3 februari 2011

Er önskan är mitt försök

Idag gick jag ut på min Facbookprofil och bad om förslag på vad jag skulle skriva om.
Mina basketbuddies Christer och Anton kom med dessa förslag.


Eftersom det här är ämnen som jag har personlig erfarenhet av i mitt dagliga liv och ansvar för i min nya roll som stadsdelspolitiker så tänker jag - jag får väl ge det ett försök.

Min känsla är att det finns ett begrepp som inte ofta syns på Anders Borgs eller Ulf Kristerssons kontor; värdighet. Den kostar nämligen ingenting att äga men mycket att upprätthålla.
Där det egentligen borde vara samhällets viktigaste plats att behandla individer med värdighet och respekt, att lyfta människor, gör man det helt enkelt svårare att vara arbetslös. Man  hittar på en avstjälpningsplats. Låt oss kalla den Fas 3.
I en annan av samhällets viktigaste funktioner skapas idag situationer i förskolegrupper där lärarna måste resignera från sina ambitioner till att vara trötta tröstare, där de barn som borde få extra uppmärksamhet nästan aldrig kan få det. En felaktig befolkningsprognos ställer till jätteproblem för föräldrar som inte får dagisplats nära sitt hem, eller inte alls, och för förskolor som får gigantiska barngrupper.
Hur ska vi lösa dessa små bekymmer... det finns idéer. Jag läste för ett par dar sedan med stort intresse om hur Malmö stad beslutat att försöka anställa långtidsarbetslösa. Bl.a. Härhärhär och här. Jag hoppas att Malmös exempel visar sig framgångsrikt och att vi i Göteborg i så fall kan hänga på.
På förskolan så kan det här vara en väg att minska antalet barn per vuxen i förskolan men det minskar inte barngrupperna. (Jag är osäker på tekniska detaljer och terminologi i det följande men jag tror att ni förstår.) Under plusjobbstiden gavs möjlighet till ett antal kvinnor (för det är nästan bara kvinnor som jobbar inom förskolan) att få komma in i en yrkesroll och få ett praktiskt ansvar för vårt samhälles viktigaste resurs. I gengäld fick mina döttrar, deras kompisar och den ordinarie personalen ett par välkomna händer till för att leka, trösta eller byta blöjor. Jag tror att alla inblandade var väldigt nöjda men när reformen tog slut försvann denna möjlighet till ökade personalresurser. Det är något i grunden sjukt när vi tvingas dra ner på lägstanivån i förskolans verksamhet men tyvärr har det berömda barnperspektivet som Göteborgs stad ska jobba med inte ännu slagit igenom.
Som nybliven stadsdelsnämndspolitiker börjar jag dock att förstå hur fruktansvärt opraktiskt det är med offentlig förvaltning. Samtidigt hur omöjligt det hade varit att planera om privata aktörer skulle försörja hela behovet av kommunal service eller om varje barn var en vandrande påse pengar som skapade en omöjlig planeringssituation.
Ett exempel är hur vi just nu ökar antalet lokaler för förskolor. I Göteborg ligger driften av förskolan under Stadsdelsnämnden men lokalerna beställs av det centrala Lokalsekretariatet. Varje år görs en prognos kring hur många barn som borde vilja ha förskoleplats just i år och nästa år. När den slår fel, åt rätt håll, som den gjort i Högsbodelen av vår stadsdel i år så står förvaltningen med ett knappt år på sig att utöka kapaciteten kraftigt. I det här läget valde vi att satsa på utbyggnad av den kapacitet som finns i en av de befintliga förskolorna. Vi hade kunnat välja att köpa platser av de närliggande stadsdelsförvaltningarna. Nu görs alltså en beställning till Lokalsekretariatet på nya förskoleavdelningar - låt oss kalla det en satsning på barnen men det är egentligen en satsning för att klara kommunallagen.
Problemet är att Lokalsekretariatet kan säga nej. De har inte råd, lust, tid - whatever. Föräldrarna i stadsdelen kan också säga nej, de vill hellre till ett privat alternativ.
Grundproblemet är dock att budgetramarna är d-t snåla och det går inte att få mer pengar från kommunen (trots att man gjorde ett rejält överskott i kommunens ekonomi).
Som den fjärrskådare jag är så inser jag att varje sparad krona på barnen troligen kommer att bli en kostnad någon annanstans i systemet i framtiden. Min vän på Facebook ville att jag skulle komma med ett förslag och det kommer nog men jag måste nog få tänka på det lite till först och klättra lite i den läskiga och byråkratiska kommunala bergskedjan ännu mer för att kunna hitta vägarna genom passen.

Jag ber om förtroende att bli ombud på den Socialdemokratiska extrakongressen.
Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skicka en kommentar