18 mars 2011

Valberedningen: Så tolkar jag kritiken

Nu har det gått en vecka sedan Håkan Juholt och Carin Jämtin presenterades som kandidater till Partiordförande och Partisekreterare.
Valberedningen verkar ha dragit sig tillbaka för att slicka sina sår och sin kantslagna stolthet.
Jag hade vid det här laget gärna sett förslag på ytterligare förändringar i VU, vi får väl se om valberedningen väljer att sitta still i båten eller om man bestämmer sig för att be ytterligare personer stiga åt sidan. Det vore lämpligt. Det är nu läget finns att göra en reell förändring, att slå an tonen mot nya valrörelser.
Jag har som ung och grön i partiet inga namn att föreslå till VU men det finns det andra som har, bara att läsa.
Om vi då återvänder till processen som avslutades med presskonferensen förra veckan så har det funnits försvar för den och det har funnits idéer om att valberedningen har genomfört en process där många röster har blivit hörda.
Det är sant till viss del. I inledningen av processen var valberedningen på resande fot och träffade medlemmar runt hela landet för att lyssna till hur medlemmarna tyckte att en partiordförande ska vara. Sen stängde man in sig och de enda man verkar ha kommunicerat med är distiriktsordförandena. Vi vet inte heller vilken vikt valberedningen lade vid de reaktioner som kommit in från allmänheten, var det någon som kollade mailkontot? Kom igen Lena kampanjen verkar ju t.ex. inte ha satt några djupare spår. Det är säkert olika från distrikt till distrikt hur mycket ordförandena har involverat sina styrelsekamrater och sina övriga medlemmar vi vet att mot slutet så var det lite tid för förankring och eftertanke.
Här någonstans har också processen ett stort fel.
När det senare blev uppenbart att distrikten inte på ett konstruktivt sätt kunde jobba fram en kandidat så hade valberedningen egentligen två val. 1. Att stänga dörren ännu hårdare. 2. Att fråga andra. Inget av detta hände. Man fortsatte sin dialog med distrikten och verkade inte vilja ta ansvar för sina förslag. Det verkar inte ens som man har pratat med några av de kandidater som cirkulerat i media. Att Nuder, Eneroth och Pagrotsky inte var tillgängliga har man ändå på något sätt fått reda på.
Det största problemet är ändå inte hur valberedningen arbetat utan de signaler man sänder ut. Man säger att man inte vill ha en idoltävling. Man befäster därmed den unkna kultur som finns i partiet av att inte kandidera öppet, av att det är bättre att ligga tyst i vassen och simma med än att ställa sig på backen och säga vad man vill och varför. Jag tolkar det som att det är denna kultur som är den egentliga källan till missnöje.
En annan sak. Partiet är uselt på att använda de möjligheter som modern teknik ger.
Nästa gång Håkan Juholt ger en presskonferens vore det smakfullt om medlemmarna får en chans att kommunicera med  honom t.ex. via en chat. Det hade också varit ett bra sätt för medlemmarna och allmänheten att lära känna kandidaterna och deras politik innan någon blivit utsedd som valberedningens namn.
Värt att pröva tycker jag.

Bloggers om förändring av VU
Moberg, Stenholm, Einerstam, Wennberg, A Högberg, P Högberg, Westerholm
Media på detta:
SVTExpressen1Expressen2AB,ResuméSVTBarometern, SvD 123


Fler progressiva bloggar på NetRoots

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skicka en kommentar