1 juni 2012

The promised land

Om dagen känns lite tung och om du funderar på om det är så här det ska vara.
Gilla inte läget. Låt dina drömmar och din kraft förenas i att förändra din värld och din vardag. Dela med dig av dina tankar, låt dina vänner vara med på resan.

Här är lite inspiration:


Läs Lennart Holmlund om Kålle, Sanna Rayman om att regeringen ska utreda om den har gjort något.
Johan Westerholm om den flintskalliges diplomati.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

31 maj 2012

Att vänja sig vid ilskan

Att varje dag leva i en politisk sfär, facklig-politisk eller politisk-politisk innebär att ständigt bli påmind om hur dålig vår regering är för svenskarna.
Det är inte bara nedmonteringen av välfärden och attacken mot fackföreningarna. Det är också hela den glidning av perspektiv som är deras förtjänst.

Perspektivet på att varje individ är en solitär som bör och kan göra allt för att maximera sin  personliga ekonomi. Ingenting annat. Det är allt. Ekonomi. Maximering.

När jag börjar skriva om det så är det klart att känslan av ilska infinner sig men jag måste erkänna att jag börjat trubbas av, slipas ned. Det är svårt att bli lika upprörd hela tiden även om det är välförtjänt och motiverat.

Det är då de där historierna behövs, ni vet de som politiker brukar ta som exempel vid tal och debatter. Historierna om hur systemen faktiskt påverkar enskilda människor och inte grupper. 
Hur cynismen och likgiltigheten för att det finns människor bakom siffrorna blir tydlig. 
De historierna är det svårare att vänja sig vid och svårt för borgarna att vifta bort. Det är svårare att värja sig mot historierna i Majblommans skrift än Unicefs rapport om barnfattigdom men den är lättare att skriva en debattartikel eller ett blogginlägg om.

Det är olika saker som triggar min ilska. 
En sån är regeringens sätt att välja siffror efter sammanhang. Att prata om sysselsättning när det passar och arbetslöshet när det passar. Siffertricks för att slippa ta konsekvensen av sitt medvetna eller omedvetna misslyckande.

En annan är när regeringen inte företräder hela folket utan hela tiden gynnar de som redan har det bra. Men kortsiktigt. 
Även de som har det bra idag kommer få det tufft den dag de behöver välfärden, bostad eller när pendeltågtrafiken rasar ihop pga för lite resurser till underhåll. Den kortsiktigheten gör mig nästan mest upprörd av allt. Oförmågan att se samhället som annat än en leverantör av valresultat.

Läs också SVT Debatt om därför är KU kritiska mot regeringens agerande
Martin Moberg om lästips kring regeringens sätt att bli av med barnfattigdomen
Peter Högberg om bristande strategi rörande Dawit Isaak.
Alliansfritt Sverige om Reinfeldts relativism
Peter Andersson om att befria Stockholmarna från oansvariga politiker
Lars Bäck om Asocialt när "marknaden" sköter bostadspolitiken.
Peter Johansson om Järnvägskaos och bristande ledarskap.
och det var bara dagens skörd.


AB, BT, SVT, DI

P.S. Varför skriver inte lika många kvinnliga bloggare på Netroots?
fler blogginlägg på  PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

30 maj 2012

Möten som tar tid - eller som ger energi

Under många år var jag anställd i den stolta basketföreningen Högsbo Basket och en sak som jag burit med mig sedan dess plockade jag upp på ett av alla dessa krismöten som gick ut på att folk inte var tillräckligt engagerade.
Där sade en gammal storspelare att han gärna engagerade sig så länge det inte tar tid utan att det istället ger något tillbaks.
Anledningen till att det fastnade vet jag inte men jag kan verkligen instämma fullt i den sentensen. När jag går på ett möte så vill jag att det ger något. Till mig.

Ikväll var jag på ett av alla dessa möten där sossar träffar sossar. Jag som professionellt jobbar inom LO träffar nästan aldrig någon annan än sossar i verkliga livet eftersom vi på LO nästan bara träffar fackligt aktiva = sossar.
Inte för att det är något fel på sossar, absolut inte, men ibland hade det inte skadat med lite större perspektiv.

Dagens möte var ett sådant där som inte säkert skulle ge någonting. Ett möte där vi som sitter i stadsdelsnämnden skulle träffa medlemmarna. Vi blev placerade bakom ett bord med gott om utrymme till närmaste person. Det vore ju farligt om någon kunde uppfatta oss som en del av gruppen?
Eftersom jag själv kan välja i ganska stor utsträckning om en händelse är positiv eller ej, mötet ändå var relativt konstruktivt, ledde fram till någon slags ordning (och jag dessutom fick prata fritt i fem minuter) så kan jag efteråt konstatera att det var ett helt ok möte som gav mig lite hopp om att den här formen kan utvecklas.

Självklart hoppas jag att de som var på mötet också kan få den ljuva idén att inte bara prata om stadsdelsnämndsfrågor på sossemöten, utan även på nätet, på jobbet och med grannarna.

Vi har väldigt stora utmaningar inom socialdemokratin och en av de största är att vitalisera medlemmarnas intresse för den lokala politiken. En annan är att vitalisera mötesformer och finna vägar utanför det traditionella mötet för att prata politik.

Imorgon ska jag sossemingla under HBTQ-festivalen i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Det är jag helt säker på kommer att vara givande och förhoppningsvis är det fler än bara redan frälsta sossar på plats!

Vill tipsa om
Göran Johansson som gillar Folksam ännu mer idag
Dalia Mogaheds TED-föreläsning om kvinnorna och den arbiska våren
Martin Moberg om unga arbetslösa och a-kassan
Dagens arena om låt oss tala mer om detta omedelbums
Johan Westerholm på SVT Debatt om Reinfeldts ledarskap
Jonas Sjöstedt om att S hycklar om ett socialt protokoll.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

29 maj 2012

Teori 0 Verklighet >1 Regeringens modeller håller inte.

Lena Adelshon-Liljeroth ser Kultur-
arvslyftet som den stora satsningen
inom kultursektorn
Dagens ord är "Praktarselfiasko". Det är det beskrivande ordet om hur dåligt det s.k. Kulturarvslyftet - storsatsningen inom kultursektorn har fungerat. 
4400 jobb på tre år skulle det bli. Då kunde man ju tänka sig att efterfrågan skulle vara stor från målgruppen (utförsäkrade) och tänkta arbetsgivare inom kultursektorn.
Men... resultatet kan inte bara betrakas som klent, det måste betraktas som just ett "Praktarselfiasko". 25 jobb i hela landet. 6 i Västra Götaland, 1 i Göteborg.
Varför åtgärden misslyckas?
– Hela Kulturarvslyftet är underfinansierat. Regeringen har inte förstått svårigheterna att finansiera projektet. Samtidigt har vi 1 000 personer i målgruppen i Göteborgsregionen som inte vill annat än att ha jobb, säger Ture Karlsson på Arbetsförmedlingen i Göteborg. GP
Och eftersom efterfrågan på åtgärden nu saknas och arbetsförmedlingens direktiv inte tillåter annat så plockar Anders Borg in hundratals miljoner från arbetsförmedlingen till kassan. Kostnaden för att ha någon i Fas 3 istället för lönebidrag är ju mindre för både stat och arbetsgivare, ja arbetsgivaren tjänar istället på det, så då finns det ju inga skäl att arbeta alltför hårt för att få de människor som "råkat" bli utförsäkrade av den borgerliga regeringen att komma in i lönearbete igen.

Cyniskt? Ja. Var det meningen? Kanske inte? Vet regeringen någonting om arbetsmarknadens verkliga funktion bortom skrivbordsmodeller? Uppenbarligen inte. Tar man hjälp av "särintressena" Fack och Arbetsgivare? Nej.

Jag vill gärna visa på den här viljan att få teori att vara verklighet med två exempel till. Det ena är Anna Kinberg Batra som uppenbarligen tror att finansdepartementets modeller beskriver verkligheten - Marika Lindgren-Åsbrink skriver på sin blogg Storstad
Farligt det där, när PR-spinnet blir så övertygande att man glömmer bort själva verkligheten (i svar till mig på Twitter hänvisar Kinberg Batra just till den fördelningspolitiska bilagan i vårproppen... 
Det handlar om att Kinberg Batra hänvisar till en tänkt modell av jobbskatteavdragets effekter på lågavlönades inkomster, SCB, som hanterar verkligheten har en annan bild (båda finns med i Marikas inlägg)

Det tredje exemplet är det här från Alliansfritt Sverige (det är också här ursprunget till ordet praktarselfiasko kan finnas): Regeringens bostadssatsning för unga som skulle ge 5000 lägenheter om året. Resultat = 1.

Martin Moberg på ämnet
GP, AB,
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik 

28 maj 2012

Det är på dig det beror

Med en hänvisning  till Jan Troells "Sagolandet" och intervjun där med en åldrande Tage Erlander avlsutade idag nye ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson årets LO-kongress.
Det som Tage Erlander sade var att om det var någonting som socialdemokraterna misslyckats med vid byggandet av "det starka samhället" så var det människornas insikt att "Det är på dig det beror" - Hjalmar Brantings ord och mening.

Thorwaldsson och nu även jag vill plocka upp den bollen. Jag kom att tänka på den när jag läste Peter Högbergs inlägg Kravet idag. Han skriver
Att sitta stilla och bara vänta på statens service kan det inte vara tal om. Det är i grunden en solidaritetstanke som råder att inte utnyttja systemet för det är din granne och släkt som bekostar det.  Att återfå förståelsen för att staten är du och jag och ingen som man snor pengar av.

Läs mer här: http://hogbergstankar.blogspot.com/#ixzz1wCEfrZ00
Att staten är du och jag. Det vi gör gör skillnad. Små saker som att skriva ett mejl till sin stadsdelsnämnd, ideellt arbete i en förening, eller varför inte kontakta en lokal politiker, till stora saker som att anta utmaningen med politiska eller fackliga uppdrag.

Det är på dig det beror om vi ska fortsätta att acceptera att samhället alltmer blir ett ställe där vi inte har råd att ta hand om varandra, vår miljö eller vår infrastruktur. Där systemen istället för att hålla ihop, sliter isär.

Idag var det på kongressombuden det berodde att vi har ett krav från LO på regeringen om att 90% av de berättigade ska ha 90% i a-kassa.

Det är idag 839 dagar till riksdagsvalet 2014. Det finns mängder av saker som Socialdemokraterna måste göra bättre för att vinna det valet. En av de sakerna är att förklara att det är ett samhälle vars allra, allra viktigaste resurs är vi som bor i det. Det är inte exportföretagen, det är de som jobbar i exportföretagen, det är inte skolan, det är barnen och personalen i skolan, det är inte äldrevården, det är de som vårdas och de som jobbar i äldrevården. De är de viktiga, det är för att deras vardag och fest ska bli bättre som vi kämpar. Inte för högre BNP, högre sysselsättningsgrad eller för den delen högre budgettak.

Det är på dig det beror men det är vi alla som med våra bidrag bygger ett bättre samhälle. Ibland känns det som att vi fastnar i en konstig bild av att allt är ett spel. Min speciella favorit Annie Lööf sa i aktuellt idag ungefär - vi har ett tydligt MR-perspektiv, vilket skulle betyda att frågan om mänskliga rättigheter var en komponent i handelssamtal med Kina.

När vi på detta tydliga sätt väger människors värde mot pengar och pengarna vinner då är det på mig och er andra som tycker att det är fel det beror att förändra den bilden.

Så nu är det bara för mina partikamrater, alla partikamrater, inte bara de på Sveavägen 68 och i Riksdagen att på riktigt omfamna människorna bakom systemen.

(Och jag inser att det blev högtravande men jag har lyssnat på tal i fyra dagar så ni får ha lite överseende)

Läs också: Westerholm som funderar om socialdemokrati och socialdemokraterna.
Moberg som arbetslinjen som blivit bidragslinje.
Göran Johansson om höjd ersättning från A-kassan
LO-bloggen om ett starkt fackligt avstamp
Lena Sommestad om när icke-vinstdrivna skolor blev en vänsterposition

SR, R&D, SvD, LO, SR, Arb
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik