskt förändra partiet nu bromsa den utvecklingen genom att fokusera på hur och av vem Juholt blev eller inte blev förrådd. Jag tror (utan att veta) att den största tjänsten Håkan Juholt vill att vi ska göra honom inte är att älta hans öde utan att förhindra att något liknande kan hända igen.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

1 oktober 2014

En konstruktiv opposition - vad är det?


Idag kom så det förväntade beskedet att Miljöpartiet och de borgerliga partierna bildar en ny majoritet på min arbetsplats - i regionfullmäktige och regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen.

För egen och del innebär det en omställning från att kommunicera som ledning till att kommunicera som motståndare. För partiet gäller omställningen vilken politik som ska föras fram och sättas fokus på. Från det lyckade till det misslyckade om man ska vara lite profetisk.

Vi säger nu alla att vi ska vara en konstruktiv opposition. Vad kan det då innebära?
För mig betyder det att vi ska vara beredda att ta över direkt om den nya ledningen misslyckas. Det betyder också att ompröva den politik som väljarna, inte minst i Göteborg, underkände. Med allt vad det innebär.

Det jag hoppas på är att vi undviker cykelställsfrågorna som opposition. Att vi lyfter blicken och ser de stora strukturella problemen och kanske till och med lyckas brottas lite med systemen. Det är svårt som ledning.

Vårt perspektiv behöver också vridas från ledningens örnperspektiv till medborgarnas grodperspektiv. Att vi inte försvarar orimligheter som en röntgenremiss från Närhälsan i Frölunda till privatkliniken på Hisingen istället för den offentliga i grannhuset. Att kostnadsbilden ser ut som den gör är en frukt av det system vi byggt upp, inte av naturen.

En sak jag har reflekterat över är att en opposition lätt kan få en förvaltning att jobba med mer eller mindre oväsentliga frågor. Jag hoppas vi kan vara en opposition som hjälper dem att komma fram med de väsentliga.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

29 september 2014

Skolan är ingen arbetsmarknadsåtgärd, sluta prata om den som en!


Igår presenterade Socialdemokraterna och Miljöpartiet ett gemensamt förslag om skolan.
Jag tycker förslaget är utmärkt men den känsla som väller upp i mig är vad bakgrunden och syftet till förslaget är.

På retoriken verkar det som om att skälet till att skolan ska bli bättre är att fler ska få jobb efter skolan. För mig är det väldigt märkligt.

Förskolepedagogen som uppmärksammar att ett barn behöver mer stöd kan ju knappast göra det för att barnet ska bli mer anställningsbar som vuxen.

Att skolan är bra är en vinst för de barn som går i den. Redan idag. Att få möjlighet att utvecklas i takt med sina kamrater. Att kunna bygga en stark självkänsla som bygger på möjligheten att lyckas. Att gemensamt lägga en värdegrund som bygger på människors lika värde. Att lära sig om kamratskap, samarbete och självdisciplin. Det är värden och delar som unga har nytta av hela livet och inte bara i yrkeslivet.

Visst är det så att de som går ut gymnasiet har större möjlighet att få jobb. Men de som lämnar gymnasiet är oftast de som lämnar grundskolan med låga betyg och stukat självförtroende. Därför är en förbättrad grundskola inte en insats bara för att förbättra kunskaper utan framförallt en plats som skapar fler människor som får chansen att lyckas, redan som unga.

Så därför tycker jag att det är underligt att man lyfter fram en obligatorisk gymnasieskola framför de viktigare reformer med fler speciallärare, obligatorisk förskoleklass och mindre grupper och klasser.

Varför ska det vara så svårt att prata om skolan som en samhällsinstitution med egenvärde och skolelever som annat än potentiell arbetskraft?

I ett samhälle som bygger på humanistiska principer om allas lika värde så är det en stor fälla att gå i att tycka att de som arbetar är mer värda än de som ännu av tusentals olika anledningar inte gör det.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

16 september 2014

Vi är de 100 procenten

Om vi på allvar menar att det är fel att ställa grupper mot varandra så kan vi inte heller bunta ihop de som valt att lägga sin röst på Sverigedemokraterna.

En socialdemokratisk strategi den här valrörelsen som verkar ha fungerat var att peka på att det var moderaternas politik som var kass, inte att det var fel på människorna som röstade på moderaterna.

Det är naturligtvis den enda strategin som kommer fungera på Sverigedemokraterna också. Att skandalisera dem hjälper uppenbarligen inte, inte heller att förlöjliga dem. Däremot borde det hjälpa att kritisera deras förslag och lösningar istället eftersom de så uppenbart strider mot de allra flesta svenskars värderingar. Men det gäller att tygla humöret.

Konfrontation är nämligen ett dåligt sätt att få människor att ändra uppfattning. Det kommer att krävas en kontinuerlig dialog. Så låt oss bemöta SD med våra argument istället för med burop och visslingar. Låt oss behandla SDs väljare som våra grannar, vänner och bekanta för det är precis vad de är. De är en del av oss. Inte något annat. En del av de 100% som är oss alla.

En ny socialdemokratisk regering som regerar i en slags mittenkoallition kommer att få jobba hårt för att få med sig övriga på en politik för ökad välfärd och ökad social trygghet. En politik som sätter människor i arbete och som höjer människors värde på arbetsmarknaden istället för att sänka deras pris.

Lyckas Stefan Löfven med det kommer vi också att lyckas knäcka ryggen på det som lockar med Sverigedemokraterna. Det är tid att sluta prata om segregation, det är tid att börja bygga bort den. Det är tid att sluta prata om integration, det är tid att skapa riktiga förutsättningar för den.

För var och en av oss i den politiska vardagen handlar det om att börja behandla Sverigedemokraterna med samma måttstock som vi behandlar andra partier. Vi behöver inte samarbeta med dem. Vi behöver inte gilla dem. Men vi behöver lyssna på deras argument och bemöta dem. För så funkar en demokrati och det måste vi ha respekt för i det här läget.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

8 september 2014

Ett annat Sverige är möjligt

Jag kan redan börja ana konturerna av den socialdemokratiska eftervalsdebatten. Målet om 35 % verkar ouppnåeligt och oavsett vilken regering som bildas efter valet kommer diskussionen hamna i frågan om vi inte har en större bild av framtiden än så här:

Jag har det.
Jag ser ett annat Sverige bakom hörnet. Kanske bakom två, eller tre hörn men det finns där. Just nu glider det undan men jag vet att en socialdemokratisk rörelse istället kan vända kursen åt rätt håll. Det är därför jag är med.

En av de små frågorna som jag slås av i valrörelsen är de många rasistiska attityder som kommer fram, även hos mitt partis sympatisörer. De präglas av myter om invandring som sprids från SD. De tror och har uppfattat saker som kort sagt inte stämmer.

Att klumpa ihop människor i grupper är ett bekvämt sätt att slippa hantera en grundläggande problematik. Somalier är sådana. Anhöriginvandrare är sådana. Vi som sitter och tycker och tänker om samhället spär på med idéer om integration. Istället för idéer om att bryta sociala mönster. Att bryta arbetslöshet och trångboddhet

Det är svårt att låta bli att förvänta sig att alla ska vara som en själv. Att acceptera att kommunikationen kan vara lite svår till att börja med, acceptera kulturella skillnader.

Jag talar faktiskt inte om något flummigt Cumbayaland där alla är sams. Det kommer aldrig att hända. Det jag talar om är ett Sverige där vi ser varandra för vad vi kan tillföra, var och en, inte låta olikheter stå emellan. Att leva sida vid sida och tolerera att man inte i allt kommer överens men att det kan vara ok ändå. Ungefär som Gaisare och Öisare som jobbar sida vid sida.

Det land jag ser där bortom hörnet är ett där samhället är som starkast när du är som svagast. Ett land där alla bidrar efter förmåga och får efter behov. Ett land där varje person har möjlighet att försöka nå sina drömmar och alla barn har vuxna runt sig som tror att de kommer att klara det.

Ibland när jag träffar mina medmänniskor vid valstugan så känns det avlägset men lika ofta känns det som om vi är nästan där. En sak är säker. Det är ett vägval vi gör. Antingen ser vi att alla människor tillför eller så fortsätter vi att ställa grupp mot grupp tills dess att samhället spricker.

Brix Ski
fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

4 september 2014

Ett brev från en vän till min #Käraframtid


Hej kära Framtid.
Det känns som om du hela tiden glider undan från mig.
Ibland känns det som du byter skepnad och påminner om nuet, ja till och med om dåtiden.

Du har visst fått ett jobb. Att bära upp namnet på vårt valmanifest. Du är säkert stolt.

Det var länge sen jag skrev till dig, ja till och med om dig. Det är så svårt att hinna tänka på dig. Nuet står hela tiden i vägen och kräver uppmärksamhet. Jag förstår att du känner dig bortglömd.

Du ska veta att du är viktig. För egen del har jag inte några större förväntningar på dig. Det får bli som det blir, jag är ganska nöjd om jag inte behöver tänka allt för mycket på dig.
Däremot har jag stora krav på dig när det gäller mina barn. Det är en jäkla utmaning du står inför. Att klara av att vara positiv när människan har utsatt Jorden för större påfrestningar under de senaste hundra åren än vad den fått utstå under hela vår tidigare historia.
Jag accepterar ändå inget annat än att du fortsätter vara ljus. För Tilda och Stina och alla andra barns skull. Kan jag göra något för att hjälpa till så ska jag göra det.

Det behöver inte vara lätt för dem. Faktum är att det inte ska vara för lätt. Om man inte har tråkigt ibland skulle man inte veta när man har kul. Om man inte får kämpa så vet man inte vad man kan prestera.

Jag vet att du kräver att vi fortsätter att bry oss om varandra. I det lilla och i det stora. Det blir lätt lite småttigt här i nutiden när vi pratar om hur du ska bli. Vi tänker liksom inte på någon himlastormande utveckling. Lite bättre. Lite i taget. Det är så vi måste jobba. Annars kommer vi baxna av kraven.

Jag är rädd för att de sociala spänningarna i samhället fortsätter att växa när du kommer. Samtidigt som fler och fler accepterar varandras olikheter blir det fler och fler som är beredda att kämpa för att få näring från människors otrygghet. Politiska partier, företag, medier påverkar människor att tro att vi inte har möjlighet att leva tillsammans. Jag har förstått att jag inte behöver känna alla människor för att veta att alla är olika. Jag vet också att om fler tar sig tid att leva sig in i andras situation så kommer du att klara av de här spänningarna.

Nåja, jag vill att du ska veta att jag ser fram emot att träffa dig, även om jag anar att Nuet kommer att fortsätta att vilja ha stor del av min uppmärksamhet.

Ha det gott -  om tio dagar tar det här landet ett första steg mot att göra dig bättre. För alla.

P.S.
Läs Socialdemokraternas valmanifest här.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

19 augusti 2014

Idag var det skolstart - Undrar hur det ska gå för mig? #val2014

Valets mest angelägna fråga har redan ställts.
Det är i Socialdemokraternas valfilm om skolan som den med en rivningskulas tyngd träffar i min maggrop.
- Undrar hur det ska gå för mig?

Idag startade skolan för mina barn-  2:an och 4:an. De är i den ålder där det är lättast att se till att ingen hamnar efter, att alla blir sedda och bekräftade. När lärarna fortfarande tror att alla kan lyckas, på riktigt. I nian är det försent. Det är i de lägre årskurserna vi behöver vara som bäst på att ge rätt förutsättningar till barnen och lärarna.

Att skillnaden mellan skolor med goda resultat och dåliga blir större men att båda kategorierna försämras i en internationell jämförelse är ett tecken på den situation som en ny regering måste ta tag i efter valet.

Nog behöver lärarna arbetsro men framförallt behöver eleverna en skola som kan garantera dem lika goda förutsättningar till att lyckas oavsett var de bor eller vilken skola deras föräldrar väljer. Det kommer kräva att alla goda krafter jobbar tillsammans, i riksdagen och i kommunerna. En svår uppgift väntar men den är nödvändig att klara av.


fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

13 augusti 2014

Göteborgsmoderaterna visar sitt fula nylle och vill dölja samhällets sämsta


Idag skriver Göteborgsmoderaten Cecilia Magnusson att Sverige borde följa de populistiska regeringarna i Danmark och Norge och förbjuda tiggeri - för att "ta bort en av de värsta riskerna för att fattigdom permanentas" DN

Förutom att kriminalisera desperata människor innebär förslaget inte ens en halv lösning på grundproblemet. Att fattiga människor ser större möjlighet att försörja sig och sin familj genom att tigga utanför matbutiker i Sverige än att söka jobb i sitt hemland.

Magnusson låter snömoset regna genom 8/10 delar av artikeln innan hennes slutsats att tiggeriet bör förbjudas presenteras. Låt inte de fagra orden lura dig.

Artikeln är ett utslag på gammal ful konservatism där det som misshagar ska döljas och förföljas. Jag trodde att moderattanten i Göteborg som försökte svindla fram ett åtal mot en tiggare var ett undantag, en slump. Kanske var det inte det.

Istället för att förbjuda fattiga att vara fattiga måste samhällets respons vara att försöka hjälpa de som kommer hit. För när människor är som svagast måste samhället vara som starkast.

De är inte skattebetalare säger du. De kan bli säger jag. Låt kommuner samarbeta med den sociala ekonomin för att adressera problemet. Jag skrev om ett exempel i fredags.

Vi pratar om hundratals, kanske tusentals individer som lever av allmosor. Låt de göra rätt för sig genom ett riktigt jobb. Vi behöver kraftsamla för att se de som kommer hit som tiggare och som kommer hit som flyktingar som en resurs istället för en belastning. En kriminalisering av tiggeriet skulle bara ytterligare sätta fokus på ovärdigheten med ett ojämlikt samhälle som behandlar sina olycksbarn som oönskade.


fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

11 augusti 2014

Huvudet på skaft? Jajamensan! – eller – Bra analys och konkreta förslag

Under väldigt många månader har medier och andra varit på Socialdemokraterna och frågat vad vi vill. Inte så där i allmänhet utan framförallt i synnerhet.
Under de två senaste dagarna har partiledningen nu presenterat förslag som är konkreta och som bygger på att man analyserat situationen på svensk arbetsmarknad och försöker tillföra vad som behövs.

Några exempel. Om arbetsgivare kräver körkort ska vi skapa möjligheter även för de som inte har pengarna på fickan att skaffa körkort.
Om det saknas sjuksköterskor och läkare ska vi utbilda fler sjuksköterskor och läkare. Något som inte minst vi som jobbar med sjukvårdspolitik uppskattar.

Vi har tidigare sett exempel i skolpolitiken där man uppfattat att det sannolikt är enklare att börja i unga åldrar att kompensera om man hamnar efter än under vårterminen i nian. Att en bra förskola och en bra grundskola kan och ska kompensera för skilda förutsättningar i hemmiljön.

Att utbildning är svaret på många av de frågor som framtiden ställer på politiken är uppenbart. Jag har inte varit helt hundra förut på att det hade nått ända in i kärnan på vår politik men de senaste dagarnas besked är entydigt. Det är satsning på skola och utbildning som är vårt främsta svar för att uppnå jämlikhet och minskad arbetslöshet. 
Det är en utbildad befolkning och avancerade tjänster som ska upprätthålla Sveriges konkurrenskraft i omvärlden.


Det är i det långa loppet ingen kostnad för samhället att satsa på skola och högre utbildning. Det är en nödvändig investering.
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

8 augusti 2014

Vem vill tigga när man kan jobba?

Såg en upplyftande nyhet på Västnytt.
Ett ideellt projekt för att hjälpa Eu-migranter som har varit tiggare att istället jobba.
Det har inletts med att några personer säljer knappar där de får behålla halva pengen, ungefär som tidningsförsäljarna på Faktum.
ejtiggare.se försöker hjälpa eu-migranter till arbete.
Jag hoppas att Social resursförvaltning i Göteborg snabbt som ögat reagerar och försöker stötta upp projektet med kontakter och administrativ hjälp för att utöka.

Det är en kränkande handling att behöva tigga för sitt uppehälle. Att istället få möjlighet att förtjäna sitt uppehälle genom arbete måste ses positivt.
Det är inget brott att vara fattig men ingen vill vara fattig.
Det är också en hemsk manifestation av ojämlikheten i vårt samhälle när jag varje dag passerar människor som valt att lämna sitt hemland för att tigga. Det gör säkert ont i de flesta att se de som tigger och antingen vi ger eller inte så tror jag att de flesta vill att vi ska ha färre fattiga människor i Europa, inte fler som är den väg vi går just nu.

Erixons initiativ är förhoppningsvis det första i raden av många som vill hjälpa människor ur tiggeri och in i arbete.
Det är bra för alla.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

6 augusti 2014

#ReinfeldtRinger - mina personliga favoriter

Ibland får man skoja om allvarliga saker.
En sådan är landets statsminister Fredrik Reinfeldt.

Den moderata kommunikationsavdelningen valde idag att lägga upp en bild på Reinfeldt där han uppges prata med Västmanlands landshövding om läget i skogsbranden.

En bild på en arbetande och engagerad statsminister bakom sitt skrivbord.
Tyvärr är bilden alltför lätt att skoja med och på Twitter uppstod snabbt hashtagen #ReinfeldtRinger
Här följer originalbilden och några av mina personliga favoriter:



Min personliga favorit!

Kolla in själv och hitta din favorit :)
fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

5 augusti 2014

En tydlig effekt av ojämlikhet på 46 sekunder





Det är inte ofta jag köper partiets budskap så helhjärtat som jag gör idag.

Att människors plånböcker avgör vem som klarar skolan och vem som inte får den chans man förtjänar hör inte det svenska samhället till.

Mindre klasser för de yngsta . Mer resurser för tidiga insatser kommer att ge fler chansen att lyckas i skolan.

I Björklunds skola görs de största extrainsatserna under  vårterminen i nian. Det är självklart alldeles för sent.

fler blogginlägg på , PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

4 augusti 2014

Det är inte Norge som är problemet - det är Svensk arbetsmarknad

I dagarna rapporteras flitigt om att många sjuksköterskor väljer att arbeta i Norge.

Att unga människor som har möjlighet att få erfarenhet av att jobba i ett annat land gör det är jättebra. Att det är så många är ett problem men som ofta i medierna ett något uppförstorat sådant. 

Det stora bekymret är i grunden att det fortsatt är betydligt sämre betalt i kvinnligt dominerade yrken än i manligt, nästan utan undantag. Att den politiska ledningen i Västra Götalandsregionen satsar extra pengar (50 miljoner per år) på dessa grupper är bra.
Det är ändå långt ifrån tillräckligt för att komma ikapp två strukturella problem på den svenska arbetsmarknaden. Dels det könssegregerade arbetslivet och dels att lönenivåerna i kvinnodominerade yrken generellt är lägre. Det är antagligen två problem med ungefär samma lösning:
Höj lönenivåerna i kvinnodominerade yrken i högre takt än i de manliga.
Många av de kvinnligt dominerade yrkena är dessutom inom offentlig sektor.
Så frågan är hur och vem som ska betala.
Gissa.

SR
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

3 juli 2014

Fruktansvärt fult Göteborgs-Posten - Fruktkrisen sedd inifrån

GP:s Förstasida igår var något av en chock. Där stod att barnen på förskolorna i SDN Askim-Frölunda-Högsbo (där jag sitter som politiker) inte ska få frukt pga besparingar.  Det är inte sant.

Sant är att vi har beslutat om besparingar på råvaruinköp (varför kommer längst ned för nördarna) och där var ett av tjänstemännens förslag att spara på frukten. Det som är förvånande med GP:s artikel är att vi i den rödgröna gruppen, eftersom vi hade sett det på listan, specifikt sagt att det inte är aktuellt att spara på frukten.
Det beskedet har GP innan publicering fått av vår ordförande Yvonne Stolpe (S) men ändå publicerar GP det felaktiga reportaget. Uppföljt under dagen av en giftdrypande ledarkrönika, som faktiskt publiceras i dagens tidning, trots att även den är baserad på en felaktig, och låt mig upprepa, välkänd uppgift. Som lök på laxen passar KD på att skriva en webbpublicerad debattartikel som likaså baseras på en felaktig uppgift.
Jag hos P4 Göteborg. Foto: SR/Tobias Edlund
Som tur är så uppfattade lokalradion i Göteborg sitt Public Service-ansvar och bjöd in oss för att klargöra våra beslut. Nu funkar ju människor och medielogiken så att det som skrivits är en sanning även om det visat sig vara falskt dessutom kommer nyheten spilla över till andra stadsdelar. Så nu kommer vi som är fritidspolitiker få stå till svars för borttagna fruktstunder under valrörelsen- trots att vi i verkligheten har försvarat dem.
Inslag här:

Tack så mycket Göteborgs-Posten.
Länkar: GP1, GP2, GP3, GP4, AB

Extramaterial:
För er som funderar på vad som ligger bakom en politiskt beslutad besparing på 600 000 kr i en verksamhet som omsätter 2 000 000 000 kr så kommer här en kortfattad beskrivning av verkligheten för en SDN-politiker i Askim-Frölunda-Högsbo.

Under hela mandatperioden har vi kämpat med en trasslig ekonomi. Det är framförallt Individ och familjeomsorg (socialtjänsten) och funktionshinder som har spräckt alla barriärer och då lagstiftningen på dessa områden är tvingande skapar det problem i hela verksamheten. Vi har försökt att minska kostnadsökningarna men blir hela tiden besvikna. Det senaste året har även skolan fått ekonomiska problem pga att det bor fler skolbarn i stadsdelen än vad prognoserna ger oss pengar för i vår budget.

Totalt har detta lett till att stadsdelens ekonomiska reserver är helt uttömda och det i sin tur innebär att när stadsdelens ekonomi prognostiseras gå back så är vi tvingade av vårt regelverk att inom 20 dagar till kommunledningen presentera åtgärder för en budget i balans. Vår prognos i juni visade på ett prognostiserat underskott på 7 miljoner. dvs knappt en halv procent av vår totala budget.
Via denna länk hittar ni den ekonomiska rapporten där ni kan läsa om tidigare föreslagna förbättringar som inte levererats fullt ut vilket sätter oss i denna tråkiga position.

Under hela mandatperioden har jag kämpat för att besparingarna i sista hand ska tas från förskola och skola eftersom vi precis som Stefan Löfven sa i sitt tal i Almedalen att en bra förskola och en bra grundskola ger bättre förutsättningar att klara sig än att sätta in åtgärderna på vårterminen i nian. Frukt kanske inte är det allra viktigaste (kompetenta pedagoger!) men vi vet att mat och näring inte är jämlikt fördelade i vår stadsdel och en viktig förklaring till det växande hälsogapet mellan fattiga och rika. Kan förskolan kompensera ska den göra det.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

31 maj 2014

Trängselskatten är inte mest orättvis!

Idag pryds GP på framsida och insida av insikten att höginkomsttagare betalar mindre andel av sin inkomst i trängselskatt, även om de betalar mer i kronor och ören.
GP gör ju ingen politik av detta räkneexempel. Så låt mig.

All skatt som bygger på en fast summa eller procentsats blir orättvis. Vad vi som samhälle kan bestämma är att de som tjänar mer har möjlighet att bidra mer, både i kronor och andel av inkomsten.
Kommunalskatten, som är den skatt som måste höjas om vi både ska bygga det Västsvenska paketet, (Det måste vi!) och att de som kör bil ska slippa trängselskatt är också en skatt som skapar orättvisor.
Ju högre kommunalskatt desto mindre har låginkomsttagaren kvar att leva på. Det gäller naturligtvis även höginkomsttagaren men effekten blir mindre eftersom vi har vissa kostnader som är i det närmaste omöjliga att komma undan och som är svåra att minska under en viss nivå. Boende, mat och kläder är tre sådana kostnader. Så en slopad trängselskatt som höjer kommunalskatten skulle framförallt drabba de som inte ens har råd med bil.
GP-s rubrik alternerad.

Momsen som du betalar för din konsumtion är inte heller en rättvis skatt. Den går att jämföra med trängselskatten. Höginkomsttagare har mer utrymme för konsumtion (trängselskatt) även om man konsumerar och bidrar med mer momspengar (trängselskatt) än vad en låginkomsttagare gör. Vilket gör att andelen av en låginkomsttagares inkomst som går till moms (trängselskatt) troligen är högre än en höginkomsttagare.

Det har visat sig att människor som har låga inkomster använder högre andel av inkomstökningar till konsumtion än människor med höga inkomster. Det är en av anledningarna att det är mer effektivt för samhället att öka möjligheter för låginkomsttagare än att göra som borgarna och låta de som redan har mycket behålla ännu mer.

Min bild är att om vi ska uppnå jämlikhet, klasslöshet och lika möjligheter för alla i Sverige så är det inte via kommunalskatterna vi ska gå, inte heller konsumtionsskatter, med möjligt undantag för behovsförändrande beskattningar som alkohol, tobak, bensin, trängsel etc. är det som behöver höjas för att få in mer pengar i statskassan.

Jämlikhetsdrivande skatter är en tydligt progressiv statlig inkomstbeskattning.
För min del borde en socialdemokratisk regering verka för att öka skatteuttaget i statlig inkomstskatt (betydligt mer än föreslaget) och minska det kommunala för att sedan via statsbidraget göra en tydlig omfördelning över riket för att uppnå bättre möjlighet till likvärdighet i den kommunala servicen. En reform med många fallgropar men stora förtjänster.

Andra sätt att nå progressiva effekter är att beskatta fast egendom och finansiella transaktioner mer. I min värld är det inte för att straffa ägande utan för att finansiera ett välfärdssystem som ger samma möjligheter för alla utan att de som har lägst inkomster ska behöva betala en orimligt stor andel.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

28 maj 2014

Vilka är framtidspartisterna?

Vilken skillnad ett namn gör!
Det är ju smått genialt att faktiskt kommunicera partiets politik via partinamnet.
Det finns nog få som tvivlar på vilka frågor som är viktigast för Feministiskt Initiativ eller Miljöpartiet. Vilken politisk agenda Vänsterpartiet har går någorlunda att ana sig till. (Annat är det med Centerpartiet.)

Det känns ju alltid fräscht att hänga på något nytt också. Hur länge är det ok för nya Moderaterna att vara nya? Politiken har ju inte förnyats på tio år nu. Känns som om väljarna börjar ana att det bara är ett marknadsföringstrick. Ungefär som när en produkt marknadsförs som nyhet när allt man gjort är att byta förpackning.

Socialdemokraterna har ju bestämt sig för att vara Framtidspartiet. Jag gillar det. När jag tänker på vad jag vill jobba med politiskt så är det ju frågor för framtiden. Barn och ungas villkor, jämställdhet, jämlikhet, mänskliga rättigheter, utbildning, internationell solidaritet och självklart miljö och klimatfrågor. Allt kan rymmas inom begreppet Framtidspartiet.

Frågan är om vi kan leva upp till det. Frågan är om vi egentligen förmår det. Socialdemokraterna är Sveriges överlägset största parti till antalet medlemmar. Vi är det dock med en ålderspyramid som lämnar lite övrigt att önska. I Europaparlamentsvalet så lyckades Framtidspartiet bli tredje störst - efter Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ - hos förstagångsväljarna.
Om vi ska sätta lite schvung i Framtidspartiet kanske signalvärdet i att sätta två 60+ överst på valsedeln går att diskutera? (Liksom om ordvalet schvung hör framtiden till.)

I Göteborg är vi inte största parti i antalet väljare. Det är vi inte helt ovana vid efter ett par val med moderata framgångar men att just Miljöpartiet är större, oavsett form av val är ett underkännande av vår förmåga att läsa samtiden och fylla Framtidspartiet med innehåll. Därmed inget ont sagt om Miljöpartiet men om man jämför valmuskulatur borde vi vara gött mycket starkare.

Jag har fått lära mig att jag själv har makt att förändra hur mitt parti fungerar, att jag själv har en maktposition. Det innebär att jag själv också har ett ansvar för att Miljöpartiet fick fler röster i EU-valet än vi fick.
Jag har själv ett ansvar i att misslyckas att fylla Framtidspartiet med innehåll. Att vi inte lyckats mobilisera våra väljare i min stadsdel. Att jag inte lyckats bidra med konstruktiva idéer till den politiska ledningen. Mitt ansvar delar jag med alla medlemmar i Socialdemokraterna i Göteborg.

Om bara några månader går vi till val igen. Hur ska jag lyckas ta mitt ansvar och få det valet att handla om framtiden? Inte bara vad vi ska bygga för vägar och hus i framtiden utan framförallt hur vi ska vara mot varandra och andra. Vilka värden som ska gälla. Jag kan bara lova att göra mitt bästa för att lyckas med det.

Även om Miljöpartiet och Feministiskt initiativs framgångar kanske var tillfälliga och det kan bli svårt att upprepa dem i höstens val så hoppas jag att Stefan Löfven tar tillfället i akt och växer lite. Att han vågar pumpa upp ballongen ordentligt, nästan till bristningsgränsen och börja prata om framtiden som något vi vill uppleva, något som vi känner tillförsikt inför och något som våra unga också ska ha inflytande över. Jag vill inte höra mer om hur många, vad det kostar och hur många dar det ska ta. Jag vill få en uppfattning om hur det är när vi kommit fram.
Jag hoppas också att det är nog daltat med oss som är 40 nu. Vi har fattat budskapet - vi kommer att ha råd att betala lånen med en s-regering. Vad har vi att lova de som är 30 och yngre mer än en jobbigare morgon?

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

23 maj 2014

Socialdemokraterna är också ett enfrågeparti

"Samhället, det är vi"...."Vi tillsammans. Du hör ihop med varenda människa du ser. Ingen här är ensam på riktigt. Vi är som ett gäng...Det är det som är samhället" Lotta Lundgren i Fokus nr 21 2014 
Lotta Lundgren förklarar för sina barn om samhället i Fokus. I samma tidning beskrivs Feministiskt Initiativs lavinartade utveckling.
FI beskrivs som ett enfrågeparti men för mig är det fullständigt uppenbart att de inte är det. Inte mer än Socialdemokraterna.

Om feminismen är FI:s fråga som sätter prägel på all deras politik (oavsett om den är ekonomiskt ansvarstagande eller ej) så har faktiskt socialdemokratin en fråga som är snäppet större och som borde ta lika stort utrymme i beslutsprocesserna.

Alla människors lika värde.

Margot Wallström och Stefan Löfven
Kungsportsplatsen, Gbg
Om orden inte används som en idealfigur utan som politisk handlingsplan blir det väldigt uppfordrande men också väldigt stimulerande. Jag var idag i Göteborg och lyssnade till Margot Wallström och Stefan Löfven som eldade på lite i valspurten. Båda pratade om mänskliga rättigheter och solidaritet. Båda pratade om hur samhället borde vara organiserat. Båda nämnde människors lika värde.


Lika värde inom Sveriges gränser, lika värde på jorden. Det är det som är planen. Ibland känns det som om våra beslut förhindrar det. Våra idéer om en mängd olika typer av gränser. Hur vi behandlar varandra. Hur vi byggt upp vårt samhällsgäng till en oerhört komplicerad apparat där systemen inte sällan skymmer sikten av människorna.

Inte alltid utan orsak har Socialdemokraterna beskrivits som systemkramare. Bestämmelser går ibland före sunt förnuft och humanism. Beslutens konsekvenser funderas på i ekonomiska termer istället för i mänskliga.

Jag hoppas och tror att de kloka människorna i vårt parti drar samma slutsats som jag gör av Feministiskt initiativs framgångar och inte minst deras förmåga att engagera unga människor.

Det krävs inte bara sunda statsfinanser för att förändra ett land. Det krävs också ett tydligt uttalat vad det är en förutsättning för. Kanske till och med våga vända på vad som är viktigast. Jag tyckte jag hörde något av det idag i Göteborg. Jag hoppas jag får vänja mig vid det!

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

21 maj 2014

De lyckliga slutens förbannelse

Jag vet att det alltid kommer att gå åt helvete med den uppväxande generationen om man ska tro oss som redan vuxit upp. Så är fallet även idag.


Vi har ju, som alla vet, en curlinggeneration som är på väg ut i livet. Själv tror jag inte att det är curlandet som är det största hotet mot deras framfart här i livet. Jag tror inte heller att det är tv-spel eller att allt fler som lämnar högstadiet saknar funktionell läsförståelse. (Eller jo, det sista tror jag faktiskt.)

Jag tror att den allra största faran för det uppväxande släktet är bristen på verklighetsförankrad kultur.
I åratal under uppväxten med allehanda dubbade och debila produktioner av amerikanskt och svenskt ursprung skyddas de från möjligheten att allt kanske inte blir bra till slut.

Astrid Lindgren har skrivit en sagobok där de flesta sagor inleds med "Det var i fattigdomens dagar" och ett eller flera fattiga barn dör, om än i poetiska omskrivningar. Det var grejor det!

En sådan utveckling i en nutida produktion skulle vara utesluten redan på idéstadiet. Ingen förläggare eller producent med plånboken under uppsikt skulle vilja publicera något så riskfyllt som ett olyckligt slut.

Förutom att det utarmar det konstnärliga klimatet så skapar denna inbäddade kulturella smekning nu generationer av medborgare som tror att allt kommer ordna sig bara man är snäll och väntar på att hjältarna dyker upp. Det behövs ingen egen insats, inget samhälle till stöd. Allt ordnar sig. I viss kombination med curlandet skapar det en hop av handlingsförlamade unga.

Så det kommer bli en tuff läxa för många som upplever för första gången att ett misslyckande faktiskt har negativa konsekvenser. Att allt inte blir som man önskar även om man önskar jättemycket. Att allt som är olyckligt inte har med brustna hjärtan att göra.

Eller så har jag fel.

1 maj 2014

Så tillåter näringslivet rasism i USA jämfört med Sverige

I slutet av förra veckan uppdagades att ägaren till NBA-basketlaget Los Angeles Clippers Donald Sterling hade uttryckt sig rasistiskt i ett telefonsamtal. Man skulle kunna kalla det ett misstag, kanske ett utbrott av svartsjuka.
Resultatet: Han blir nu avstängd på livstid från all aktivitet i NBA, inklusive sitt eget lags, han får böta 2,5 miljoner dollar och man ska försöka tvinga honom att sälja laget. SR
Ett flertal av Clippers största sponsorer har rivit kontrakten, spelare och ledare över hela ligan har uttryckt sin avsky. President Obama har kommenterat.
I den kanske mest kommersiella av alla idrottsligor råder nolltolerans mot rasism, oavsett vem som uttrycker den.

Till Sverige. Hamburgerkedjan Max har tydligen vägrat att servera romer. En anställd har vägrat att servera kaffe till ett sällskap med det uttalade budskapet. AB
Hamburgerkedjan Max ligger väl inte högst på min sympatilista efter sitt försöka att skrämma anställda att inte rösta på Socialdemokraterna men om det är deras policy att inte servera romer så är det ljusår värre.
För att motsvara NBA:s reaktion krävs ett uteslutande ur Svenskt Näringsliv och andra sanktioner från fackförbund och myndigheter.
Tror ni att det är ett troligt scenario? Vad hände med Sheraton efter de hade avvisat en romsk kvinna från sin frukostmatsal?
Varför reagerar inte det svenska näringslivet som det amerikanska?

I Sverige idag har ett nazistiskt parti demonstrerat i Jönköping. Motdemonstranter har gripits av polis.
Det var starkt av kyrkan att ringa och varna för fara under demonstrationen. Många Jönköpingsbor och tillresta motdemonstranter gjorde sitt bästa för att visa sin avsky. Men samhället säger inte nej till rasism. Det säger visa inte din rasism. Smyg med den så får ni hållas. Det som sägs i slutna rum får stanna där. Så länge inte rasismen är uttalad så är den ok.

Ja, det finns komplikationer med att vara en rättsstat med grundlagsskyddad yttrandefrihet och demonstrationsfrihet. Polisen har inte gjort fel.
Däremot kan jag tycka att vi som samhälle totalt sett visar flathet mot rasismen.

Vi vet att den finns. Vi vet att den troligen växer. Vi låter den växa så länge den går med på de demokratiska spelreglerna.
Framförallt:
Vi orkar inte ta tag i de underliggande orsakerna till att unga människor blir nazister.

Om ni vill ha några verktyg själva. Besök Teskedsorden och läs på lite om Toleransprojektet i Kungälv. Acceptera aldrig rasism - varken dold eller öppen.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

24 april 2014

Argumentationsutbildning - Höjd arbetsgivaravgift för unga.

Jag är ganska nöjd med den politik som vår partiledning har slängt fram hittills under valåret. Den känns genomtänkt och är troligen effektiv. Säkert mer effektiv mot arbetslösheten än regeringens. Det är klart att summorna på satsningarna skulle kunna vara större men 130 miljarder i skattesänkningar är inget man skojar bort.

Däremot är det en reform som jag förstår att det är svårt att vinna kampen om att få rätt i.
Den om att höja arbetsgivaravgiften för unga.

Det är lätt att förstå att om man fördyrar anställningen av en person så blir den mindre intressant att anställa. Jag är rädd för att vi kommer att fastna i att berätta hur mycket pengar en höjning kommer att ge istället för att direkt säga vad vi ska göra med pengarna. Här kommer några förslag från en certifierad argumentationsutbildningshandledare på vad vi kan säga när frågan dyker upp:

  • Argument 1. Vi ska göra andra saker för den arbetslöse unge för pengarna. Vi kommer att ge personer högre värde istället för att göra dem billigare.
  • Argument 2. Vi kommer att se till att restaurangbranschen får utbildad köks och serveringspersonal, att vi har kompetenta undersköterskor och att fler utbildar sig till ingenjörer, lärare och sjuksköterskor - morgondagens bristyrken.
  • Argument 3. Om lönekostnaden vore avgörande för anställningsbarheten skulle det ju vara mindre ungdomsarbetslöshet och högre för de med stora lönekrav. Istället är det kompetens som är det värde som företagen har svårt att hitta.
  • Argument 4. Vi ska satsa pengarna på de två av tio unga som saknar jobb istället för på rabatter till de åtta av tio som har.
  • Argument 5. Verkligheten är regeringens största fiende. Långtidsarbetslösheten för unga är rekordhög. Det kan inte bara handla om priset för att anställa, det behövs individuella insatser från dag 1.

Att utvärderingar visat att andelen unga är lika stor i olika branscher idag som före reformen är det intellektuella spjutspetsargumentet men det är sällan vi kommer att få chansen. Moderaterna och Svenskt Näringsliv kommer att uppmåla en bild där ingen ung jobbade i restaurangbranschen före 2007 och aldrig kommer göra det igen om vi sänker restaurangföretagens vinster.

Så kom ihåg. Berätta inte om hur mycket pengar vi får in. Berätta vad vi ska göra med dem.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik