18 december 2013

Att välja sina strider - eller - Att möta sina väderkvarnar

Jag har en beef med Göteborgs stad.
Det är nog en av de nördigaste och minst opinionsdrivande politiska frågor som finns men en där jag uppfattar att jag har sett ljuset och folket mitt i stan är förblindade av sin
ekonomistyrning.

Det handlar om lokaler. Idag styr Göteborgs stad via sitt Lokalsekretariat med järnhand över alla kommunens gemensamma lokaler i staden oavsett var de ligger och vilken förvaltning som använder dem.

För stadsdelsnämnden där jag sitter innebär det att ett beslut om att bygga en ny skola inte är ett faktiskt beslut utan en önskan till Lokalsekretariatet att prioritera, bedöma och slutligen eventuellt bygga en skola.

Nå, den här väderkvarnen har jag valt att bekämpa. Varför? Det är egentligen enkelt. Om en förvaltning ska betala för de lokaler den använder så måste den kunna besluta om att utveckla dessa lokaler.
Alternativet är i mina ögon att förvaltningen inte betalar för lokaler och hela lokalfrågan centraliseras.

Att vi dessutom har en central förvaltning som nästan uteslutande ägnar sig åt intern fakturering känns fruktansvärt ineffektivt. Vi har fler sådana och det kan nog bli nästa väderkvarn.

Min kamp så långt är att en motion är inskickad från åtminstone två föreningar till Distriktårskongressen i Göteborg och en skrivelse om ett akut ärende som igår antogs av SDN och som skickas till kommunstyrelsen. Det handlar om att vi har två skolor som behöver byggas ut. Omedelbart. Men Lokalsekretariatet vill inte göra på det sätt som stadsdelen har beslutat utan vill tvinga Stadsdelsförvaltningen till dåliga kortsiktiga lösningar.

Om du är Göteborgare, vill bidra till kampen och dra ditt strå till stacken har du min motion tillgänglig här, slit den med hälsan, sista dag att motionera till Göteborgs Partidistrikt är 2 februari 2014, hur det ser ut i andra partier får du ta reda på själv :).

BTW: Jag är nominerad till uppdraget som gruppledare i SDN Askim-Frölunda-Högsbo, tror du att mitt engagemang för den här frågan förstärker eller försvagar mina chanser? Ditt svar säger mycket om din inställning till partiet i Göteborg. Själv hoppas jag naturligtvis att det stärker mina chanser men helt säker är jag inte.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

2 december 2013

Öppenheten med valstrategin ställer stora krav på politiken

Idag presenterade Socialdemokraterna via valledaren Janne Larsson valstrategin för 2014. Det är två valdatum som täcks in. EU-valet och det stora valet till, kommun, region och riksdag i september 2014.
Strategierna inför valen är också helt olika. Till EU-valet handlar det om att få sossar att gå och rösta, till riksdagsvalet handlar det om att vinna nya väljare.

Om vi, för att göra EU-politikerna lika frustrerade som vanligt, bortser från EU-valet, är det ett väldigt modigt parti som visar bilden för journalister och politiska motståndare vilka grupper partiet vill vinna. Det handlar om 12% av väljarna som vid förra valet röstade borgerligt men nu överväger att rösta rött, även om de själva kanske definierar sig som mittenväljare. Just öppenheten i partiets presentation som också ligger tillgänglig på partiets hemsida är något helt nytt och om Janne Larsson orkar hålla i denna linje av öppenhet genom hela valkampanjen så har mycket vunnits redan där. Problemet med öppenheten är att den lämnar mindre utrymme till misstag och omvärdering under resans lopp.

Frågan är också hur Socialdemokraterna ska lyckas att leva upp politiskt till den berättelse som presenterades idag. Om kontrasten ska stå mellan fler skattesänkningar och satsningar på jobb, utbildning och välfärd så finns ett verkligt problem. Statens budget går redan back. Om Socialdemokraterna ska lova saker i valrörelsen så kommer vi att vara tvungna att göra det utan att de kostar. Om borgarna struntar i att gå till val på fortsatta skattesänkningar så kommer den enda uppenbara skillnaden i valet vara vilken långsiktig vilja partierna har, möjligen kommer det finnas något annorlunda retoriska utgångspunkter men i praktiken så finns ingen skillnad för medborgarna.

Anledningen är att frågan om ekonomiskt ansvar är den som traditionellt avgör valet, även om det inte är den fråga som väljarna värderar högst är det den som fäller utslag i valresultatet. Här ligger Socialdemokraterna fortfarande efter men vill kunna spela jämnt med Borg i valet, något som kräver stor återhållsamhet med kostnadsdrivande vallöften.

Larsson och Socialdemokraterna vill därför ha en ideologiskt driven valrörelse. Några stora reformer går ju inte att finansiera men de långsiktiga målen ligger fast och skiljer sig mycket åt. Frågan är om det är via ideologi vi kan övertyga de eftertraktade 12 procenten, räcker det verkligen att sätta ambitiösa mål utan att lämna förslag på hur de ska nås.

Att det ska bli en ideologisk valrörelse men vi ska "inte ner i folks plånböcker" blir också problematiskt eftersom då försvinner möjligheten att prata om ideologiskt svåra reformer som RUT- och ROT-avdrag, jobbskatteavdrag och andra reformer som minskar jämlikheten i Sverige, något som partiet och inte minst partimedlemmarna säger är ett överordnat mål.

AB, AB, SR, DN, SVT
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

12 november 2013

Ny skandal - då växer SD igen.

Funderar på det här med SD. Oavsett hur mycket rasism, skit och vilka myter deras politik bygger på så växer de stadigt. Varje gång "etablissemanget" konfronterar SD så är det fler som får upp ögonen för alternativet som inte är med i spelet i mitten.

Risken är jättestor att fler och fler väljer att gå med i alternativet till den grå massan med den själsdödande politiska retorik som vi har idag. Den möjliga väg som Karin Pettersson målar upp med frihet genom jämlikhet som politisk kontrast till borgerlighetens mer kortsiktiga plånboksflörtar är den jag ser som utvägen.

Socialdemokraterna måste möta smygrasism, social oro och allt trögare social rörlighet med aktiva insatser. Här har fackföreningsrörelsen också en stor uppgift. Det stora misstaget man kan göra är att kalla skapandet av möjligheter för integrationspolitik eller liknande. Det som behövs är insatser som är bra för alla, nya svenskar och gamla. Utbildning, arbetsmarknad, välfärd, bostäder, framtidsfrågor. Det är också så vi minskar SDs inflytande över den politiska debatten. Utmana dem på riktig politik istället för att spela på deras planhalva där halva sanningar, överdrifter och rena påhitt kan bemötas så ofta att de blir sanna.

Jag förstår samtidigt den starka viljan att bemöta SDs stolligheter. Det är som en reflex. Tyvärr är det en reflex som vi måste motarbeta. Den enda som vinner på att ett samfällt politsikt och medialt etablissemang attackerar dem är SD själva. Denna vecka öppnas dammluckorna igen och jag kan tyvärr förutse resultatet.

Jag tror att valresultatet kommer att bli sämre än dagens opinionssiffor för SD men jag tror att de kommer att försvara den position de har uppnått. Många av dagens sympatisörer är helt enkelt missnöjda med att övriga partier inte ser dem, att SDs enkla lösningar är precis så enkla som de låter.

