27 september 2016

En klassresa till Bergen


På flyget får man verkligen veta var man hör hemma. På SAS i CPH får vi inte ens använda samma ingång som affärsfolket utan förpassas till den bakre ingången.

Den tysta majoriteten får vackert vänta och ta en omväg för att inte ens beröra kapitalets bärare.
Det krävs bara minimal inlevelse att förstå känslan av att ett helt samhälle ser dig som mindre värd. Att det också är lätt för en priviligierad klass att skydda vad de ser som sin givna position.
På flyget är skillnaderna små. De manifesteras i symboler som ropas ut i högtalarna;
Sitta långt fram, gå på och av planet först, gratis snacks till kaffet.
Högtalarropen kallar främst till oss andra, att skapa ett behov av att nästa gång vara den som får gratis snacks.

På flyget betalar du för privilegierna. I samhället röstar vi om dem.
Det är därför svårt att förstå i dagens politik är inte det viktigaste att dela tillgångarna och ta bort privilegierna för de få. Istället vänder sig majoriteten mot varandra för att dela upp i fler undergrupper. Medan de rika (vita) står vid sidan och fnissar förnämt.

På en internationell nivå dras tillgångar undan från skattemyndigheter och de som har behov. På en lokal nivå ökar de sociala spänningarna mellan de som har lite och de som nästan inte har något.
I det borgerliga idealsamhället är det de som förtjänar det som blir rika, i dagens värld är den uppbyggda ojämlikheten istället i de flesta fall en manifestation av ärvda privilegier.
Politik är det möjligas konst. Möjligheten att bygga en överenskommelse som gillas av majoriteten att fördela samhällets resurser annorlunda borde idag vara bättre än på mycket länge.


- Posted using BlogPress from my iPhone

18 maj 2016

Den plågade politikern - eller - Vem ska bli förbannad på mig den här gången?


Hur kan man vara människa och representant på samma gång? När ögonbrynets vinkel tolkas? När utandningens kraft mäts? När orden inte är dina egna?

Hur många intressen kan man undvika att skada på samma gång? Samarbetet. Medierna. Partiet. Folket. Omvärlden. Näringslivet. Familjen. 

När arbetslösa bara blir en siffra istället för människor. När tiden inte räcker för annat än att hålla sig till de framskrivna fraserna. När kunskapen som avkrävs inte är möjlig att ta till sig.
Vad går man tillbaka till då?

Värdet. Engagemanget. Skillnaden man gör. Botten. 
Att bottna. Stå stadigt. Även när det blåser.

Att visa vägen. Att veta vägens riktning och slutmål. Att få med andra på just den vägen. Att representera något större än dig själv. Att få andras hjälp att se. Att känna. Att kunna. 

Göra rätt.


(Med anledning av Johan Hiltons krönika i DN.)

11 april 2016

Det kom ett brev om boenden för flyktingar - här är mitt svar. #politiskvardag


I samband med förslag om att bygga tillfälliga modulbostäder för nyanlända på ett antal platser i Göteborg har många medborgare varit väldigt noggranna med att påpeka exakt hur dålig idé de tycker att det är. Sverigedemokraterna har varit aktiva och bland annat startat en negativ Facebookgrupp där tonen varit mycket hård. De senaste veckorna har det lugnat ner sig men i natt fick jag återigen brev.

För att ni ska få chansen att se både hur den här typen av brev oftast är skrivna och hur jag svarar väljer jag att publicera det här. Ett brev till mig som ersättare i kommunfullmäktige är en offentlig handling, liksom mitt svar på det därför anser jag inte att jag äventyrar någons integritet med att svara så här offentligt.

Först brevet:
God kväll Staffan

Socialdemokraterna har i allra högsta grad varit delaktiga i att försöka exploatera några av stadens pärlor för att bygga temporära bostäder. Man har med stor precision valt ut ett antal platser som är viktiga för medborgarnas rekreation, friskvård och återhämtning. Inte för att det är bästa eller billigaste platserna att uppföra temporära bostäder utan för att driva igenom sin politiska ideologi. Platserna har valts utan dialog med medborgarna och utan hänsyn till den skevhet i könsfördelning som enligt forskning, av professor Valerie M Hudson, leder till fler våldsbrott, egendomsbrott och brott riktade mot kvinnor i samhällen med överskott av män. Vidare har jag hört att det är många politiker inom båda blocken som är djupt bekymrade vad gäller säkerheten och den otrygghet som växer fram i Göteborg, den enorma kostnaden samt det faktum att nyanlända i många avseenden tränger undan medborgare (förtur till förskola och skola, tandvård mm) hur det relaterar till likabehandling. Jag har även sett hur stadsdelsnämnden vinklar mötesanteckningar och utelämnar kritiska synpunkter med hänvisning till att anteckningarna inte är allomfattande och att mötesantecknaren bestämmer vad som tas upp. Kort sagt är hela den demokratiska hanteringen kring detta ärende ett stort skämt som redan lett till ett enormt förtroendetapp för politiker i Göteborg. Jag har även blivit varse att partipiskan viner inom alla partier och att enskilda ledamöter inte vågar stå för sin personliga åsikt då de riskerar att mista sina nuvarande uppdrag och framtida möjligheter. Jag hoppas att någon vågar redovisa den verkliga kostnaden för dessa modulhus och de sociala konsekvenser detta experiment medför för de familjer som av säkerhetsskäl väljer att flytta. Jag har varit i kontakt med familjer som redan har sålt sitt boende, familjer som planerar att sälja samt familjer som letar ny förskola för sina älskade barn. Jag har skickat uppemot 200 mail till politiker och säkert hundra frågor till den speciella frågelådan utan att få några svar.

Nu vill jag höra ditt svar, inte gruppledarens eller någon tjänstemans, utan ditt personliga svar.

Hur mycket kommer det här att kosta (byggkostnad, drift och underhåll, säkerhet, ersättning av restvärde, återställning av mark mm).
Hur många Familjer är acceptabelt att köra iväg från sina hem. 
Med vänlig hälsning
XXX XXX
Skattebetalare och uppdragsgivare till Göteborgs politiker

PS Blir det temporära boenden vid Askimsbadet så lämnar vår familj Göteborg och förmodligen även Sverige. Så illa är det DS
Och så här svarade jag.
Hej XXX. 
Kan börja med att konstatera att vi har väldigt olika bild av vad besluten om tillfälliga boenden betyder. För mig är det självklart att det är i de delar av staden där få nyanlända bor som tillfälliga boenden ska placeras. 
Om vi ser specifikt på placeringen vid Askimsbadet delar jag inte din oro att det minskar tillgänglighet till badet och de områden som människor idag faktiskt använder till rekreation. 
Känslan av otrygghet är ett stort problem i Göteborg. För att minska den behöver vi minska den sociala segregationen, främst genom att blanda olika typer av boende i hela staden. 

Du har två frågor i slutet av ditt mejl. 
Jag har inga detaljkunskaper kring kostnaden av modulbostäder. Däremot vet jag att det blir oerhört dyrt om staden tvingas köpa boendeplatser av privata entreprenörer. Vi vet att staden behöver ta ansvar för ett stort antal nyanlända de närmaste åren och att det idag är en oerhört trängd situation på bostadsmarknaden där de tillfälliga boendena kan innebära viss lättnad. 

Din andra fråga, liksom framställningen tidigare i brevet anser jag är ett resultat av en brist på empatiskt tänkande och en vilja att skapa negativa bilder av framtiden som utgår från en vanföreställning vad dessa boenden innebär. Vi driver inte någon från sitt hem. Vi bygger nya hem till några som har flytt krig och förföljelse och inte längre har kvar någon plats att kalla hemma. 

Vänliga hälsningar
Staffan Lindström
En ytterligare personlig kommentar som kändes onödig att ta med i brevet är att om XXX och hans familj på grund av tillfälliga boenden lämnar Sverige som ett slags flyktingar är det lite ironiskt. Om det vore en förlust för Göteborg och Sverige? Den frågan väljer jag helst att inte besvara.

27 januari 2016

Dags att göra


Egentligen är det inte speciellt svårt att skapa etablering av nyanlända i Göteborg, oavsett om de kommer från Grästorp eller Damaskus. Det handlar om klassisk socialdemokratisk politik.

1. Jobb och/eller utbildning
2. Bostäder

Det som är svårt är att skapa tillräckliga resurser för att bygga tillräckligt många bostäder och hitta individuella lösningar för att få människor som står långt från arbetsmarknaden i jobb.

Om vi ska använda befintliga resurser och inte förändra fördelningen av välstånd i Sverige, vilket kanske vore rimligt, så behöver systemen effektiviseras något kopiöst.

Jag träffar i min dagliga gärning människor som tillsammans och i olika konstellationer sitter på möten om att göra saker i stort sett hela sina yrkesliv. Visst behöver vi samarbeta för att göra saker på bästa sätt men ofta blir det processer som är onödigt långdragna. Vi politiker ger resurser till saker som vi anar att det har små chanser att lyckas. Det känns ofta viktigare att dokumentera förslag och idéer än att genomföra dem.
Jag hade hellre sett att vi samlar resurser och ansträngningar på att göra saker vi vet fungerar.
Utbildningsinsatser i kombination med jobb. Bostadsbyggandet måste gå att skynda på mer. Tidiga insatser med kartläggning och individuella handlingsplaner.

Tänk om samhället kunde koncentrera sig. Istället för att ha hundra saker att prioritera, kolla bara valfri kommunbudget, kunde vi ha övergripande mål och en övergripande plan att nå de målen. Mycket annat måste funka, visst men om vi systematiskt hade angripit ett problem i taget så hade det nog gått fortare att förbättra en hel del.

Det finns faktiskt ett exempel i Göteborg som vi borde ha lärt oss mer av. När vi bestämde oss för att bygga bort förskoleköerna och ha full behovstäckning i förskolan så lyckades vi.
Inte hela vägen, vi behöver ha bättre kvalitet i förskolan på många håll men vi lyckades med ett jätteprojekt att skapa nya förskolor.

I höstas när stadens gemensamma krafter fokuserade på att lösa den akuta flyktingsituationen frigjordes också en massa kraft. Använd den kraften hos stadens medarbetare att skapa långsiktigt hållbara lösningar för alla de tusentals nya Göteborgare vi välkomnar varje år. De som föds här och de som flyttar hit för att jobba eller som kommit hit på flykt.
Bostäder och jobb. Det är lösningen. Det vet vi. Varför gör vi inte tillräckligt?

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

6 januari 2016

Prioritera mera Soffan- för ett bättre Göteborg med minskade klassklyftor.

Ann-Sofie Hermansson
Foto: Anders Nilsson
Idag har både Socialdemokraterna och politikerna historiskt lågt förtroende i Göteborgarnas ögon. Vi närmar oss också med stormsteg den dag en ny ledare för kommunstyrelsen i Göteborg ska väljas. Det kommer att bli ett tufft jobb för Ann-Sofie "Soffan" Hermansson. Göteborgarnas utmaning  är monumental men deras förväntningar är också väldigt låga. Låt oss se det som en möjlighet.

Det är väldigt svårt att i dagens politiska Göteborg formulera en väg som bär vidare. Det fastnar i parlamentariskt käbbel, organisatoriska utredningar, persondiskussioner eller SD-fällan där integration ses som en utmaning vi kan välja eller välja bort.

Det som jag ser som det absolut viktigaste är att fokusera. Att hitta just det område som är allra viktigast att ta politisk kontroll över.

Snart dags för "Soffan" att ta över
För mig är det att på allvar mota klassklyftorna i Göteborg. Det kommer att innebära ytterligare fokus på hur vi bygger alla de tiotusentals bostäder som behövs, var de byggs och hur vi runt dessa bygger den kommunala servicen och stöttar civilsamhället för att vara en del av att höja botten på klyftan mot kanterna.
Om man vill förkorta det till en mening är den att vi ser till att nästa generations barn har lika möjlighet till ett lyckat och långt liv oavsett var i staden de bor.

Svårigheten ligger egentligen inte i vad som behöver göras, det finns redan en plan. Svårigheten är att orka fokusera på det viktigaste och leverera. Det finns oerhört många sidodiskussioner som pockar på allmänhetens och politikernas uppmärksamhet och ett ökat fokus på klassklyftorna innebär att det kommer uppstå målkonflikter som behöver hanteras.
Soffan kommer behöva prata mer med Göteborgarna och berätta varför det är viktigt för näringslivet, för idrottsrörelsen, för kulturlivet att vi fokuserar på att minska den sociala segregationen. Det går inte att lägga för mycket energi på annat.

För att lyckas kommer det behövas ett lag som är lika fokuserat som ledaren. Att det politiska ledarskapet i Göteborg enas i en väg framåt och inte kör vidare i separata spår.
Det är några saker som kommer att bli väldigt avgörande för hur Soffan kommer att lyckas.
  1. Hur lyckas nya svenskar etablera sig i Göteborg.
  2. Hur klarar Göteborg att rekrytera och utbilda de tusentals människor som kommer att behövas i förskola, skola och äldreomsorg de närmaste tio åren.
  3. Ökad trygghet, minskad gängkriminalitet och en bättre boendemiljö i de idag mest utsatta delarna av staden.
  4. Att öka den sociala blandningen på våra skolor.
Alla dessa områden kräver ett ökat fokus på att minska klyftorna.

De största riskerna för att Soffan ska misslyckas med att nå Göteborgarnas förtroende är
  1. Att Göteborgarna inte upplever någon förändring
  2. Att bostadsbyggandet inte når målen och att skolan inte blir bättre.
  3. Fortsatt kommunikativt dödläge kring Västlänken