2 december 2011

I'm not waiting on a lady, I'm just wating on a friend


Sitter för ögonblicket på ett tåg österut genom ett mörknande landskap. Precis lika kalt och tomt som lövträdens toppar känns det parti som jag ska möta i Stockholm. Jag har egentligen inga förväntningar men min förhoppning är att jag ser mer fyllda granar än kala lövträd på vägen tillbaks.
Det är vägen mot det socialdemokratiska partiets förtroenderåd jag har startat. Imorgon samlas 120 delegater, partistyrelsen, uppemot 100 journalister och en gäng bloggare.
I sällskap har vi en höst av usla rubriker, en toppstrid i partiet som borde dött när Juholt presenterades och en knippe politiska idéer som ska diskuteras.
Återigen måste jag konstatera att det finns ingen större politisk konflikt i partiet. Det finns de som tycker att vi måste förhålla oss till den borgerliga regeringens politik i större eller mindre grad.
Det som oroar är att jag hela tiden hör att nu ska vi prata politik och nåde den delegat som tar upp en förtroendefråga i talarstolen under helgen. Återstår att se är hur många ”toppsossar” som uttalar sitt oreserverade stöd för Håkan Juholt.
Vad jag behöver för att få lite fart på mitt hopp om partiet är något annat. Min förhoppning är att det höjs röster till riksdagsgruppen om att samla sig. Att röster höjs mot partiorganisationen att bestämma sig för en samlad kommunikation. Att politiska förslag som är realiserbara idag presenteras. Att den politik som diskuteras utgår från dagens Sverige och inget låtsasland som inte längre finns eller som tar mycket lång tid att uppnå.
Den politik som diskuteras ska vara praktisk och pragmatisk.
Det finns en förhoppning hos mig att många talar om vår framtid i formen av hur vi ska förbättra situationen för barnen idag. Vår uppgift är förvisso på riksplanet att föra en oppositionspolitik men i mer än hälften av landets kommuner styr det rödgröna blocket och här kan vi inte backa. De allra flesta kopplar ihop det kommunala styret med landets så en offensiv lokal politik är mer effektivt än alla affischkampanjer i hela världen. Hjälper vi barnen i de rödgröna kommunerna till en bättre uppväxt – trots regeringens skattesänkningar, då har vi en chans 2014.
På riksplanet så hoppas jag höra röster för en förändrad bild av medborgaren, att det inte bara är den som arbetar som tillför värden till samhället, staten består nämligen av annat än skattepengar. Det är värderingar kring arbetsmiljö, kring fackliga rättigheter, kring kommunal service och omsorgen, vården etc. Här måste vi på allvar bryta den bild av det kontrollerande förmyndarpartiet som är den borgerliga.
Vad jag förespråkar är ett totalt individfokus. Jag vet att det låter konstigt i sosseöron men om individens frihet bäst uppnås genom kollektiva lösningar så är det inte lösningen som ska presenteras utan individens möjligheter.
På ett seminarium som jag ledde här i veckan så använde en av deltagarna ordet livslinjen. Det är vårt sätt att bemöta arbetslinjen. Socialdemokraterna står för livslinjen, för i livet är arbetet bara en tredjedel, både för den yrkesarbetande samt i ett större perspektiv med barndom, arbetsliv och ålderdom.
Så i den bästa av världar så åker jag, på söndag, hem med en julgran full av spännande pynt, i form av skarpa förslag, ett lokalt fokus och en bredare syn på alla som bor i vårt land och som bekant så bor vi i den bästa av världar. Eller?

Media:
SVT, SVT2, SR, SR2, Exp, Exp2,Exp3, Aftonbladet / Aftonbladet2 / Aftonbladet3 / DN / SvD / SvD2 /SvD3 / Arbetarbladet, Piteå tidningen, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Folkbladet, Gotlands folkblad,Östran, Länstidningen, Sydsvenskan, HD, NT, GP, SVT 1, 2, SR 1, 2, Expr 1, 2, 3, 4, 5, Ab 1, 2, 3, 4, DN, SvD 1, 2
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skicka en kommentar