Att paritets retorik har börjat fastna i mediernas medvetande är en sak. Att den även avgör andra politiska agendor är än värre. Istället för framtida möjligheter ser kommun efter kommun tillskottet med mänskliga resurser från andra länder mer som problem.
Så kom igen nu kära partiledning. Låt oss prata om jämlikhet och ge oss ner i verktygslådan efter arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och bostadspolitik. Det väcker tankar om en bättre framtid. För alla svenskar, oavsett om vi är det från födsel eller ej.


AB, AB
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

9 november 2013

Muteborg: Bilden är satt - hur ändrar vi den?

Att förändra den bild som medierna framgångsrikt klistrat på Göteborg som ett Eldorado för lycksökande chefer och politiker (en bild som jag inte instämmer i) kommer att kräva en hel del. Det verkar finnas skäl att ifrågasätta den rekryteringskultur som finns i Göteborgs stad, speciellt i bolagen. En samlingsbild av kommunens chefer och direktörer ger en väldigt homogen bild.

Att förändra bilden av Göteborgs politiker och inte minst de, sedan två decennium, styrande socialdemokraterna kommer att bli svårare. Jag tror att det kommer att krävas en offentlig och tuff process där vi tillsammans med Göteborgarna ska försöka hitta en balans mellan kontroll, förtroende och förändring. Jag tror att väldigt mycket har förändrats i den offentliga kulturen de senaste 10 åren men det finns fortfarande kvar en ömsesidig misstro mellan medborgare och politiker som i mycket består av ett informationsglapp. Ledarskapet har visst förändrats, men tillräckligt mycket? Är det tillräckligt öppet?

Informationsglappet består i väldigt stor utsträckning i perspektiv. Anledningen till att Göteborg deltar i en mässa i Cannes är inte att chefer och politiker ska ha det gött på Rivieran. Hade mässan varit i Säffle skulle Göteborg ändå varit med. Perspektivet är att Göteborgs utveckling på lång sikt är beroende av att ha långa tentakler ut i världen och att konkurrensen bland Europas städer och regioner för att locka investerare är stenhård. Representation är jobb och ibland blir den i former som få "vanliga" människor kommer nära. De som lever i den här vardagen har också ofta svårt att ta till sig att andra tycker att det är att leva lyxliv på skattepengar. Det kan ofta finnas anledning att ta ett steg tillbaka och se sig själv från utsidan.

På kort sikt så känns det som att bifalla kraven på ännu hårdare kontroll som den enda vägen att gå. Jag tror att det är fel väg. Kontrollkultur binder fast oss i mönster, förtroendekultur skapar initiativförmåga. En utvecklad förtroendekultur kommer att innebära att anställda och politiker även i framtiden ibland misslyckas med att leva upp till sitt förtroende men alternativet leder oundvikligen till stagnation.

Här har politiken en stor uppgift. Att pressa på stadens administrativa ledning för att säkerställa att de förändringar man begärt inte bara genomförs på papper utan även i handling. Att själva öppna sig och bemöta kritik om att prioritera skattepengarna fel. Att inte acceptera bilden av politiker som en särskild sorts människor.

För vi ska minnas att de politiker jag pratat om ovan är de 4% av alla politiker som har sin försörjning via politiken, vi andra 96% gör det på en betydligt mindre glamorös arena med många kvällar och helger som vi investerar för att vi tycker att det är viktigt och roligt, risken med ett alltmer utbrett och i medierna underbyggt politikerförakt är att de vi borde ha som förtroendevalda inte längre är tillgängliga.

GP, GP, GP
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

6 november 2013

Några frågor ang #strippgate




Jag har själv väldigt svårt att arbeta upp den form av raseri som min partikamrat Bengt-Arne Reinholdsson, ordförande för alkoholtillståndsutskttet i Göteborg, visar upp angående det faktum att strippdansöser har uppträtt på Petter Stordalens prestigebygge Clarion Post Hotell i Göteborg.

Jag har därför försökt att bena i vad det är som upprör. Är det:

1. Jämställdhetsperspektivet? Det är faktiskt lite upprörande att det enbart var nakna kvinnor som dansat, inga nakna män har rapporterats, men det har väl inte varit vinkeln.

2. Att nakna människor har presenterats som underhållning? Jag antar att de som betalat för att delta i evenemanget har fått en hyfsad bild av vad kvällen ska innehålla och därför borde kunna klara sig undan psykiska men. Alternativt att de hade full frihet att vända bort blicken eller lämna lokalen när nakenheten presenterades. Huruvida det är smakfullt, modernt eller önskvärt kan naturligtvis diskuteras men förbjudet? Really?

3.Kvinnornas utsatthet? I mina ögon är det väl en ytterst kontrollerad miljö de har uppträtt. Ja, alkohol fanns med i bilden men tror tillståndsenheten att män blir dreglande idioter som inte kan låta bli att kränka kvinnor skulle väl inga alkoholtillstånd alls delas ut.
Att sexindustrin är en gyttjepöl av kränkningar är sant men att det skulle vara skälet i den här siutationen. Nja.

Nej, jag tror inte att dessa skäl är avgörande för indignationen. Jag tror att det avgörande är att tillståndsenheten känner sig lurad, att det i ansökan inte uppgetts något om nakenhet och att det gällande regelverket då skulle ha sagt nej.

Låt oss säga att jag hoppas att detta är skälet till upprördheten. Om skälet är sann moralisk indignation över att nakna människor uppträder för påklädda, så känner jag att den svenska officiella moraluppfattningen tagit ytterligare steg mot reaktionära och gammelkyrkliga värderingar snarare än liberala och tillåtande.

Jag vill med detta inte på något sätt släta över mäns objektifiering av kvinnor. De patriarkala strukturerna är ett stort gissel i samhället. Det jag vill påpeka är att den moralpanik som nu utbrutit visar stora mått av patriarkala och paternalistiska drag, något som snarare befäster strukturerna än bryter dem.-

GP
Posted using BlogPress from my iPad

29 oktober 2013

Kanonmat för kommunstyrelsen

Det finns få saker som gör mig mer frustrerad än maktlöshet. Det finns få tillfällen som jag känner mig mer maktlös än när vi försöker utveckla stadsdelen men för att göra det är vi låsta att lösa alla lokalfrågor via det utan undantag missnöjesskapande Lokalsekretariatet i Göteborg.


Idag blev vi inför nämnden besökta av en föräldragrupp som samlat in nära tvåhundra namnunderskrifter för att de ville att stadsdelsnämnden skulle leverera vad vi beslutat. En paviljong för att lösa den akuta trängseln och en ny skola för att ersätta den de har, som är i för dåligt skick för att renovera.

Det känns onekligen lite mesigt att till dessa föräldrar hänvisa till en central förvaltning - att det enda vi kan göra är att vänta och hoppas på att hamna ett snäpp upp i prioriteringslistan. SDN har enligt stadens regelverk inte rätt att själva hyra eller bygga lokaler.

Problemet är tydligen, förutom resurser och effektivitet, en hyresmodell som subventionerar nybyggen och tar lite överhyra på äldre lokaler. Ärligt talat bryr jag mig inte om problematiken, jag vill lösa problemet.

Poängen med SDN är att vara nära medborgarna, att kunna svara upp mot behoven i skola, äldreomsorg och individ- och familjeomsorgen. När vi istället blir en buffert för missnöjda medborgare utan egen möjlighet att agera blir vi inget annat än mänskliga sköldar för en byråkrati som inte levererar. Att den inte fungerar är kommunstyrelsens ansvar. Det är hög tid att den tar nämndernas missnöje på allvar.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 
- Posted using BlogPress from my iPad

23 oktober 2013

Vem är en hjälte idag?

Min dotter frågade igår kväll om vi skulle få ett barn till vad det skulle heta. Det satte igång tankarna lite eftersom ett av svaren är att det vore fint att namnge (det hypotetiska) barnet efter en förebild. Dotterns är Christer Fuglesang.

Jag funderade på vem som är en hjälte idag. I mina ögon. I första ögonblicket är det svårt att komma på någon. Nelson Mandela förstås, Gertten-bröderna som utmanar banankonglomeraten, Malala som riskerar sitt liv för att sätta fokus på att flickor ska få gå i skolan. Det finns säkert fler men inte jättemånga.

En hjälte?
Min barndoms hjälte var den ädle Hektor. Prinsen av Troja som i Homeros Illiaden försvarade staden mot övermakten, för sin brors skull.

Nog känner jag att det finns plats i världen för en Hjälte som kan sätta fokus på flyktingarnas död och plågor, deras avhumanifiering. Cecilia Uddéns reportage från Egypten väcker människors medvetenhet men hjälten är den som gör något åt situationen. Kan flyktingkommissionären Cecilia Malmström bli en Hjälte? Tyvärr tvivlar jag.

Det finns gott om vardagshjältar. Det är det som ger hopp. Det finns nästan inte någon människa som aldrig gör något gott för någon annan. Det som är viktigt är att engagemanget och viljan att hjälpa inte stannar vid att behandla sjukdomen. Det behövs inte bara insamlingsgalor som förminskar lidande eller fattigdom. Vi som vill förändra världen måste också göra det. Inte genom facebookgrupper och insändare utan genom ett målmedvetet arbete i lagstiftande och rådgivande församlingar. Att arbeta i organisationer som förändrar människors sätt att se på varandra och handla mot varandra. Att göra många små saker tillsammans är mer värt än att göra en stor sak själv. Gandhi hade aldrig lyckats om inte människor följt honom.

Mitt engagemang är politiskt. Lokalt. Jag berörs också starkt av rapporterna om hur Medelhavet fylls av döda människor, människor som berövats sitt människovärde och tvingats fly. Vars död är ett slöseri, en idioti som måste kunna undvikas. Men min möjlighet att göra något åt det är liten.

Det jag har möjlighet att göra är att jobba för mer mänsklighet här hemma. Här är problemen annorlunda och lidandet mindre men även här är problemet att vi ger människor olika värde beroende på ursprung, ekonomiska förutsättningar och bostadsort. Jag har en bild om att alla människor är välkomna, att de problem som de kan ha är lösbara och att vårt samhälle skulle bli starkare om vi tackade ja till människor istället för att säga nej till dem.

Dagens topp-politiker är inga hjältar i mina ögon. Deras perspektiv är för snävt, frågeställningarna invanda, humanismen saknas. Det finns alltid ett men. Ett hur. En prislapp. Politisk eller ekonomisk.

Jag känner det själv. Viljan att hjälpa finns men vågar jag riskera mina egna eller min familjs privilegier för att göra det? Det språnget har jag ännu inte vågat.

SR, AB
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

16 oktober 2013

En frustration över system och byråkrati!

Jag har problem med tempot i det offentliga livet. Med processer, rågångar och linjevägar. För att ett problem ska bli löst krävs uppdrag, beredning, förslag, diskussion och beslut även om det slutgiltiga resultatet är givet från början.

Fick idag höra en historia om en person som blir illa behandlad av sin arbetsgivare. En arbetsgivare som får sina pengar från samma skattebetalare som jag får min lön. Ryggmärgsreaktionen är att kontakta verksamheten direkt men då gäller det att besinna sig. Det är nämligen högst olämpligt för den politiska organisationen att lägga sig i det enskilda fallet, det blir att hänvisa till facket och andra formella vägar.
Jag blev också uppringd av en dam som ville prata om TV-programmet Arga Doktorn där det framstår som om regionrådet lyfter på luren till en klinik och löser ett problem för den aktuelle patienten. Så gick det inte till i verkligheten och det är säkert bra men ibland så önskar jag att det faktiskt kunde gå till så.

Att folkvalda kan gå direkt till en verksamhet för att påtala ett problem som medborgarna rapporterat. Att vara hands on medborgarföreträdare. I sjukvården går det nu via en patientnämnd till en förvaltning som sedan rapporterar vidare till verksamheterna.
Situationen blir lätt att med all inbyggd byråkrati så fjärmas politikerna från medborgarna och kanske tänker mer ur verksamhetssynpunkt eller tar långtgående ekonomiska hänsyn och sätter det före medborgarnas intresse av trygghet, bra bemötande, rimliga villkor och medinflytande.

Det hade säkert känts befriande för många politiker att kunna ta medborgaren under armen och promenera in på en verksamhet och säga till dem att fixa till det. Omedelbart.
Jag förstår att det kan finnas risker och fallgropar med ett sådant system också men våra folkvaldas obrottsliga lojalitet mot systemen är ibland frustrerande när omedelbar förändring är önskvärd.

Förvaltningen blir också lätt ett bekvämt plank att gömma sig bakom när det blåser men man måste minnas att vinden vänder och att ansvaret ändå alltid och till sist ligger på politikern. Att krama systemet är därför lika funktionellt som att sätta hjul på en fisk i vattnet.

Såg på Aktuellt om hur medborgarförslag när de får ett visst stöd måste tas upp till omröstning i parlamentet. O vad befriande det skulle vara!
Se inslaget själva här:


fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

15 oktober 2013

Det tog 4:06 att sätta saker i perspektiv

Mitt i den frustande skadeglädje många känner inför Reinfeldts stridshingst-groda och den tillfredsställelse en god opinionsmätning kan ge är det lätt att glömma varför politiken är viktig.
Mitt i det politiska positionerandet inför en valrörelse eller en nomineringskampanj är det lätt att tappa fotfästet om varför vi håller på, vad det är vi håller på med.

Då är det bra att det finns vägar tillbaka till perspektivet, till källan av engagemang. Till drömmen om en bättre värld för alla.

Ibland är det svårt att se att politiken i grunden kan förändra men ibland är det lätt att se att den måste göra det.

Ekots Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén bjöd idag på en sådan uppvisning. Hon visade vägen genom en krönika om det mest fruktansvärda av val som en människa kan behöva göra; att välja vilket av ens barn som ska få leva. För mig var det 4.06 av perspektivförändring. Pröva du också:

Lyssna: Cecilia Uddén, Kairo, utrikeskrönika, 2013-10-15
Även LO Sverige bjuder idag på en väg ner i perspektivets mörka dal. För att en miljard människor ska erbjudas fotbollsunderhållning från Qatar kommer 4000 byggnadsarbetare att dö om inget görs för att stoppa det.

Uddéns krönikan erbjuder enbart förtvivlan. I Qatar har redan många dött.

Frukten av denna förtvivlan blir då att se till vad jag kan göra. Vilken min roll för att förhindra att det sker igen kan vara. Själv kan jag inte göra mycket. Det är när många reagerar som förändring sker. Kanske kan sociala medier bidra, att nationella regeringar måste göra det är säkert nödvändigt och påtryckningen måste komma från folket.

Hoppet finns i att det är många som reagerar som jag, som känner som jag. Att inte resignera inför krigets fasa, omänsklig migrationspolitik eller byggherrarnas profithunger. Att i sin förtvivlan också finna kraft till det lilla. Det dagliga jobbet i den kommunala nämnden, i sin förening - politisk eller ej, i mötet med sina barn.

Att förändra den bild av politiken som resignationens instrument till ett kraftfullt verktyg för förbättring. Både här hemma och inte minst när vi istället för att böja oss för de starka i de internationella sammanhangen ställer oss upp och visar mänsklighet framför politiska hänsyn. Mod och hopp istället för brottslig undergivenhet.

LO,
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

3 oktober 2013

Den grå duken

Har tagit del av en socialdemokratisk budgetmotion.
Det är mycket bra saker. Framförallt kring att bryta långtidsarbetslösheten, både hos unga och äldre. Jag gillar SR:s sammanfattande rubrik:

Det mediala spel som sker när regering och opposition presenterar sina budgetförslag kräver att det finns reformer. Man sätter lite färg på en annars grå kanvasduk. Det kanske hade varit bäst för medborgarna att låta duken vara grå och att bara göra den lite större men det är svårt att skapa rubriker på det sättet.

I regeringens och socialdemokraternas budgetförslag är det nämligen en sak som skaver lite extra. Det som vi nu gör enskilda satsningar kring sker med pengar som är tillgängliga bl.a. eftersom statsbidragen inte räknas upp enligt index. Socialdemokraternas utmärkta förslag med 2 miljarder till sjukvården är (väldigt slarvigt räknat) lite mer än hälften av vad landstingen hade haft om statsbidragen hade varit uppräknade under regeringen Reinfeldt.

För Västra Götalandsregionen betyder det mellan 80-100 miljoner om året sen 2007 i minskat statsbidrag. Det förklarar inte alla problem som sjukvården brottas med men hade vi haft några hundra miljoner till så hade mycket kunnat göras. Dessutom har många, både kommuner och landsting, generella "effektiviseringskrav" (läs besparingar) på ytterligare någon procent. Detta ständiga osthyvlande riskerar att i förlängningen urholka välfärdens kvalitet då osthyveln allra oftast skapar en slalombacke där administrationen påverkas marginellt men verksamheterna lider. Ansvaret ligger alltså både på statlig och regional/kommunal nivå.

Att det som hade varit bäst för medborgarna kanske skulle vara en uppräkning av statsbidragen till kommuner och landsting istället för riktade satsningar är något som vi inte får veta mycket om. Att dessutom lägga ansvaret och prioriteringen för de flesta välfärdstjänster där den hör hemma är tydligen också problematiskt.

I ett önskescenario skulle jag se att Socialdemokraterna skulle leva lite som vi lär. Att var och en ska göra det bästa möjliga utifrån sina förutsättningar, och att samhället ska hjälpa till att skapa de bästa förutsättningarna. Exakt hur det ska gå till är upp till varje kommun eller landsting.

GP, SR
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

19 september 2013

En regering utan framtidstro

Idag dräller medierna av analyser av Anders Borgs höstbudget. Det är kronor och ören hit och dit, vinnare och förlorare.

Det jag saknar är en filosofisk analys. Vad säger den här budgeten om den människosyn Anders Borg och regeringen har?

I mina ögon visar borgarna upp samma typ av nedlåtande blick som herremännen gav sina tjänare.
- Arbeta hårt, ta det lugnt med spriten så ska jag belöna er.
Arbetslöshet är ett individuellt problem, liksom sjukdom och utbildning. Det är upp till var och en att utnyttja de resurser samhället erbjuder. Annars förlorar du herremännens beskydd.

Att nästan all energi riktas mot att öka privat konsumtion är också en signal om förlorad framtidstro. Köp här och nu, imorgon är det försent.

Vi som arbetar har antagligen aldrig haft det bättre ekonomiskt. Tyvärr så hjälper det inte barnen som halkar efter i skolan eller den arbetslöse som tvingas in i Fas 3 och att söka socialbidrag.
Paradoxen mellan att belöna arbete och att nedvärdera de som inte producerar sliter upp sår i samhället. Sår som beror på att samhällshuden spricker. Det skyddande och utjämnande lagret dras isär.

Den konsekvensanalysen av en Borg(erlig) budget vore för mig mer intressant att följa.

- Posted using BlogPress from my iPad
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

3 september 2013

Äntligen! Migrationsverket gör något bra!




Det finns få, om någon, statlig myndighet som jag har lägre förtroende för än migrationsverket.
Idag kom dock ett välkommet besked om att syriska flyktingar ska få permanent uppehållstillstånd.

Istället för att nu väcka oro hos allmänheten om stora flyktingströmmar, sociala problem och kostnader hos kommunerna som vissa krafter kommer att göra så vill jag väcka stolthet att Sverige för en gång skull går före och visar att medmänsklighet är viktigare än att problematisera.

4 miljoner syrier är flyktingar i sitt eget land enligt FN och 2 miljoner har lämnat landet, av dessa har 8000 fått uppehållstillstånd i Sverige, dessa blir nu permanenta. När man ser dessa siffror känns migrationsverkets beslut närmast symboliskt men Sveriges tydlighet kanske kan påverka andra EU-länder att ompröva sina mer snåla insatser

Den stora insatsen Sverige kan göra för Syriens folk är ändå inte att ta emot fler flyktingar, det är att försöka få stormakterna att samarbeta om hur inbördeskriget i Syrien kan stoppas. Utan bomber.

SR, SR, GP
fler bloggar på Netroots
- Posted using BlogPress from my iPad

1 september 2013

Hur blir det politisk verkstad av idéerna?

Igår var det dags för besök på Go(s)Väst på Knarrholmen i Göteborgs skärgård.
Många spännande och intressanta människor och samtal, utan protokoll och åtgärdsplaner, utan annat syfte än att vara just intressanta.
Från seminariet "Mot valseger" med Linus Glanzelius, Johan Büser, Anneli Hulthén och Jan Larsson under Go(s)vast på Knarrholmen 31/8 -'13
Ändå är det lite tomt när man lämnar de flesta seminarier. Jag har funderat vad det beror på och jag tror att jag kom på det?!
Min tanke är att samtalet aldrig hinner lämna idéernas ljusblåa värld. Vi kan definiera problemet och vad som skulle avhjälpa det men vi jobbar oss nästan aldrig ner till hårda förslag, i alla fall inte på andra områden än skatter.

Så vi säger att vi måste få ner arbetslösheten och vi säger att vi ska få bättre utbildning men vi har få tydliga förslag.
Ett är mindre klasser. (Kanske inte det hårdast vetenskapligt förankrade men åt rätt håll)

Ett av den mindre konkreta typen är sysselsättningsgaranti för ungdomar inom 90 dagar. Det är ett jättebra förslag. Men när ska denna garanti fyllas med innehåll? Utan en tydlig plan är ju risken uppenbar att en hel del ungdomar kommer att hamna i låtsas-åtgärder med svag koppling till arbetsmarknaden.

En del i det hela är att det inte är politiker som ska förverkliga de politiska idéerna och det kan vara dumt att binda fast sig vid en exakt metod. Som person finner jag det oerhört otillfredsställande. Det är ju själva idéarbetet fram till ett färdigt koncept som är spännande. Att lämna något halvfärdigt till okända storheter på en förvaltning har ju sina risker. Mina erfarenheter från den ideella sektorn visar också med stor tydlighet att en viktig väg till framgång är att man äger ansvaret för sina egna idéer om man vill få dem genomförda.

Så jag har funderat på hur man både kan få inspiration från seminarier och forma om den till konkreta förlsag. Det jag funderar på att starta upp är en politisk verkstad, en mötesplats för inspiration där vi tillsammans kunde workshopa fram konkreta politiska förslag och åtgärder för att skicka vidare i partiets vård. Efter gårdagen på Knarrholmen så aktualiserades de tankarna. Nu ska det bara bli av också...

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

29 augusti 2013

Vi kan ju inte bara tänka på de som har det svårt - eller?

(- För ett rättvist urval får alla samma prov, varsågoda att klättra upp i trädet där.)
I dessa dagar med fullt fokus på stängningen av Lundsberg har jag idag fått en rejäl genomgång av hur det står till i skolorna i vår stadsdel. Som tur är riskerar ingen av dem stängning och arbetet för en trygg och lugn skola att arbeta i är högt på listan av kvalitetsförbättrande åtgärder.

Läget i stadsdelens skolor är tack bra för det mesta och ok för en del men tendensen över tid är ändå att det totalt sett blir sämre resultat. Jag tänker faktiskt inte skylla varken Jan Björklund eller kommunaliseringen av skolan för det men en av de faktorer som har gjort den finska skolan framgångsrik är kontinuitet. I Göteborg har vi nyss genomfört stadsdelsreformer som har skakat om i alla organisationer, på alla nivåer. Ett exempel är att rektorer har bytt jobb som säsongsarbetare i Alperna. Det är självklart att det påverkar kvaliteten och det verkar som att det inte bara gäller skolan.

Diskussionen gick fram och tillbaks t.ex. om att det faktiskt är viktigare att alla kommer in på gymnasiet än att de har godkänt i alla ämnen men också att eleverna faktiskt klarar av gymnasiet när de kommer dit.
Någonstans på vägen dök ett av mina röda skynken upp. Det är idén om att vi måste stimulera de som har "lätt för sig" i skolan, att de måste bli utmanade. Det är de som ska bli eliten.

Min invändning är att vi inte alls måste stimulera några A-pluggare. I alla fall inte så länge det finns elever som inte klarar målen. Om en elev som har "lätt för sig" blir lika resurskrävande så är det fullständigt felaktigt.

Jag kan finna två skäl att stimulera elever som har "lätt för sig". Det ena är att de inte ska sluta gå till skolan. Det andra är om deras eventuella brist på stimulans påverkar undervisningen för de elever som har det kämpigare negativt.

Min övertygelse är att det inte är dina studieresultat i grundskolan som avgör om du är ett forskarämne eller inte, det kan på sin höjd vara en indikation.
Alla ska ha möjlighet att söka in på gymnasiet. Det är första prioritet för grundskolan (åtminstone i högstadiet). I andra hand kan man lära ut studieteknik och i tredje hand finns också ett fostrande uppdrag.

Sen ska alla som går ut gymnasiet läsa in högskolebehörighet.

GP
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

28 augusti 2013

Dagens fråga!

En fråga som jag kanske tycker fattas lite i debatten, både från journalister och politiker. Det påstås också vara en fråga som är visionsframkallande vilket aldrig kan vara fel. Eller?
och inte bara
Tänk vad livad den politiska debatten kunde vara då.

Frågan är dessutom utmärkt att ställa sig vid allt politiskt arbete. Pragmatism ska vi ha men när den får råda utan störning av ideologi och kompass så blir nog riktningen lite svajig.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

27 augusti 2013

- Hoppa i fällan? Jajamensan!

Det hjälps inte att man förstår. Som en glad kommandora har jag också hoppat i fällan.

Den som gillrat den är moderaterna. Det kan t.om. tänkas att Kent Persson visar upp en smula strategisk kompetens, någon form av kompetens måste han ju ha(?).

Fällan är det femte jobbskatteavdraget.
O hur enkelt det är att styra bort diskussionen från det moderata misslyckandet med att minska arbetslösheten genom att reta upp sossar med skattesänkningar.

Partiledningen försöker desperat hålla frågan ifrån sig genom att svälja det sura äpplet. Tyvärr är det femte jobbskatteavdraget en fråga som är lätt att prata om, till skillnad från kompetensgap och matchningsproblematik. Till skillnad från massavhopp från gymnasiet och statligt godkänd lönedumpning i många av LO-sektorns branscher. Till skillnad från övertidsuttag och ökande psykisk ohälsa.

Skatt är lätt att förstå och lätt att prata om, därför gör vi det. Leif Pagrotsky fick partiets uppdrag att se över skattepolitiken. Tyvärr blev det något av en tumme där han utgick ifrån dagens system istället för att tänka nytt. Här fanns en möjlighet att spela på en helt egen planhalva även inom skattepolitiken. En möjlighet att visa alternativ.
Dagens besked att inte röra "vanligt folks" plånböcker är snarare att godta bristen på egna förslag och acceptera skattesänkarracets fortsatta urholkning av välfärden och värdigheten i våra gemensamma system.

Jag tror att jobben kommer vara en stor fråga i valrörelsen. Risken är dock uppenbar att moderaterna lyckas styra om tyngden i debatten till att bli en plånboksdebatt som oroar människor istället för en värderingsdebatt om hur vi vill att samhället ska fungera, nu och i framtiden.

Så jag erkänner att jag glatt hoppat i skattefällan och ber nu att partihögkvarteret skickar ut räddningspatruller till mig och andra socialdemokratiska bloggare, opinionsbildare och ideologer landet runt för att dra upp oss. Kanske med hjälp av en arbetstidsreform (om man får drömma lite).

Tjoho!

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

26 augusti 2013

Varför håller vi på?

Blev upplyst om nedanstående fantastiska citat från en av socialdemokratins ikoner. Hoppas att även andra ser och funderar på det.

Citatet är snott från Helen Pettersson, socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande för ABF:s, Facebookflöde, det ger ett visst hopp även i arbetslinjens och pragmatismens tidsålder.
- Posted using BlogPress from my iPad

25 augusti 2013

Vem blir näste nyttige idiot på Arbetsförmedlingen?




Att Angeles Bermudez- Svanqvist fick lämna sin tjänst som GD på Arbetsförmedlingen förvånade väl ingen (utom henne själv).

Innebär hennes avsked att Arbetsförmedlingen får luft under vingarna, börjar jobba med lokala lösningar och vara offensiva för att förhindra att ännu fler ungdomar blir långtidsarbetslösa?

Svaret på den frågan är tyvärr nej om inte regeringen tillsätter en generaldirektör som är illojal mot sin uppdragsgivare. Det kommer den naturligtvis inte göra och därmed blir även nästa GD på AF en nyttig idiot.

Det är nämligen regeringen som i sina direktiv till AF har förminskat de enskilda tjänstemännens initiativrätt till ett minimum. Förhoppningsvis kommer personalen på AF att må bättre med ny ledning men de kommer inte att få fler i arbete. För det krävs nya direktiv och de kommer inte förrän det blir en ny regering.

SR, SVT

Fler bloggar på Netroots
- Posted using BlogPress from my iPad

Moment Kristersson




Den psykiska ohälsan ökar. Framförallt bland kvinnor.
Det resulterar i ökade kostnader för försäkringskassan.

Ökade kostnader betyder mindre pengar till välfärd någon annanstans.
T.ex minskade möjligheter att förebygga psykisk ohälsa bland offentliganställd personal. Som är bland de mest drabbade. Etc.

Detta är moment Kristersson.

Att vi har ett samhälle som prioriterar behandling istället för förebyggande kommer att skapa allt större samhällskostnader som hade kunnat undvikas.

Men det finns inga pengar till det.
(Om vi inte byter väg nu)


- Posted using BlogPress from my iPad

Socialdemokraterna har bakbundit sig i den ekonomiska politiken




Under avdelningen förhastade uttalanden som vi kommer få ångra hör utan tvekan den socialdemokratiska partiledningens val att svälja ett femte jobbskatteavdrag.

Det är säkert förnuftigt i en valstrategisk vinkel att avväpna borgarna från inkomstskattevapnet. Däremot så innebär det att man kraftigt begränsar möjligheten att föra en progressiv politik efter valet. Speciellt som Magdalena Andersson fortsätter att klamra fast vid överskottsmålet efter det att t.om. Göran Persson har släppt (att Anders Borg har gjort det är uppenbart).

Begränsningen består inte bara i det faktum att en kommande S-regering tackar nej till 16 miljarder. Det är också det kategoriska uttalandet att vi inte ska förändra förutsättningarna för människors privatekonomi.

Det femte jobbskatteavdraget kanske betyder några hundralappar mer i plånboken hos de som får störst effekt, en effekt som vid valet funnits i nio månader. Det är helt enkelt så att förutsättningarna för folks privatekonomi inte förändrats med ett femte jobbskatteavdrag. Det är bara ett gigantiskt inkomstbortfall för staten, nästan halva försvarsbudgeten, eller halva Arbetsförmedlingens budget om man räknar bort ersättningarna för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd.

Vad vi gör med detta besked är att minska möjligheterna att skapa fler jobb och utbildningsplatser i offentlig regi. Vi minskar också utrymmet för andra reformer eftersom överskottsmålet ligger fast. Det är alltså en valstrategi som skapar mindre utrymme att föra socialdemokratisk politik och bakbinder en framtida rödgrön regering till att fortsätta den politik som den borgerliga regeringen just nu för, trots att beviset för att den inte fungerar går att hitta i den skyhöga arbetslösheten.

Jag måste erkänna att jag är besviken över bristen på reformistisk fantasi och den stora rädsla partiledningen visar för att ha ett alternativ till dagens politik. Alternativet skulle kunna vara att minska ojämlikhet, öka investeringar i barn och utbildning och bygga ett hållbart samhälle där vi är det enda parti som kan presentera lösningar som fungerar för de tre dimensionerna av hållbarhet. Social, ekonomisk och ekologisk.

Jag förstår rädslan över att spräcka bubblan på bostadsmarknaden men att öka den sociala tryggheten i samhället är faktiskt inget som
skrämmer människor och som faktiskt kan hjälpa dem att bo kvar den dagen sjukdom eller arbetslöshet drabbar. Det borde en socialdemkratisk politik slå fast.

- Posted using BlogPress from my iPad

19 augusti 2013

Varför är det aldrig företagets ansvar?




Alltmer insyltad i den offentliga ekonomins irrgångar så reses varje dag nya frågor om upphandlingsförfarandets och den fria etableringsrättens orimligheter.

Vi hör å ena sidan att när föräldrar ska "upphandla" skoltjänster så ska de kolla skolföretagens möjlighet att sköta sina åtaganden.

Å andra sidan hör vi att regionen inte får kolla den finansiella eller praktiska möjligheten att kontrollera leverantörers duglighet vid offentlig upphandling eftersom det kan minska nya aktörers möjlighet att slå sig in på marknaden.

Det är alltså i det första fallet "kunden" som ska välja rätt på en "marknad". I det andra fallet den offentliga aktören som inte får kontrollera leverantörens förutsättningar att klara sitt åtagande i verkligheten utan endast på pappret och därefter välja den billigaste.

Det är i mina otränade ögon någonstans ett fel här. Varför ska föräldrar behöva kontrollera skolors möjligheter att leverera kunskap till deras barn över tid? Varför ska det offentliga inte kunna kontrollera att man kan få det man beställer? Inte ens när det gäller varor och tjänster som kan äventyra patienters liv.

Dessa avarter har inte lagligt med varandra att göra men det är samma andas barn. Den oreglerade avregleringen. Där den heliga fria företagsamheten går före barn och patienters bästa.

När kliver en socialdemokratisk partiledning fram bakom PR-strategernas skygglappar och säger att det här är fel och måste förändras? Inte för att tjäna röster - utan för att tjäna folket.

- Posted using BlogPress from my iPad

14 augusti 2013

Mötesmaratonets förbannelse




Så här i slutet av sommarsäsongen när den politiska vardagen varit långt borta sedan före midsommar är det tydligt att tankarna är friare än de var när ledigheten påbörjades.

Ett stort problem med det mötesmaraton som snart börjar och håller på fram till nästa midsommar (med kortare juluppehåll) är att ärenden, opinion och debatter riskerar att ta fokus från mål och mening och varje beslut blir fattat för sig självt. Att läsa in handlingar (och dechiffrera byråkratsvenskan) tar oundvikligen tid från politiska diskussioner och långsiktiga perspektiv. Risken finns att beslut fattas bara för att ingen riktigt tagit sig tid att kritiskt granska underlagen.

Dessutom är de flesta politiker, speciellt på högre nivåer, inte bara begåvade med ett uppdrag utan de har ofta flera tunga uppdrag. Ett exempel från min arbetsplats är hur de flesta regionråden också är ordförande i en av regionens specialnämnder och/eller ledamot i flera styrelser. Plus tunga partiuppdrag förstås. En del har även kommunala uppdrag.

Ett problem med politiken är att det är svårt att tacka nej till erbjudna uppdrag. De är ofta intressanta och om man tackar nej så kan risken finnas att frågan inte återkommer. Det är därför de nominerande föreningarna och de valfunktioner som ställer frågan som bör se till att fördela uppdragen ytterligare.
En positiv biprodukt av det skulle vara att dels så skulle fler ha möjlighet att tänka framåt och dels så skulle både partier och företrädare ha möjlighet att testa varandra.

Jag vet att det i Socialdemokraterna under hösten pågår nomineringsprocesser till valsedlar och uppdrag efter nästa val. Jag hoppas att valkommittéerna inte bara nominerar efter gammal vana utan dels vågar följa partiets mål om var fjärde under 35 och dels tittar på hur man kan få in nya typer av erfarenheter. Om man fördelar uppdragen på fler så behöver man inte vara ett ärrat proffs för att klara tunga uppdrag.
- Posted using BlogPress from my iPad

31 juli 2013

När ska sambandspoletten trilla ner?


Läser om att tillväxten fortsatt är låg och att Svensk Näringslivs representant kallar 2013 ett förlorat år.
Anders "the Almighty" Borg pratar om att stimulera svensk ekonomi. Frågan är om det denna gång har fallit ner någon polett i det Borgska sinnet om att fler skattesänkningar kanske inte är vad som behövs, oavsett om det är för företag eller privatpersoner.

Det finns en siffra i tillväxtsiffrorna som tydligt visar detta. Det är den siffran som säger att det är den privata konsumtionens ökning som är den största faktorn i tillväxtökningen. Min tolkning är att hushållens skulder fortsätter att öka medan företag och offentlig sektor fortsatt har bekymmer att utvecklas. Att exportindustrin har problem är särskilt bekymmersamt.

Det samband regeringen måste förstå är att offentliga investeringar också ger utrymme för ökade privata investeringar. En fungerande infrastruktur och ett välutbildat folk ger företag större möjligheter att lyckas. Utrymmet för denna typer av investeringar har den borgerliga regeringen minskat med alla sina skattesänkningar. Det som ökar hushållens disponibla inkomster och företagens vinster betalas av sämre framtidsutsikter. Den balansbräda som behöver finnas mellan skatteuttag och privat kapital har sedan länge tippat över till kapitalets fördel.

Tillväxt är ett krångligt begrepp och bara en del av sanningen kring tillståndet i ett land. Ett mer relevant kanske är arbetslösheten. Som bekant är den skyhög och fortsatt ökande. För att minska arbetslösheten krävs andra typer av stimulanser än de regeringen hittills har föreslagit - t.ex. stora satsningar på validering och yrkesutbildning för att möta det ökande rekryteringsgapet.

En sak är säker, att ställa ytterligare högre krav på arbetslösa kommer inte att ge fler jobb, utöver a-kassornas administratörer förstås.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

28 juli 2013

Det rena samvetets förbannelse

Under sommaren har jag "roat" mig med att läsa om Sven Lindqvists bok Nu dog du - Bombernas århundrade från 1999.
Den är en svidande beskrivning av hur mänskligt lidande har varit priset för terror utförd av stater och deras militär. Men inte bara de förväntade utan även de stora europeiska imperierna. Före andra världskriget skedde terrorn utan att dölja rasismen. Efter andra världskriget skedde den för att behålla kolonialmakten i t.ex. Kenya, Vietnam, Algeriet och andra ställen.

Vid oerhört få tillfällen har regeringar erkänt sina övergrepp som just sådana. Den etnocentriskt koncentrerade historieskrivning vi dagligen omger oss med är full av överslätningar, falsarier och efterkonstruktioner.

Vi som lever i det bästa av länder ser inte våra eftergifter, våra uteblivna protester genom årtiondena. Sverige deltar idag med trupp i ett krig i Afghanistan i ett krig som bär stora likheter med 1900-talets kolonialkrig. Människor som inte har vett att styra sig själva ska få Västerlandets hjälp.

Jag läser samtidigt i GP idag (länkar från E-GP, vet inte om ni som inte prenumererar kan se artiklarna) om hur koloniala mönster upprepas genom stora landuppköp i fattiga länder. Idag är det företag som är de koloniserande men det sker utan folkens medgivande.

Mitt allra tydligaste konstaterande efter läsningen av Lindqvists bok är att det som skapat möjligheten till allt detta lidande är att män som liknar varandra har bestämt om förstörelse utan hänsyn till lidande, utan den minsta empati. Deras planer har genomförts av lydiga soldater som inte erkänner sin skuld i att civila dör.

Krig är en handling som genomförs utan folkets medgivande, utan att mödrar, döttrar och barn tillfrågas. Krig är möjligt tack vare bristen på perspektiv, fantasi och bristen på empati. Våld är och förblir ett idiotiskt sätt att lösa konflikter.

De stora krigens tid kanske är förbi men i vardagen lever de strukturer som skapat grogrund för krig kvar. Den avhumanisering av "fiendefolken" som skett beror på ett synsätt av vi och dom. Det är samma synsätt som idag är grunden till främlingsfientlighet, migrationsdomstolar och andra sätt att skilja människor från varandra. Som tillåter företag att expropriera hela länder.

Så länge vi inte ser att mänskliga rättigheter är något okränkbart även utanför en snäv svensk världsbild kommer vårt rena samvete att vara en förbannelse som kväver möjligheterna att reagera inom Sverige mot inhumana synsätt och snävar in viljan att reagera utanför landets gränser pga ekonomiska hänsyn till viktiga handelspartners.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 
- Posted using BlogPress from my iPad

14 juli 2013

Min verklighet är verkligast (för mig)


Jag hamnade i ett slags gräl i natt. Eftersom det var sent etc. så hade jag då inte någon särskilt bra argumentation över ämnet verklighetsuppfattning.

Jag vet inte om den blivit bättre tills idag men den innehåller i alla fall fler ord.

När jag tänkt på saken så är den  relevant på en politisk kontext. Eftersom allt är politik så är naturligtvis även den bild man har av "verkligheten" präglad, inte bara av sina personliga erfarenheter utan också av en politisk uppfattning. Den politiska debatten handlar i mångt och mycket om vilken bild av verkligheten som är den "sanna". Det är det vi kallar problemformuleringsprivilegiet.

Jag kan alltså med bestämdhet hävda att något förhåller sig på ett sätt och någon annan kan tycka att det förhåller sig på ett annat sätt. Båda har naturligtvis rätt utifrån sin synvinkel. Eftersom man aldrig kan ha en annan synvinkel än sin egen, även om den delas av många andra, uppstår en oenighet. Ett sant objektivt förhållningssätt är, enligt mig, inte möjligt. De journalister som ivrigt hävdar att de är objektiva uppfattar helt enkelt den rådande majoritetsuppfattningen som "sann". 

Framförallt när det gäller värderingar och normer så är det en vansklig balansgång där det är omöjligt att inte falla ner i politik, medvetet eller ej. En snabb historisk tillbakablick över synen på homosexualitet visar t.ex. hur normsystem förändras. Att den som vi tycker upplysta och toleranta synen vi i normen har idag fortfarande präglas av ett slags patriarkaliskt och strukturellt förtryck och bevarande av ett "vi och dem" perspektiv är min uppfattning. Alltså kan vi inte säga att det är på ett visst sätt, eftersom vi alla har olika uppfattning.

Synen på ekonomisk politik är ett annat normsystem som har stora utrymmen för förändring och där den idag "objektiva" synen på ekonomi kan bytas mot en mer uttalat politisk vilja.

Att inneha problemformuleringsprivilegiet är alltså att inneha den "sanning" som blir den allmänna bilden. Det är något den borgerliga regeringen, åtminstone så länge Per Schlingmann drog i tåtarna varit oerhört duktiga på. Det socialdemokratiska motdraget har nu blivit att sluta försöka vända beskrivningen av samhället med ett slag utan istället acceptera den rådande och försöka, bit för bit, förändra den. Det verkar vara en klok taktik men frågan är om den är tillräckligt snabbverkande för att vinna valet 2014. Jag tror det men om vi vinner på grund av egen politisk förmåga eller för att borgarna har tappat "the Force" återstår att se. 

8 juli 2013

Politik och parti #meta

Jag skrev ett inlägg igår om den positiva känsla jag fick av Stefan Löfvens tal i Almedalen igår.
Min vän Johan Westerholm, som inte var lika positiv till talet skrev senare följande inlägg:
Rabblande och babblande eller relevant? | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg:

Det misstag jag tycker att Johan gör är att han blandar ihop parti med politik. Han är (med rätta) kritisk mot vårt parti och har högt ställda krav. Den partikultur av blint hyllande han varnar för är helt klart osund, (även om jag misstänker att Ulf Bjereld var ironisk), men det var inte den jag lyfte i mitt inlägg. Det var politikens innehåll. Att jag därmed blev något av en del av denna partikultur är ett bekymmer men det ursäktade jag mig också för i inlägget. Uppenbart är att det är svårare att vara distanserad när man varit på plats.

Mitt inlägg ska också ställas i ljuset mot att jag tidigare varit kritisk mot att Stefan Löfven saknat en dimension som igår helt plötsligt var med och som lyftes fram. Det handlade inte bara om nya jobb och minskad arbetslöshet utan också om hur det är på de jobb som finns. För mig finns nyckeln både till valseger och utveckling nämligen i att vi visar att vi analyserat samtiden rätt politiskt, att vi ser vanliga människors vardag och adresserar deras bekymmer.

Idag sker 40% av alla sjukskrivningar pga psykisk ohälsa. I mina ögon är det helt galet. En del går naturligtvis aldrig att undvika men väldigt mycket skulle försvinna om villkoren i arbetslivet (och det obetalda hemarbetet) förändrades. Dessutom är det ovärdigt att människor ska lida på jobbet pga att de inte hinner med, inte för att de är ineffektiva utan för att arbetsbördan är orimlig. Att långt över 100 000 årsarbeten tas ut i övertid när vi har över 400 000 arbetslösa. Att människor som vill skapa stabilitet i sina liv fastnar i tillfälliga anställningar och jobbar timmar under en lång följd av år.

Vad partiet och Löfven nu har valt att göra valtaktiskt är däremot något som man kan fundera på. Det man har valt att göra är att sikta in sig på sina huvudmotståndare, moderaterna i frågan om regeringsmakten och folkpartiet i skolpolitiken.
Jag hade gärna sett att man lagt detta fokus någon annanstans, nämligen på samhällsproblemen i sig. Det hade nämligen också inneburit en hårdare attack mot Sverigedemokraterna.

Tyvärr kan jag bara konstatera att populistiska "icke-etablissemangs" rörelser frodas i sämre tider. Den enda, på lång sikt, fungerande vägen mot främlingsfientlighet och missnöje är att samhället går åt rätt håll, att minska oron och rädslan för framtiden.
Därför kommer vi inte vinna många av Sverigedemokraternas väljare genom politisk retorik, det sker genom politisk praktik. Det innebär i sin tur att Sverigedemokraterna (eller något motsvarande) kommer att spela en viktig politisk roll även de kommande mandatperioderna, så det är stora utmaningar vi står inför.

AB, GP
'via Blog this'

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

7 juli 2013

Nu lyfter vi!

Stefan Löfven i Almedalen 7 juli 2013
Detta skrivs på planet hem mot Göteborg från Almedalsveckan och Visby.
Jag lyssnade på Stefan Löfven på plats i förmiddags och kan äntligen säga att jag är helt säker på att vi kommer att vinna valet 2014.

Anledningen är att det som Stefan Löfven visade upp idag hade det som jag ofta saknat.
Talet svarade på frågan om var skiljelinjen mot borgarna går och vilken ideologisk kompass dagens partiledning följer.

Det är inte utan lättnad jag kan säga att det tal Löfven höll landade i mig som en klunk varmt te.
Jämlikhet. Feminism. Lika möjligheter. Arbetslivets villkor.
Inte flummigt, utan konstruktivt. Idérikt.

Jag är medveten om den nyfrälsta tonen i det jag skriver och det är faktiskt så jag känner det men så handlade inte talet om ekonomi och regeringsalternativ heller.

Det kommer att bli en ful och tuff valrörelse i september 2014 och moderaterna är en motståndare som är oerhört skickliga på det politiska spelet men till skillnad från moderaterna har Socialdemokraterna en politik som skapar utveckling för alla istället för avkastning till de rika.

Läs Stefan Löfvens tal här och se hela talet här (höjdpunkter nedan)


SR, SVT, AB, GP
- Posted using BlogPress from my iPad
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

6 juli 2013

Dags att börja valkampanjen!

Sen jag blev aktiv i Socialdemokraterna 2010 har jag deltagit i en traditionell valrörelse och
en exceptionell vid omvalet till Västra Götalandsregionen.

Nu ska jag bestämt mig för att även valrörelsen till EU-parlamentet, åtminstone för egen del, också ska bli exceptionell eftersom jag har bestämt mig för att hjälpa en alldeles unik politisk kraft att bli EU-parlamentariker.

Evin Cetin i Almedalen 2013
Bilden härifrån
Det finns en del kloka människor, det finns en del handlingskraftiga, det finns en del som äger ett brett spektrum av erfarenheter och några som är ovanligt nyfikna. Det är oerhört få som samlar dessa egenskaper inom en person.

När värderingarna dessutom uttrycks i känslor och bilder istället för i siffror och kreativiteten bubblar i kampanjmetoderna så är det omöjligt för mig att inte vilja vara med.

Jag har inte träffat Evin Cetin jättemånga gånger men jag vet att hon är en politiker som kommer att göra stor skillnad under lång tid framöver och jag är säker på att Sverige inte räcker som arena för henne.
Därför kommer jag att vara en av de som aktivt deltar i Evins kampanj för att bli vald vid Europaparlamentsvalet i maj 2014.

När det gäller personvalskampanjer så är det lite kluvet, men med det handlag mitt parti har visat upp när det ska välja sina representanter så känner jag att när jag kan göra ett övervägt val att stötta en kandidat själv, då behöver jag inte tveka.

Det behöver inte du heller. Häng med på resan mot EU-valet och häng med i Evin Cetins kampanj, en sak kan jag lova, det kommer inte bli tråkigt.

Du anmäler dig här: www.evincetin2014.se 

SR
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

24 juni 2013

Angående bemanningskris i vården

Under sommaren kommer larmrapporterna om personalbrist i vården att vara lika påtagliga som åskskurar i augusti.
Göteborgs Fria tidning ställer en oerhört relevant fråga till sin panel i senaste numret.
Det saknas sjuksköterskor. Hur ser du på situationen? Hur ska den behandlas politiskt?
Båda frågorna kan besvaras på fler än ett sätt. Det finns inget som löser personalsituationen denna sommar (förutom att folk håller sig friskare än vanligt).
Långsiktigt kan man dock lösa situationen på flera sätt men konsekvenserna är svåra att beräkna.

Mitt förslag till svar på båda frågorna från GFT är att utbilda fler undersköterskor och sjuksköterskor och ge dem tillräckligt goda anställningsvillkor och en stimulerande arbetsmiljö för att de ska stanna kvar i yrket.
Bättre lön och fler arbetskamrater kort sagt. Det första kan ske till en överkomlig kostnad. Det andra är dyrare, så dyrt att det på kort sikt inte är realistiskt att lösa.

Resonemanget går också att applicera på många kommunala verksamheter, t.ex. socialtjänst, skola och äldreomsorg.

Det är här konsekvensbeskrivningen blir svår och där den borgerliga politikens janusansikte visar sig som tydligast men även fällan för en kommande socialdemokratiskt ledd regering blir tydlig.

I sin iver att öka den privata konsumtionen (och driva upp de privata skulderna) har den moderatledda regeringen slutat räkna upp statsbidragen till landstingen och kommunerna, det finns en rad exempel på hur regeringen hänvisar till kommunala och regionala uppdrag, lägger på nya bördor och underkompenserar finansieringen. I kommunerna är det extra påtagligt när reformerna av a-kassa och sjukförsäkring vältrar över kostnader från stat till kommun.

För landstingen som bekostar all sjukvård i landet innebär det en allt större kostym som ska bekostas till allt större del av den egna befolkningen (som dessutom är arbetslös i alldeles för hög omfattning). Det är i det läget ibland nödvändigt och hela tiden frestande att ta till en skattehöjning för att klara uppdraget.

Jag har märkt att borgerliga kommuner och landsting inte har lika svårt att använda skattehöjning som instrument. De har nämligen inga större problem att acceptera de sneda fördelningspolitiska effekter höjningar av kommunalskatter ger. Den platta skatt Annie Lööf har drömt om betyder ju att alla betalar samma procent av sina inkomster och den statliga, progressiva inkomstskatten är borta.

Den fälla som socialdemokraterna nu hamnat i är att den höga skuldsättningen i hushållen och det höga privata konsumtionstrycket skapar stora svårigheter att nå ett skatteuttag av inkomsterna som är på den nivå det behöver vara samtidigt som kommuner och landsting har en allt sämre ekonomi. Så länge det politiska modet att erkänna att det kan komma att krävas skattehöjningar för att klara välfärden så kommer det politiska katt och råtta spelet riskera att fastna i om Socialdemokraterna godkänner ett femte jobbskatteavdrag eller inte.
Jag förstår varför partitoppen hellre vill prata om arbetslöshet än om välfärd.

Att samtidigt försvara den privata konsumtionen och välfärden ser alltmer ut som en omöjlig ekvation. Jag hoppas att de erbjuds alternativet att satsa på den offentliga konsumtionen istället 2014.

BT, GFT
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik